Tittar ner, inser förfallet. Å jag vet att nu är det dax.

Nu är det sommar och semester å då passar jag på att starta en utmaning för att bli lite mer tränad.

30 dagars burpees challenge!

Schemat ser ut som följande:

Hoppas att jag kan hålla i utmaningen hela vägen. Jag lyckades ju genomföra en plankutmaning den avslutades igår :) tänkte göra den i repris åxå å därför fortsatte jag redan idag med plankorna.

Om man vill hinna med lite träning fast man kanske inte hinner med ett vanligt pass. Då är kanske denna en app som skulle funka bra. 7 minuters workout. Det är övningar som man ska göra under 30 sekunder med kort vila emellan. Övningarna är utvalda för att snabbt ge kroppen en genomkörare. De är alltså inte slumpmässigt utvalda. Jag har haft en slapp tid å drog igång med denna app för 8 dagar sen. Å jag måste säga att jag hade träningsvärk i ca 7 dagar.

Nu har jag rullat mig i alla mina dåliga vanor. Å träning som borde blivit av har runnit ut i sanden av alla sjukdomar, dåligt underlag å osäkerhet i hur jag kan träna nu när kroppen har fått en bestående skada som inte går att åtgärda, osv.

Från och med nu har jag en plan! Det är ingen överambitiös plan. Utan enkla regler runt kosten, föra matdagbok å så magträningsprogram/ å lite kondition på det. Med förhoppning att det snart ska gå att rida mer ansträngande å att jag ska lyckas få hjälp att lägga upp ett träningsprogram för att bygga styrka som går bra trots allt.

Ikväll, pms-svullen å allt knäppte jag bild på mig (å dog en aning) tur att det ändå är 3 månader till sommar å lättare klädsel! Min tanke är att kanske fota varannan vecka i 4 månader. Hoppas på bra resultat.

Ok, att vara så sjuk att man inte orkar tjafsa å tänka på kosten, är kanske inte ett bra knep att komma iform. Men så har jag levt sedan ett par dagar tillbaks nu. För jag har ätit bröd, glass, chips å svalt ner det med proviva, läsk, vatten åh te. Dessutom har jag testat att ta honung ist. för hostmedicin å det funkar skitbra.

Och, jag tänker inte ta mig tillbaks på duktighetsbanan förrän jag är feberfri. Alltså (som det känns just nu om ett år eller så..) det är nog snart dax att svälja sista chipset å äta sista slicken av vaniljglassen. Resten av kosten, det ska bli bra att orka fixa bättre mat till alla än vad som just nu serveras.

När man ska göra en kroppslig förändring blir fokuset ofta kilon. Man lär sig älska å hata vågen den tar över ens liv. Å inte till det positiva hållet. Snart är man fången av vågen. Det är en farlig fångvaktare.
Vågen är inte rättvis. Man kan svälta sig för länge, å ställa sig på vågen efter en rejäl omgång nr 2 å gått ner 20 gram! Å gå upp 0,5 kg av ett glas vatten.

Minns hur vågen plågade mig när jag hade problem med maten. Nu skulle jag inte vilja kliva upp på en våg. Å jag tänker aldrig släppa in en våg i mitt hem igen. Jag kan inte hantera en våg.

Men det var inte det jag tänkte skriva om. Ramlade just över detta på facebook. Fantastiskt, bra skrivet, klokt osv. Det finns så många bättre sätt att mäta sin förändring på. Därför vill jag bara lägga ut texten i sin helhet.

Det är ett stort problem för mig är att jag stressäter!! Å nu med mer stress i livet ökar risken för stressätning. Det är lite dubbelt å borde va lätt att åtgärda. Men först är jag mindre hungrig till måltiderna, sen när tankar kring problemet återkommer äter jag nåt onyttigt. Å eftersom livet nu mycket kretsar kring det kommer det påverka vikten, om jag inte stoppar det NU. Jag är rädd att detta kommer göra mig överviktig om jag fortsätter att finna lugnet i kakburken!!

Men från imorgon, kommer jag att åter försöka ta kommandot. Måltider på fasta klockslag å inget skåpätande!! Jag vet att jag kan, å detta problem kommer ta lång tid.

"A moment on the lips a lifetime on the hips.." Det ligger lite i det.

Just nu borde jag kanske ägna mer tid hemma. Innan de stökiga ytorna på bänkar å byråer blir permanenta. Men jag vill inte.

Får försöka fixa nya rutiner så att de nya aktiviteterna som kommit in i livet får ta sin plats. (Ta med v till stallet ett par gånger i veckan å vara en förmiddag på öppna förskolan).

Sen väntar jag på att Olga Rönnbergs bok ska komma. Jag har reserverat den å tänkte låna den på bibblan. Om den är asbra får jag helt enkelt önska mig den av tomten kanske. Nu ska jag ta tag i den mammakropp som inte blivit riktigt så tränad under Esmees första år som jag tänkt. Tidsbrist, bröllop å lite annat satt käppar i hjulen.

Får nog omprioritera mina kvällar. De kvällar då miiimii inte är som ett plåster på mig. Kanske får köra 40 min städning på kvällen när barnen lagt sig. Vår städkvart efter maten är effektiv. Men det är städningen på djupet som saknas. Å tid att rensa ut sånt som inte används.

Tja, tid hit å tid dit. Får väl rensa i hemmet när kidsen är sjuka. Å njuta av att träffa folk å hästar däremellan :) Å så sant som det är sagt röran hemma kommer inte försvinna av sig själv. Den väntar tålmodigt på mig.