Måste erkänna, jag är medlem här! En större klant, olycksalig individ är rätt sällsynt (de råkar ofta förolyckas i förtid..) M kallar mig för porslinsdocka (å då associerar jag det med en jättegammal porslinsdocka som mamma å pappa hade i sitt sovrum när jag var liten. Den var orsaken till många mardrömmar i skräckfilmsklass.) Så det passar nog fint...

Men efter ha brutit foten 2 gånger på under 80 dagar, drabbats av eventuell sorkfeber, har man inte flow. Så igår hände det igen; Ole dole olyckan var framme igen!! Jag höll på att hugga av mig vänster pekfinger, när jag skulle fixa brasved till kaminen. Så nu ikväll har jag varit på primärvårdsjouren å blivit ihopsydd. Hade inte tid med det igår, trots blodvite som borde ha räckt till en å annan blodpudding. Detta innebär att jag numer har ett spjälat, ihopsytt finger på vänstra handen å gipsortos på vänstra foten. Det är lite svårt att använda kryckorna. Borde nog vara sjukskriven, ligga hemma invirad i bubbelplast å njuta av att vara smärtfri med mina bra väldigt recetpbelagda värktabletter.

Men näe då. Då skulle jag få dåligt samvete, stackars mina kollegor som får ännu mer att rodda med. Det går inte. Dessutom se M bygga ensam på carporten å rodda med allt annat. Skulle nog skada mig mer på så sätt. Så jag kommer att ta mig till jobbet förhoppningsvis med skjuts så jag får äta mina värktabletter ändå. Å skulle nåt inträffa (typ att jag snubblar på en pinne å spetsar buken) får jag lösa det då :p

Inte den bästa sommaren...
Först bröt jag foten. Å barnen drabbades av feber. K blev så dålig att han blev inlagd. Sen blev jag åxå sjuk. Nu är jag inne på åttonde dagen med rejäla febertoppar. Men på vårdcentralen kunde de inte hitta några fel på mig bortsett från att min temp just då var 39,1....

Så min sjukskrivning efter min brutna fot blev istället för semester sjukskrivning pga min feber. Man vet att man mår skit när man nästan gråter på vårdcentralen för att allt är jobbigt.

Nu är jag hemma å ligger i sängen, ute regnar det. Det är åtminstone en liten tröst. Det är verkligen skit att vara tvungen att ligga inne när sommaren ger sina absolut finaste dagar.

Snart är det dax att börja jobba igen. En vecka kvar att va hemma. Undra om jag är frisk då eller om detta kommer vara längre än så. Man kan ju bara bestämma sig för att nu har vi vart sjuka färdigt för hela 2017 å eventuellt 2018 åxå.

Det var helt overkligt morgonen för slutbesiktningen. Jag stod i köket och packade allt från skafferiet i påsar. Då visste vi ju inte om vi skulle få lov att flytta in eller om vi skulle få återvända tillbaka till vårt mellanboende i väntan på köksfläkten. Det var lite som när man i slutet av graviditeten står och packar BB-väskan med värkar och ändå inte vet om man kommer att få stanna på sjukhuset tills bäbisen kommer ut. Jag har då och då under denna husbyggarresa jämfört det med en graviditet. Vilket tidsmässigt stämmer rätt bra, från att vi flyttade till mellanboendet och vårt slutbesiktningsdatum.

Besiktningen gick ok. Fläkten hann komma, men inte monteras. Men eftersom sotaren hade kontrollerat det som hen måste färdigt innan dess så fick vi ok på att flytta in!!
Det var så himla roligt att äntligen få börja flytta in våra saker. Packa in i köket... bära in paket med nya möbler, våra sängar och andra grejer. Vi hade bra hjälp av våra föräldrar. Första natten sov alla bra, trots avsaknaden av rullgardiner. Bara Damien hade svårt att komma till ro.

Andra kvällen fick jag å Matte en stund för oss själva på kvällen. Vi invigde vår nya myshörna och planerade hur vi skulle fortsätta möblera och vad vi behövde komplettera  med från bl.a  Ikea.  

Min å Mattes Walk-in closet den fyller vårat behov jättebra vilket resulterar i en väldigt nöjd fru i huset. 

5:e dagen bröt jag foten. Mitt i fixandet av barnens garderobsinredning. Men med mitt aircast så kan jag fixa lite ändå. Jag skuttar runt med kryckor/ haltar runt å sorterar å fixar å ber om hjälp när det kniper. Men nog känns det surt. Jag älskar sommaren. Långa ridturer i skogen, å att bada, bada å åter bada! Å nu ser det ut att bli 6 veckor utan allt sånt, gråter en skvätt och bestämmer mig för att göra det bästa jag kan av denna situation. Ta dagen som den kommer och njuta av att äntligen bo i vårt fantastiska hus!

Huset, känns välplanerat. Vi har tänkt igenom våra boendeytor och det passar superbra för oss. Vi tänker, FÖRVARING, å att försöka att inte överösa huset med möbler i onödan. Vi blandar gammalt med Ikea möbler, färgskalan försöker vi hålla dämpad.

Än är det en del att fixa, nåt som med e bruten fot lär ta längre tid. Men det är roligt att äntligen vara på plats. Vi har hela livet på oss att ordna med resten.

I sommar lär vi knappast behöva klippa nåt gräs 😂 däremot måste vi anlägga gräsmatta och bygga altan och entrebro. Å sen mot hösten ska vi bygga carport/förråd. Efter det blir det skönt med en vilsam vinter. 

Igår, påbörjade vi målningen lite smått. Med härlig musik å skönt arbetsväder gick det bra. Till och med M som inte sett fram emot målningen tyckte det gick bra.

Jag höll på att fixa med inredningen i barnens garderober. Skulle "bara" hämta två hyllplan till och ger mig snabbt och lätt nerför trappen när jag kommer längst ner i trappen ser jag hyllplanen de är nästan framför mig då jag snubblar och trampar snett ner sista trappsteget. Knarket från min vänstra fot ekar genom huset. Jag ramlar på golvet å skriker. "Jag tror faan att jag bröt foten" och jag har inte tid med det här NU!!

Nu tre timmar senare sitter jag utanför röntgen med kryckor och väntar på svar. Alltså första dagen efter att vi fick flytta in i huset som jag inte behövt vara på Ikea å så händer detta!! Jag borde ha åkt dit idag igen - då hade jag kanske sluppit detta!

Det var en spricka i foten, gips å 6 veckors sjukskrivning. Jag vill bara gråta lite. Men tänker att det snart gör mindre ont och att jag nog ändå kan fixa en hel del grejer.

fick ett air-cast idag. En toppentrevlig som jag så småningom kan gå omkring med under dessa veckor innan jag är återställd. 

Jag ska byta jobb, från den skola jag arbetar på nu till en som ligger mycket närmare vårt nya hus. Arbetsuppgifterna kommer även dom att skilja sig lite från de jag har haft tidigare. Det kommer nog att bli bra. Men under de knappt tre veckor som har gått sedan jag fick erbjudandet så har det varit lite av en emotionell bergochdalbana. Många av mina nuvarande kollegor jag kommer att sakna, och många av barnen. Men livet går vidare.

Det här skulle ha varit min sista vecka innan bytet och då går jag och blir sjuk, lite feber men framförallt total orkeslöshet. Tror att det eventuellt beror på den inre stress som arbetsbytet har fört med sig, och innan dess allt strul med tanden, och alla årets magsjukor (Esmee är fortfarande inte frisk, men ingen annan har hittills åkt dit).

Idag, trots att jag är sjuk, åkte jag till jobbet för att bjuda klassen jag arbetat i på glass och tacka för tiden som varit. De visste inte heller att jag inte kommer att finnas med dem efter lovet. Damien var med och han fick hjälpa mig att dela ut glassarna, vilket han gjorde riktigt bra, trots att han var lite blyg. Innan jag gick fick jag några kramar och en teckning från en elev, sånt som känns bra.

Jag lämnade även  tillbaks nycklarna i personalrummet för mina kollegor på fritids, där blev det lite kramkalas innan vi styrde kosan hemåt, nu är ett kapitel i mitt liv över och det är dax att vända blad. Nu har jag påsken på mig att ladda om och börja blicka framåt.

Japp så var det dax. IGEN! Magsjuka.     Det är lixom inte sant!! 4:e magsjukan sen vi flyttade hit!! Å vi som bara haft en frisk arbetsvecka sedan förra omgången. Inte nog med att det är en obehaglig åkomma så tar det oss oftast 2-3 veckor innan det är över. Under denna tid blir inte skurmoppen å tvättmaskinen bli dammiga.

Nu är det E som hade oturen att åka på det först. Först trodde vi att det var en hjärnskakning, då hon ramlade å slog i bakhuvudet ordentligt på Leos igår. Men innan vi hunnit fram till 1177 kom det även andra vägen. Lilla stackarn. Tur pappa M är en riddare i vit rustning som fixar magsjuka bra. Jag sköter markservicen. Inte för att hjärnskakning hade varit att föredra, men det är snabbare övergående å smittar framförallt inte.

Jag som lidit av magsjukefobi, under typ hela livet. Klarar det mycket bättre nu, efter senaste terapin. Men trots det tär det på psyket då jag måste jobba på med mina mentala verktyg. Efter dessa omgångar hade jag behövt en paus. Men inte då!!

De tre senaste åren har vårvintern varit belastad av mina operationer som inte gått så bra. Å utöver det brukar vi haft några förkylningar å typ EN magsjuka, detta år har vi förutom mitt tandstrul (som innebar 3 veckors sjukskrivning å medicin mot nervsmärta fram till i höst.)har vi haft typ EN förkylning å FYRA magsjukor!! Hoppas på att E ätit nåt olämpligt så det stannar med henne. Men sån "tur" lär vi väl inte ha... 

På mornarna nu har det varit finfin skare att gå på. I helgen hade vi lite paus från magsjukan och då var det bäst att passa på att njuta av skaren. Så i lördags packade vi frukosten i ryggsäck å begav oss ut hela familjen i det fina vårvintervädret. Solen sken å temperaturen steg en bra bit över nollan.

Några av barnen fick vi stoppa i lite nödproviant på vägen så de inte skulle få fullständigt bensinstopp.

Det blev kanske 3 km innan vi hittade rätt plats att äta upp vår medhavda matsäck.

Sedan vandrade vi vidare hemåt. Vi hängde ut tvätt på tork, läste i solstolarna och jag plockade fram snowboarden å jag å vilda turades om att åka.

På söndagen gjorde vi om promenaden, nu med sällskap av grannen S och deras hund Tåffe och Vildas kompis L

Då hade vi med mer mat. Å fick bära med oss lire hem.

Helgen avslutades men en matleverans till hönsen.

Å sen idag är magsjukan å vardagen tillbaka nu är det min å Vildas tur, the last men standing....

Vi föll båda på målsnöret.

I fredags var jag med tjejerna till våra grannar. Deras hund Kåla som de är fodervärdar åt har fått valpar för 4 veckor sen. Så i fredags var alla valptikar på besök hemma hos grannarna. För att få lite miljöträning. Det var fyra supersöta små gullepluttar som smälte våra hjärtan fullständigt!!

Äh jag kan skriva hur mycket som helst men faktum kvarstår. De var så söta att jag glömde fota dem!! Därför visar jag nu bilder som vår granne Sofia tog. En bild säger mer än tusen ord....

Min absoluta favorit av dessa valpar!!
Var så mysig. Sen bäddade Esmee om henne när hon låg på valparnas filt. ??