Så hade jag lagt mig till rätta i sängen åh tänkt somna tidigt. Men min kropp ville spela mig ett spratt. Täta jävla onda förvärkar, de tar ont i både ryggen och magen. AJAJAJ (har en nu) de kommer så pass tätt att jag inte kan somna (det är ca 3-5 minuter mellan dem och de sitter i ett tag, suck..

Kommer nog snart att ge upp, ta en värktablett eller två och se om det tricket hjälper..

Imorgon ska K få botox i sin vänstra arm, hoppas det kommer gå bra. See ya imorgon (om jag får någon j-la sömn inatt!!)

Uppdatering kl 22:49

HAr testat att ta en VARM dusch, röra på mig osv, men förvärkarna är FORTFARANDE kvar med ca 3 min emellan, suckelisuck!! Nu har jag för ca 10 min sedan tagit en citodon, måtte den hjälpa..

Googlad bild på falsk krupp

Är för trött. Orkar faan inte. Fattar inte ens varför jag började skriva nåt. Känner mig som en döende cancerpatient...

Det är mycket bättre med K iaf.. Ber en bön att det får fortsätta så åh att inte V åxå börjar kruppa. Men i så fall får M ta nästa skitnatt.. Jag är tom. för trött för att få i mig nån näringsdryck.. Har kämpat med den första drycken hela dagen..

Nu är jag trött åh det e K med. Han vaknade upp efter ca 2,5 timmes orolig sömn och hade åter svårt att andas. Så det blev att bege sig till akuten -igen. Nu två timmar senare är vi hemma igen och nu ber jag böner till alla gudar och ev. gudinnor som finns att vi ska slippa åka in igen. Jag är helt enkelt för trött för att köra bil mera nu. Dessutom åker M till jobbet om ca 1,5 timmar. KAn inte sova nu heller, måste ringa skolan när de öppnar, fritids, dagis och taxin eftersom alla barnen får stanna hemma idag. Orkar inte gå med V till dagis så hon är där till 9, inte heller packa det hon behöver ha med sig...

Hoppas mamma kan komma förbi ett tag idag så jag får lite vila, eller åtminstone så jag kan åka till barnmorskan..

Nä nu ska jag lägga mig och vila lite i soffan med alla myrkrypningar och på så sätt hålla den näsan sovande K sällskap...

Ibland önskar man att sambon kunde fått vara ledig när han borde vara det enligt schema...

Det är med kluvet sinner jag börjar förstå att jag har gått ner i vikt. Nyckelbenen som för bara någon vecka sedan inte var synliga på håll syns nu tydligt när jag står ca 2 meter från spegeln... Min kinder har sjunkit in..

Det sjukaste är att de senaste två dagarna har jag varit hungrig, åh faktiskt ätit lite mer än mina 1200 ordinerade kcal per dag. (ca en näve valnötter och ett par salta kex + ev smakat lite av någon mat). Men jag har börjat röra på mig mera, så tippar på att de kcal extra jag äter kanske går åt under min aktiva dag. Från och med imorgon så ska jag utöka mitt promenerande till 2x 70-75 minuters promenader istället för en som jag tidigare tagit. Orkar inte gå så länge i ett svep så det får bli en på dagen och den vanliga på kvällen.

På samma gång som jag känner oro inför det här med mat och vikt för graviditetens skull beräknar jag alltid att jag vill förbränna så mycket som det bara går. Har ju tappat bort det där med grundmetabolism. I min värld har det för länge varit så att om man inte gör något aktivt så förbränner man lixom 0 kcal och behöver då inte äta något (om man nu inte vill bli fet). Vet att lille D får det han behöver (han tar helt enkelt det som han kräver) men jag då?? Fast jag vet ju hur j-la slitstak man kan vara när man är ätstörd och på väg ner i vikt och kroppen är van att inte få just någon mat. Om jag hade ätit som en vanlig människa så hade jag förmodligen inte pallat med det jag nu måste palla (inte sova mer än 4 timmar på 2 dygn och vara aktiv hela dagarna med ca 1400 kcal i energiintag)...