Japp så var det dax. IGEN! Magsjuka.     Det är lixom inte sant!! 4:e magsjukan sen vi flyttade hit!! Å vi som bara haft en frisk arbetsvecka sedan förra omgången. Inte nog med att det är en obehaglig åkomma så tar det oss oftast 2-3 veckor innan det är över. Under denna tid blir inte skurmoppen å tvättmaskinen bli dammiga.

Nu är det E som hade oturen att åka på det först. Först trodde vi att det var en hjärnskakning, då hon ramlade å slog i bakhuvudet ordentligt på Leos igår. Men innan vi hunnit fram till 1177 kom det även andra vägen. Lilla stackarn. Tur pappa M är en riddare i vit rustning som fixar magsjuka bra. Jag sköter markservicen. Inte för att hjärnskakning hade varit att föredra, men det är snabbare övergående å smittar framförallt inte.

Jag som lidit av magsjukefobi, under typ hela livet. Klarar det mycket bättre nu, efter senaste terapin. Men trots det tär det på psyket då jag måste jobba på med mina mentala verktyg. Efter dessa omgångar hade jag behövt en paus. Men inte då!!

De tre senaste åren har vårvintern varit belastad av mina operationer som inte gått så bra. Å utöver det brukar vi haft några förkylningar å typ EN magsjuka, detta år har vi förutom mitt tandstrul (som innebar 3 veckors sjukskrivning å medicin mot nervsmärta fram till i höst.)har vi haft typ EN förkylning å FYRA magsjukor!! Hoppas på att E ätit nåt olämpligt så det stannar med henne. Men sån "tur" lär vi väl inte ha... 

Idag har ångesten förföljt mig. Som en vidrig varelse med långa tentakler har den flåsat mig i nacken och kramat syret från kroppen.

Jag vill ju bli mig själv igen! Men allt leder fel. Många kallelser för K på olika vårdrelaterade besök = stress
Maktlösheten över att inte bli tagen på allvar av min så upptagna läkare.
Stress över att jag inte fungerar som jag ska. Stress över arbetet, barnen ja allt.

I ett försök att må bättre åkte jag å klippte mig. Men för första gången så hade jag riktig panik på vägen ut. Inte för själva klippningen utan på grund av hur frisören fixade till håret efteråt. Jag hade gladeligen tagit på en påse över huvudet om jag fick. Men istället gick jag stressad, ångestfylld och generad till bilen å rafsade ihop håret i en stram knut. Kul...

Sen har ångesten fortsatt förfölja mig. Flåsa mig i nacken å göra allt så jobbigt...

Nä nu får det vara nog! Nu tänker jag försöka sovs bort elendet. Hoppas på en bättre dag imorgon. God natt

Magsjukan härjar på jobbet.

Sliten av veckans jobb.

Sliten efter att ha utmanat min fobi.

Huvudvärk från helvetet

Frusen efter ha varit med Vilda på dagens ridlektion

Möts av ett crescendo av ljud, mammiga barn å en pratig karl.

Ett ständigt informationsflöde.
Ekonomi, matplanering, vardagsfix barnbajs, sport med mera






Hjärtat rusar

Svetten rinner

Det känns som om golvet gungar

Alla prylar som ligger framme känns som om de rasar mot mig.

Rummen krymper

syret tar slut.




Paniiiiik!!!

Alltså jag håller inte! Det är så hög ljudnivå på jobbet. Ingen rast eller ro. Jag vill ju göra ett bra jobb, men känner mig ständigt sämst. Medarbetarsamtalet närmar sig, måste utvärdera mig. Å det påverkar min lön. Vet att jag måste motivera min utvärdering av min egna insats. Å vill så gärna få bättre lön. Hatar allt jag inte kan, känner mig så otränad och dallrig. Skäms över mitt utseende, över att vara så äcklig. Borde banta, träna men hinner inte å är en stressätare = moment 22 blir mer stressad å fuckar upp allt lite till.


Nu är det helg igen. Men det innebär inte direkt vila. Nu ska ju allt hinnas med. Så att vardagen kan flyta på bra.

Men jag ska inte klaga, har ju allt som man behöver här i livet. En man som älskar mig, fyra underbara barn. Snälla svärföräldrar och föräldrar och många andra väldigt betydelsefulla människor för mig och min familj.

Det var bara det här med att inte räcka till. Allt dåligt samvete, all osäkerhet, ständigt sänkt av någon jävla förkylning allt det där som tär. Som ökar stressen, som i sin tur förvärrar allt. Nä nu kommer lugnet snart att infinna sig (mediciner är bra att ha ibland).

"Fast i hjulet"

Godnatt.

igår tänkte jag efter att ännu en dag kämpat med trotsiga barn osv att det vore underbart att bara få en dag då allt fungerar smidigt utan att något ska trassla till sig totalt och kräva ne massa extra slit för att lösas.

Idag tycker jag att gårdagens vedermödor var barnsliga.

varför det?

Jo idag har jag koll på läget. Eller jag har förstått att min arbetsgivare har fuckat upp det å igenom det kommer min lön denna månad att utebli! Snacka om kalldusch! Efter flera års föräldraledighet finns inte längre någon buffert. Arbetsgivaren verkar inte kunna rätta till sitt misstag och därför kommer jag förmodligen att få klara mig utan pengar denna månad! fantastiskt! Eller ångest. Ångest i kubik. För räkningarna ska ju ändå betalas, mat måste inhandlas. Fast med vilka pengar? Det värsta är att jag har inte orsakat detta, det är min arbetsgivare, men trots det är det påverkas inte dem, det påverkar endast mig! Å för dem är min lön ingen stor grej. För dem är min lön en liten summa. För mig är den summan av största betydelse. Denna lön har jag läntat efter. En chans att fylla igen hål som blir när man lever i en tight ekonomi. Å när det andrummet förmodligen inte kommer riskerar ekonomin att kvävas.

Men som mamma så måste vardagen ändå rulla på. Barn som vill ha upmärksamhet, som vill ha mat, som kivas. Å utöver det K som är på sjukhuset och vill ha besök. Så nu ska denna mamma sopa ihop sina spillror, svälja gråten å fixa alla eviga måsten.

Nu spyr E. Å jag har ju rätt jobbigt med sånt med tanke på att jag har magsjukefobi. M är fantastisk å tar hand om det mesta.

Men det är nog för det bästa. Jag dör nästan av ångest, å han tar det med ro. Bättre för barnen med någon som torkar spya halvsovandes med ett kännbart lugn, än någon som mig som är panikslagen av det.

Kalashelgen, blir framflyttad. Vi vill inte sprida smittan vidare. Dessutom så verkar den härja över hela umeå just nu, så det kanske är lika bra.

Stackars, stackars liten. Önskar att mina terapiomgångar hjälpt bättre men nu är det som det är.


Behöver jag skriva att jag är less på detta nu. Inne på 5:e dygnet 4 av 6 i familjen har drabbats. Ångest!!

Jag står på en matta. Det är mjukt under mina fötter. Barnen leker omkring mig på mattan.
Plötsligt blåser en vindpust förbi å allt ändras. Jag märker hur barnen börjar sjunka. Jag sjunker åxå.
Då inser jag att den mjuka mattan var kvicksand.
Panik.
Kämpa för att hålla familjen ovan ytan.