Det är jobbigt att inse att på grund av de val jag gjort i livet har lyckats tappa bort typ alla mina vänner. I dessa val räknar jag in, min ätstörning (som i långa perioder varit min enda och trognaste vän), bli mamma tidigt (detta val rensade bort alla mina partyvänner) åh sedan igenom at få ett sjukt barn åh på det bli ensamstående så försvann typ resten. Igenom att sedan bli ihop med min nuvarande sambo jagade bort ytterligare en sk "vän" (hon hade tänkt att M skulle bli hennes den dagen hon hade strulat runt med tillräckligt många killar). Jag har sedan förmodligen igenom min personlighet (vara den grå tysta lilla musen som inte klarar av att tränga sig på) sett till att inte skapa nya kontakter, att jag dessutom jobbar natt  och är okontaktbar (typ) varannan vecka sett till att bli typ helt ensam.

Min sambo säger åk och träffa en kompis, stick på bio eller gå ut på krogen. Min ständiga fråga blir då "med vem?" Eftersom det inte finns någon att fråga. Eller den enda som ev. skulle kunna någon gång kanske har jobbat de helger när jag varit ledig och tvärt om. Om jag skulle försöka hitta på något med någon av mina systrar så slutar det oftast med att de ställer in i sista minuten och som i somras när vi skulle på bio, fick gå jag själv. För att jag inte hade någon att bjuda med.

Oftast så bryr jag mig inte om detta. Det är så mitt liv är och har varit. Jag har ändå överlevt en skolgång kantad av utfrysning och mobbing. Jag är van att vara utanför, men visst finns det tillfällen då jag verkligen önskar att jag inte var så jävla ensam. Eller när min sambo upplyser mig om att jag är en ensam osocial jävel. Då kan jag bli riktigt ledsen över det.

Om min telefon ringer. så vet jag att det till 99% säkerhet är en telefonförsäljare eller min sambo. Eller min mamma...

Så hur roar jag mig? Jo jag tränar, bantar eller är med barnen. Jag går inte ut (finns ju ingen att gå ut med). Lyssnar på ljudböcker eller surfar lite på nätet. Något som kan ta upp massa tid som annars kanske skulle kunna spenderas med att träffa en kompis eller så använder jag till att städa eller laga hälsosam mat. Till min familj. Det är sällan någon som kommer och hälsar på, så hur mycket jag städar påverkar bara oss som bor under det här taket..

Idag är jag hungrig, hatar att vara hungrig. Men känner mig som ett djur. Att äta/ tugga på något är det enda jag vill - suck..

Funderar på att ta en till promenad idag för att komma ifrån hemmet åh all maten. Om jag inte lyckas bryta detta hungersug kommer jag garanterat att bli en tjockis innan Damien föds. Eller rättare sagt tjockare än vad jag redan är!!

Ville springa in åh gråta i en evighet minst igår vid tolvslaget då många tyckte att jag var såååå jävla stor (läs fet) åh undrade om det inte var tvillingar där inne. En av dem sa att jag inte var lika stor med V. (men hon var 4,5 månader när jag flyttade hit) så jag hoppas innerligt att jag inte var lika stor då som jag är nu!! För då vägrde jag 53 kg åh mina kläder rasade av mig..