Ikväll tänte jag ta upp det där jag skre om i mitt inlägg igår länk. Tänkte att han kanske skulle kunna lyssna på mig. Men det hela slutade med att han började skrika och jag tappade den lilla självbevarelsedrift jag har och var inte så snäll mot mig själv..

Han tycker itne det är värt att veta det jag tycker/ tänker och känner. Han kan gärna diskutera förlossning med andra men uppenbarligen inte med mig. Det stör mig. Han vet hur handra har haft det under sina förlossningar, vad andra tog för bedövning osv.. Men den förlossning han ska närvara på då HANS bäbis ska komma ut verkar vara totalt ointressant. Han har ingen aning om hur jag vill ha det, vad som är viktigt för mig (jag som ska föda hans bäbis). Sa ikväll att jag inte vill ha honom där...

Vet inte riktigt, men just nu känns de orden väldigt sanna. Om jag har att välja på att ha någon med mig som är totalt ointresserad av att vara där och stötta mig där och då. Föra min talan om jag inte kan osv. Så är det ju lika bra att jag itne har någon med mig alls. Då kan jag ju lika gärna göra jobbet själv, precis som sist.. Även om jag då hade någon där - en ointresserad blivande pappa som mest av allt ville röka och dra på nåt jävla party eller nåt. Man är aldrig så ensam och otrygg som när man är med någon men ändå inte har någon att lita på.

Det känns mer och mer som om den enda man kan lita på är sig själv...

Inatt har jag visseligen fått sova, men så oroligt, massa drömmar utan egentlig betydelse som inte gått att sluta drömma. På nåt sätt har temat i drömmarna varit oroande, utan att jag kunnat sätta fingret på det. De var helt obekanta men samtidigt fyllda med föremån som jag känt väl genom åren, som en av mamma och pappas gamla skruttiga bilar. Den bostadsrätt som jag bodde i när jag blev mamma första gången och liknande ting. Men miljön allt var i var ny och skrämmande..

Däremot tack vare de nya tabletterna jag köpte mot min jobbiga halsbränna var effektiva och jag slapp perkulera allt för mycket när jag skulle lägga mig. Har även upptäckt att om jag äter motsvarande en matsked av något väldigt sött gärna med choklad i så lugnar mina ben ner sig och jag kan lättare komma till ro utan att plågas i 3-4 timmar först.. Åh den upptäckten är ju alltid värd något - trots att jag inte gärna äter sånt inför natten, det är ju inte en bra grej med en kaloribomb just då kanske..

Nu kan man ju undra varför jag just drar upp detta ämne en tisdagsmorgon.. Tja det beror helt enkelt på att denna amp pågår just nu.. Såhär är det för oss..

Min son K hatar att tvätta sig om händerna, ansiktet tja allt som har med tvål och vatten att göra. Gissar att vi i genomsnitt lägger 45 minuter på detta eviga j-la tjafs varje dag. Han skriker, slåss åh gråter. Mest irriterade är det att han kan gå in på toaletten och sedan bara stå där och tjura en stund, eller så kommer han ut och bara har blött upp sig - fullständigt men glömt att ta bort smutsen runt munnen, eller att han tvättar sig men sedan vägrar att torka sig.

För ett par veckor sedan så började han få utslag i ansiktet, tillslut kom jag på varför. Han hade tagit för vana att istället för att tvätta ansiktet torkade sig på handuken och sedan spritade ansiktet för att bli av med lukten.

Det är även inte en mammas dröm att VARJE dag när han antingen kommer hem med taxin från skolan/ hämtas på fritids ser ut som om han vore 1 år och precis fått börja äta själv, men den lilla missen att ingen har tvättat av honom. Han har intorkad mat runt hela ansiktet. Ser ut som en riktig lortgris. Det spelar ingen roll om jag pratar med personalen. De måste ju hjälpa mig och M i kampen för att han ska lära sig tvätta sig, torka sig och alltså inte längre se ut som en bebis efter varje mål mat..

M påstår på fullaste allvar att han inte är det minsta nervös/ spänd eller orolig inför förlossningen. Han säger sig vara helt lugn. Jag undrar om han är helt ärlig med sig själv..? När jag säger att jag känner mig inte lika lugn och avslappnad säger han bara att kvinnor är skapta för att föda barn så det inte lönar sig att oroa sig. När jag säger att det ändå är något att vara orolig för tycker han att jag är löjlig. Han verkar inte fatta innebörden av den SMÄRTA som väntar.. Det är ju inte precis som att gå på toaletten och vara lite trög i magen. När jag försöker mig på jämförelser så slår han dom bara ifrån sig, kvinnan är skapt för att föda mannen behöver alltså inte sätta sig in i hur det kan vara.

Sedan blir jag ännu mer irriterad när han säger vaddå du har ju fött barn 2 gånger tidigare, så du kan ju det där.. Det kommer att gå lätt!!

LÄTT!!!! LÄTT!!! Det är ju jävligt LÄTT för honom att säga det, han är inte den som ska trycka ut ett huvud på ca 35 cm i omkrets, eventuellt spricka från sida till sida/ bli klippt/ bajsa på sig/ kräkas och i övrigt bli jävligt utelämnad och förödmjukad, gråta och skämma ut sig.. Med andra ord totalt tappa kontrollen över det som sker, och vara utelämnad till ett pucko som tror att det här är en vardagssyssla för mig som kvinna!!

Jag har fött 1 barn vaginalt för 5 år sedan och det var itne en upplevelse som jag känner var det minsta positiv. Nu ska jag dit igen och göra om det och tack vara M's noncharlanta sätt att se på det som komma skall känner jag mig inte det minsta trygg, snarare tvärtom!!

Måste kanske tillägga att det här är åsikter från en man som typ ylar om jag råkar riva honom lite med en nagel det behöver inte ens synas något så skriker han rakt ut AJAJAJ!! Det är så att man tror att jag har råkat slita av honom skinnet  - minst..

Oj vad han håller på att trycka sin ner i mitt bäcken!! Det är helt sjukt, flera gånger denna dag har det ilat som stuckna knivar i min livmodertapp, däremellan har jag haft en stark känsla av att jag råkar få en melon mellan benen. Ibland så kraftfull att jag vill gå bredbent!! Åh så mensvärk på det.. Plus såklart en och en annan förvärk som tar andan ur mig. Det är sant, när jag får en sådan förvärk känns det som om det inte går lika bra att andas..

Dricker vidare på mitt hallonbladsthe, men har upptäckt att jag måste dricka flera små koppar utspridda över dagen eftersom om jag dricker en stor kopp så börjar jag må väldans illa. Som jag kokar det smakar det mycket beskt och det krävs en hel del socker och lite havremjölk för att det ska gå ner utan obehag. Efter att i flera dagar noterat att förvärkarna kommer lite oftare efter att jag druckit av theet så tror jag inte längre att det beror på att jag känner efter. Så vi får se om det kanske hjälper till att förbereda mig för förlossningen, hoppas på det..

Måste bara skriva att min promenad var så ofantligt skön!! Solen kämpade för att få lysa igenom den nästan helt molntäkta himlen. Det var lagom kallt ute, vilket innebar att trots att jag klätt mig lite, så frös jag inte.

det jag ville ha fick jag tag i, kollade lie på bäbiskläder inne på kappahl åxå.. Vi har ju inte så mycket kläder ännu och jag bara längtar tills jag får ta min nyfödde lille bäbispojke och handla lite till hans nu inte allt för fyllda garderob..

När jag kom hem tog jag tag i tvättandet, och lade även upp några auktioner på tradera, lite kläder som jag itne fick nåt bud på senast, sänkte utgångspriset på dem, hoppas att någon vill köpa dem så att jag blir av med lite mer, just nu onödiga saker. Ska lägga upp fler saker nu inom kort, den fattigaste månaden på året börjar glida mot sitt slut och folket börjar inse att det snart kommer att trilla in lite kosing, så som barnbidrag och lön.. Alltså finns det kanske en möjlighet att kränga lite saker på tradera igen..

Nä nu ska jag äta lite välling och vila en stund, blev så trött under mitt traderande att jag faktiskt höll på att somna ett par gånger..

Nä, insåg igår att det var slut på novolucol hemma (medel mot halsbränna) så nu ska jag styra kosan mot apoteket och inhandla det.. Det blir promenad 1 för idag (om jag inte räknar promenaden på ca 20 minuter för att lämna V på dagis)..

Bye

Igår efter promenaden var jag helt ärligt rädd att livmodertappen var på väg att lossna eller nåt. Det ilade något så fruktansvärt att jag knappt kunde röra på benen (läs gå). På det förvärkar och foglossning, gick typ med myrsteg och i ostkroksform.. M skrattade gott åt mig när jag skulle ta mig från sängen till köket för att hämta vatten. Blev lite sur över det faktiskt, han hade ju kunnat vara en gentleman och hämtat vattnet åt mig men NÄE inte det!! Väl i köket tog jag åxå en citodon, inte i hela friden skulle jag ha lyckats somna med den där j-la smärtan!!