Jag har en sjukskrivning på 50%av min läkare eftersom jag inte mår bra. Jag har stressat för mycket en längre period och började uppvisa symtom på att vara på väg in i väggen. Så sen i september har jag arbetat halvtid och skulle så göra i 8 veckor. Nu i tisdags fick jag veta att de på försäkringskassan funderar på att inte bevilja mig sjukpenning! Ångesten slog i taket. Men de hävdade att om jag bara fick ett bättre läkarintyg att det då skulle kunna bevilja sjukpenningen ändå. Igår kväll fick jag äntligen prata med den läkare som sjukskrivit mig. Då fick jag veta att det inte fanns något mer hon kunde göra utan att försäkringskassan redan hade fattat sitt beslut. Det enda som återstår för mig är alltså att från och med på måndag återgå till att arbeta heltid. Det trots att jag ganska precis klarar av halvtid....

Dessutom veta att jag har förlorat rätt mycket pengar. Pengar som jag trodde att jag hade rätt till i och med att jag är sjuk. Det känns därför riktigt fel att försäkringskassan kan dra ut på processen så att den som drabbas dessutom går miste om mycket pengar. Det borde vara snabba puckar när de ändå laborerar med människors privatekonomi. En förlorad månadslön är kanske inte så farligt för vissa, medan andra kanske nästan går under av det. Eller är det så att man inte ska våga lita på att man har ett skyddsnät om man inte är förmögen att arbeta en tid. Det är ju inte precis så att man först kan ansöka om sjukpenning under tiden man arbetar för att sedan man vet om man har rätt till ersättning kan passa på att vara hemma och kurera sig.. för då har man ju fuskat!!

Fy bubblan för detta system. Fattar de inte att detta kan göra att människor mår sämre och kanske i högre grad inte kan arbeta.

Just nu känns allt bara riktigt skit. Fast ångesten över att inte va på jobbet försvinner ju. Det är ju bara den lilla detaljen att jag nu förmodligen inte kommer att palla med att va mamma på ett sätt som jag anser att jag borde. Fuck! Mitt humör å vädret utanför går hand idag (snöblandat regn...)