Bilden kommer från babycenter.com

Så är det fredag IGEN.. Åh lika väl som det betyder ny vecka i graviditeten så verkar jag ha gjort en tradition av att ha riktiga skitdagar just då.. Med anledning av det blir det ingen magbild idag (knäpper och lägger in bild på den under helgen). Men lite annat hade jag tänkt skriva om.

I slutet på den här veckan räknas inte bäbben längre som prematur. Han får med andra ord komma precis när han vill nu... Men jag är kluven. Jag vill och inte vill föda omgående!! Men jag vill definitivt inte gå över tiden (befarar att det är en lat liten bekväm person där inne som inte kommer att komma utförrän det är med tvång, alltså förhoppningsvis inte senare än första veckan i mars) !! Inte heller vill jag att han ska hinna lägga på sig onödigt mycket vikt. En lätt liten bäbis är lättare att kånka runt på om han skulle ha kolik..

(Är dock rädd för att han kommer väga närmare 80kg åh vara ca 160cm lång som jag sa för någon dag sedan till M eftersom näringsdryckerna smakar sååå sött..)

Om min V hade vägt  som sin bror K hade nog mina armar tagit skada tidigare än de gjorde.. K vägde ju 4950 när han föddes åh V 3480.. V passerade inte 5 kilos gränsen förrän hon var ca 4 månader. K passerade den före 2 månaders ålder.. Vid 1 år vägde han ca 12 kg V vägde 7,8 kg som 1 åring.. Snacka om liten skillnad..

Mina förvärkar har minskat i antal, kanske följer de med hur man mår,

väldigt nere känslomässigt = inte förvärkar

Lite gladare = mera förvärkar

Lite mysigt är det ändå att om han är aktiv där inne och jag börjar massera över magen så blir han stilla.. Åh förblir så tills efter jag slutat och en stund till sedan blir det eventuellt mera action :)

Dagen började verkligen inte bra. Vill inte ta upp varför. Men jag tror seriöst att jag har gråtit minst 7 timmar totalt. Är faan aldeles tom nu. Som grädde på moset satt jag nyss och kollade på bilder på änglabarn, mest små, pyttesmå fina änglabäbisar som antingen dött redan i magen eller inte långt efter de föddes. Så ofantligt sorgligt att det är så många som mister sina små älskade efterlängtade fina små barn, men totalt uttömd på allt kunde jag inte ens fälla en tår..

Fasar så inför om nåt skulle gå fel, tänk om jag ex. går över tiden och han dör pga det. Eller om han dör efter förlossningen pga nåt oförklarligt eller någon komplikation. Tycker det är så starkt av de som väljer att visa upp sina små döda barn, som klarar av att dela sorgen med andra via internet..

Är rädd för att jag under den här graviditeten ska ha orsakat något som eventuellt skulle kunnat orsaka något liknande eftersom jag varit så nere, och haft så kämpigt med maten. Men just nu så sprattlas det i magen och jag kan andas ut tillfälligt..