Visst det är så det det svenska rättsväsendet fungerar. Men man kan ju undra, vem är det egentligen man straffar, förrövaren som orsakat någon annan lidande eller tvärtom?

Nyligen blev någon jag håller varmt om hjärtat utsatt för något fruktansvärt. Något som förmodligen kommer att lämna spår i hen för resten av livet och alla anhöriga också. Förrövaren blev snabbt släppt på fri fot. I samband med det blev offret tvungen att föras i säkerhet. Bort från alla sina nära och kära. Möjligheten till kontakt med de som bryr sig blev lika med noll. Det medan monstret i fråga blev fri att leva sitt liv precis som hen vill. Det blir så fel! Varför är det offret som ska lida mest? Det blir ju lite som att sätta den utsatta i fängelse.
Det är inte det man behöver när man blivit utsatt för mycket otäcka saker. Då behöver man få vara fri. Man behöver få omges av de som bryr sig. Kunna komma och gå som man själv vill. Själen måste få utrymme och man måste få tid att läka. Inte gömmas undan. Frihetsberövas för sin egna säkerhets skull. Är gärningsmannen så farlig, är det då rätt att låta denne ha sin fulla frihet? Kan polisen då vara säker på att denne farliga person ger sig på någon annan?

Skulle det inte vara mer ekonomiskt att hålla den som är kapabel att utföra monstruösa handlingar säkrad från allmänheten samtidigt som offret får ha sin frihet och få hjälp att bearbeta sitt trauma?

Så tänker och resonerar jag.

helt ärligt är det något som inte känns speciellt bra. Det är en sån hysteri kring detta. Det är en morgon som nästan alla barn kommer till skolan uppklädda. Med stylat hår osv. Vissa har med sig speciella kläder som de ska byta om till innan. Vissa barn som får elaka kommentarer om sina kläder då de är olika mycket uppklädda.

Ska jag bara få tänka och tycka fritt så tycker jag att fotografen skulle dyka upp utan förvarning. Då skulle barnen se ut som de gör på riktigt. Korten skulle spegla verkligheten.

Sen till nästa grej, dessa fotopaketsom med ett "förmånligt pris skickas hem. Sällan är bilderna särskilt bra. Förra året tröttnade jag å tänkte endast köpa gruppfotona å inget porträtt för att istället betala vår granne som fotat bla. vårt brölldop att ta porträttbilder på barnen. Men döm om min förvåning då det visade sig att ett sånt val skulle kosta mer än hela paketet.

Så jag är faktiskt rätt emot hela grejen. Nåt måste göras. Antingen slopas det helt. Eller att hela konceptet görs om.

Alltså när vi i Sverige pratar om att vi måste arbeta så otroligt hårt och att vi inte kan vänta på helgen då vi äääntligeeeeen får vara lediga borde vi genast besöka ett turistland. Inte för att vi behöver vila upp oss, utan för att inse hur jävla bra vi har det.

Alltså dessa turkar dom är på jobbet före den stekheta solen går upp och arbetar tills ett par timmar efter solnedgången. De är klädda för vårt klimat å jobbar typ i något som mer liknar en bakugn. Vissa sover till och med ute vid stranden, eftersom de arbetar all vaken tid. Hur faan orkar dom?

Ibland får jag typ lust att kliva ur semesterkläderna och hjälpa dem. Då de kan få en stunds vila. Säkerhetsvakten på vårt hotell jobbar 24/7. Är det ens tillåtet? Han sitter och halvsover då och då på en stol utanför hotellområdet. En gammal man som borde få ha det lite bättre än så.

De jobbar med serviceyrken och måste alltid försöka uppträda professionellt och trevligt. Alltså jag skulle förmodligen inte palla! Många svenskar skulle nog inte klara det trycket. Tänk bara hur svårt det måste va när man har en riktigt jobbig dag, eller när man jobbat så länge att man skulle kunna somna stående.

Men kanske är det så att de har ett par intensiva månader då de måste jobba så för att sedan vara långlediga. Men frågan är, hur lång del av denna tid tar det att komma ut ur utbrändheten? Hur lång tid tar det innan de orkar le mot en turist igen? De lär ju va spyless vår musik, all dålig engelska. Å solbadande, blää. Se alla turister som kommer, mer eller mindre blekfeta. Å sen göda dem med mat å drinkar. Sätta alla andras behov över sina egna. Se dessa bleka människor gå från vita till till röda å med lite tur, bruna innan de säger bye bye å åker hem.

Pratade med en turk igår som berättade lite om hur han jobbar. De jobbar såhär intensivt ca 6 månader om året. Resten av året har dom andra jobb/ studerar osv. Man lär barnen tidigt att arbeta från ca 15år jobbar de.

Men hur som helst, dom har en stor fördel i att bo på ett sånt ställe där det pratas så många olika språk. Å att de tidigt drillas i social kompetens. Det skulle vi nog alla må bra av att få träna mycket, mycket mera.

Får man bara 2?

ibland kan man haka upp sig på olika saker. Just nu är jag grymt less på detta uttryck. Det uppkommer oftast när det är någon som bjuder på något. Som exempel när fritids bjöd barnen på tårta. Det var ett evigt frågande

"får man BARA en bit?" Vaddå bara??

Det är faktiskt inte en speciellt trevlig fråga. Faktiskt ganska bortskämt att uttrycka sig så. Att tex. bara få en bit av något är väldigt mycket bättre än inget. Särskilt om det är något extra.

Sådär ja, få har jag bara uttrycka min åsikt. Blir man bjuden så säg tack, om man skulle vilja ha mer kan man fråga om man kan få mer. Skippa uttrycket får man bara, tack.

Inte en dag för tidigt. Nu uppmärksammas barnen som har språkstörningar i olika former. Tänk så många barn som fått lida i tysthet. Fått felaktiga diagnoser och så vidare. Förhoppningsvis leder denna utredning till att de får de bättre. Min K fick diagnosen grav språkstörning när han var sex år. Och hade även turen att komma in på Hällsboskolan. Men nu tänkte jag inte skriva så mycket mer utan länka till en artikel. Läs den!

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/manga-barn-lider-av-sprakstorning-1

Jag tittade i Folkbladet nu på morgonen och hittade denna notis. Det är tragiskt att folket känner så, samtidigt måste jag medge att jag känner så jag också. Det har blivit för många som tigger. De sitter överallt. Vissa sitter snällt och tigger, dessa är ändå lättare att acceptera än de som är med aggressiva i sitt tiggande. De som går efter när man ska gå in någonstans, de som tränger sig på. Jag skulle gärna hjälpa dem som behöver när jag har möjlighet. Men jag skulle hellre skänka pengar så att de som behöver ekonomiskt stöd kan få det där de bor. Det är fruktansvärt att se dem sitta ute i kylan, regnet och rusket. Att inte veta om de budskap som står på deras lappar stämmer. Om de gör det hade jag hellre skickat hjälp till dem i deras hemländer. Så de slapp lämna sina barn för att sitta tex. utanför en liten närbutik och frysa.
Tänk att istället få ge dem hjälp med att skicka begagnade kläder och skor och annat som här inte har ett värde men där skulle kunna vara till stor nytta och glädje. Tänk om dessa barn vars föräldrar lämnar dem till släktingar för att åka iväg i långa perioder för att få mera pengar. Om de istället kunde vara hemma och vara föräldrar. Samtidigt som de kunde ta emot hjälp i hemlandet. Det vore det optimala.

Sen blir det så fel när man vet att vissa i vårt egna land har det så dåligt att de också hade behövt få den hjälp som vi nu ger till alla dessa utländska tiggare. De hemlösa svenskarna som samhället vänt ryggen. Medan vi hjälper tiggarna. Är det mera rättvist?

Jag kliar mig på mössan! Såhär ser det ut på skolgården där jag jobbar. Det borde ju de flesta föräldrar förstå att det innebär att deras barn (6-åringar å uppåt) blir geggiga och blöta när de är ute å leker på rasterna. Men, tyvärr är det allt för många som väljer att ignorera detta faktum och skickar sina små i springskor å tunna kläder, visst det kan va plusgrader men det blåser ändå en del. Men det är inte bara nu jag funderar hur vissa tänker. När det var vinter och mindre än -10 ute och någon hade med sig ofodrade galonvantar! Gissa om det blev kallt?

Visst man kan ha ett varmt barn då är det en annan sak, men det är sällan även dessa barn undviker att mer eller mindre bada i någon stor vattenpöl. Det är lite tråkigt då det påverkar barnens dag på skolan.

Varför tar jag upp detta då? Jo för att V är mycket irriterad på mig för att jag vägrar skicka henne till skolan i springskor. Men jag har även frågat personalen på hennes fritids hur det är på deras skolgård. De rekommenderar stövlar, och därför är det just stövlar hon får lov att ha ett tag till.

bild hittad på Google

jag läste ett så oerhört bra skrivet inlägg om varför det är så viktigt att vaccinera sina barn. Tänkte inte skriva så mycket mer om det utan delar bara med mig av texten. Den hittar man här:

http://rimligheten.se/att-valja-bort-vaccination-ar-ett-bortskamt-och-egoistiskt-i-landsprivilegium/

Bilden är lånad från inlägget också.

Här följer texten helt citerad från början till slut.
"Okey, jag får erkänna det direkt ? jag har varit en vaccinationsmotståndare. Eller, inte motståndare direkt. Mer som icke-förespråkare, kanske. Eller sådär ?jag vet inte riktigt det finns ju bra argument både för och emot?-aktig.

Jag har varit helt förblindad av mitt vaccinationsprivilegium, med andra ord.

Vilket kanske är en helt rimlig reaktion om man växer upp med vuxna runt omkring en som säger att de inte tror att vaccination är så sunt och se på [slumpmässigt utvald individ] exempelvis, hen är ju inte vaccinerad och är ju i princip aldrig sjuk, nej, det är nog bättre att låta naturen ha sin gång, och det finns nog en mening med att man blir sjuk, man utvecklas nog av det, och så vidare.

Intet ont om de som tänker så. Jag har ju tänkt så själv. Jag vet inte om det någonsin har gjorts några undersökningar på allmänt immunsystem hos vaccinerade visavi icke-vaccinerade, så jag vet inte om det finns några skillnader eller ej. Jag vet inte om det faktum att jag blir förkyld ungefär var 7:e vecka och min lillebror nästan aldrig blir sjuk har att göra med att jag blev vaccinerad som liten och han inte blev det.

Men här är grejjen, och anledningen till varför jag vaccinerar mina barn nu: Det spelar ingen roll.

Det spelar ingen som helst roll över huvudtaget om vaccin skulle ha några sådana dylika bieffekter, för konsekvenserna utan vaccin är helt enkelt så himla mycket värre. Och att låta bli att vaccinera sig själv eller sina barn bara för att man har en idé om att det är bättre för just precis en själv och ens ungars allmäntillstånd är intet annat än ett fruktansvärt bortskämt funktionalitets- och i-landsprivilegium.

Det finns människor som inte har tillgång till vaccin, på en massa platser i världen. Människor som dör som flugor i sjukdomar vi som är födda rakt in i välfärden aldrig ens behövt reflektera över, eftersom chansen att bli smittad med den är så liten, här hos oss, nu för tiden.

Men varför? För att vi har haft ett väldigt välutvecklat vaccinationsprogram här under det senaste århundradet som närmast utrotat flera mycket dödliga sjukdomar. Och därför, på bekostnad av de som vaccinerat sig själva och sina barn, tycker vissa att de nu har den personliga rätten att välja bort vaccin, eftersom risken att smittas är så liten ? eftersom alla andra tar sitt ansvar och vaccinerar sig. Tack hörni.

Men inte bara på bekostnad av de som vaccinerat sig ? de är ju faktiskt vaccinerade trots allt och har således sitt på det trygga, och om deras allergier, diagnoser och allmänna hälsotillstånd är bättre eller sämre än de skulle varit utan vaccin spelar igen inte någon som helst roll alls.

För först och främst sker privilegiet att välja bort vaccinationer på bekostnad av alla de som av olika anledningar inte kan eller får vaccineras ? små och prematura barn, personer med olika sjukdomar som hindrar vaccinering, nyanlända som aldrig ens fått möjligheten att välja, för att nämna några.

Och då sker detta: människor dör. När andelen vaccinerade i en befolkning minskar ökar risken markant att smitta sprids och slutligen smittar någon av dessa som inte hunnit, kunnat eller fått bli vaccinerade. Och vad händer då? Det är liksom inte för att slippa en otrevlig förkylning man vaccineras. Det är för att undvika att människor faktiskt inte överlever.

Tyskland är just nu drabbat av det värsta utbrottet av mässling på 14 år, med över 250 rapporterade smittade och ett dödsfall: en liten pojke på 1,5 år. Okey, det är inte ebola precis, jag vet det. Men det är ett barn som dör helt i onödan på grund av att fler och fler väljer att inte vaccineras. 1,5 år, det är så gammal som min minsta unge är just nu. 1,5 år var så gammal som min mormor var när hon nästan dog i mässlingen. I Danmark har precis ett fall av mässlingen hos ett annat litet barn konstaterats ? barnet hade givetvis tagits till sjukhuset när det blev sjukt, där det alltså har kommit i kontakt med upp till 200 av de som är i riskgruppen ? små sjuka barn, exempelvis.

Jag talade för bara en vecka sedan med en förälder som sa att han älskade sina barn mer än något annat och han skulle ALDRIG utsätta dem för något som riskerar att göra deras liv ens 1% sämre. Och därför skulle han ALDRIG vaccinera dem.

Han sätter alltså 1 potentiell procent försämrad livskvalitet hos sitt barn mot 100 potentiella procent faktiska liv hos andra människor.

Och det är precis här som alla som funderar på att inte vaccinera sina barn måste stanna upp ett ögonblick och fundera över exakt hur egoistiska de egentligen har lust att vara. Har de lust att vara förälder till det där barnet som blir smittat och kanske för all del klarar sig fint, men som under förloppet riskerar att smitta en massa andra som inte har samma möjligheter att tillfriskna?

Vaccin handlar nämligen inte om ifall DU eller DIN FAMILJ är så mycket i riskzonen att ni BEHÖVER vaccineras. Chansen är stor att ni just nu inte behöver det. Det handlar däremot om att vara en del av de 95% av en befolkning som tillsammans ser till att riskzonen ni just nu inte är i FÖRBLIR borta, som tillsammans förhindrar att sjukdomar sprids och människor dör helt i onödan. Även om det inte är just dina människor.

Det är alltså inte något ?personligt val?, det här. Det är något vi gör tillsammans, som samhälle, för att skydda varandra. Om du har möjlighet att välja bort vaccin ? det är då du väljer det av solidariska skäl.

Check your vaccine-privilege."