Vi spenderade förmiddagen å en stund av eftermiddagen med att kolla på hästävlingar på hippologum. Jag tror det var bland de första gångerna jag bara är åskådare. Förr var jag alltid delaktig på nåt sätt, antingen igenom att vara en av de tävlande eller att vara skötare till någon av de tävlandes hästar.

Jag ÄLSKAR tävlingslivet. Det är så härligt att få tävla. Allt kring det ger en sån otrolig kick. Till och med att kliva upp 4 på morgonen på tävlingsdagen efter att ha fixat sent på kvällen dagen innan. Adrenalinet, spänningen....

Min själ vill dit igen, ut på banan, rida på en tävlingsnivå. Leva mer häst.

En random bild från tävlingarna


Sen åkte vi hem, ett snabbt mellanmål sen stack jag å v till stallet en stund. Vi mockade å red. Det är som att andas att komma ut till stallet. Det är något jag kan sakna, att inte längre bo bredvid stallet. Att inte ha det lika lättillgängligt.

Kimpa testade att hoppa upp på träningshästen i uppehållsrummet på hippologum


Nu sitter jag i sängen med en donna sovandes sittandes i famnen. Magknip har hon haft ikväll lilla stackaren. Å på det tät näsa. Inte lätt att va liten.

Nu ska jag sluta blogga å fixa en handlingslapp för imorgon. Det brukar gå rätt bra. Bara att börja med att kolla upp vad icas matkasse bjuder oss på för mumsigt i veckan. Första veckan vi testar den laktosfria, jag misstänker att miiimii har en laktoskänslighet...

Nattinatt

Det verkar så mysigt att verkligen lyckas göra ingenting å vara helt ok med det. Själv kan jag försöka göra ingenting, men det slutar alltid med att jag drabbas av ångest. Å måste i panik starta nåt projekt för att lättare kunna andas. Att göra ingenting kan verka mysigt men när det är det jag håller på med just det kommer alltid känslan av att livet passerar medan jag samlar dammkorn i naveln. Någonstans måste jag lära mig att livet inte går långsammare om man hoppar över att ta det lungt.

"Mamma, vi har redan så många saker att vi inte kan få några fler saker"

Ååååååh, vilken kommentar. Ett dilemma med tanke på att från nu fram till jul fyller 3 av 4 barn år. Å sen julen på det. Inte lätt att finna lämpliga saker när den kommentaren har byggt bo i mig åxå. De har ju typ hur mycket saker som helst redan. Å sen vill man ju ge nåt de gillar, i rätt prisklass. Men just nu, är det största dilemmat detta: vad i hela friden ska vi ge våra kära barn i presenter å julklappar. Kruxet är ju att de oftast får det de behöver å behöver inte vänta till födelsedagen/ julafton.

Imorgon är det en kort vecka kvar på Esmees bäbisår. Det har rusat förbi. Snart är även hon en stor tjej. Men ännu är hon liten. Å bäbis är längre än ett år tycker jag. I alla falk så bakade jag kakor till Esmees födelsedag idag.

Jag har letat ett par skor till Esmee nu ett tag. Mockasiner är ju lite för kallt att sätta på nu. Första snön har ju kommit idag.
I veckan köpte jg kavatskor, men de var så himla klumpiga på!! Så idag när jag hade vägarna förbi gravid å liten stannade jag till å köpte ett par skor de har där. Bobux heter de. Läderskor som är fodrade med skinn. De är mycket mindre klumpiga, så kavatskorna lämnar jag igen imorgon.

Länk till skorna
http://www.bobux.se/product-catalog.html/622001-blizzard-boot-pink-2?category_id=94

Jag hade tänkt fota dem på Esmee, men hon var FÖR trött nu ikväll, så det blev bara bilder på hur skon ser ut.

Tyvärr fanns inte den rosa inne på gravid å liten. Men de mossgröna var riktigt fina de åxå.

Det är nåt särskilt med den dagen. Lika speciellt alla gånger, den dagen har fått en betydelse, även om inget av mina barn blev födda den dagen.

K var beräknad till den 5/11 men föddes med snitt en vecka innan den 28/10
V var beräknad till den 28/12 å jag ville knipa till nyårsdagen. Det gick sådär eftersom hon ville ut mycket tidigare. Typ redan i augusti, men stannade kvar i magen som tur var till den 15/12.
Diddi var beräknad att födas den 18/2 men tog sitt första andetag 3 dagar tidigare.
Å lilla Miiiimiii som var beräknad till den 26/9 (ett år sedan idag) men som inte ville komma ut till oss förrän 9 dagar senare. (de dagarna var väldigt långa för hela familjen..)

Jag gissar att den dagens betydelse ligger i att man under flera långa månader gick runt med allt mer svällande mage å väntade, längtade å drömde om den lilla kickern som var i magen å väntade på att bli en del av denna värld. Med skräckblandad förtjusning även en längtan efter obeskrivbar smärta.

Så den 26/9 i år, vad hände då?
Höstens första frostnatt.
Det snöade på förmiddagen.
Jag gjorde några ärenden på stan.
V gillade fisken som vi åt till middag.

Tja det är nog det.

Det försvann 2 bilder ur inlägget nyss

Det ska jag göra nuuuu

Mellan 02 å 05 inatt var esmee galen!! Hon vrålade som en vilde å bankade mig i huvudet med en fjärrkontroll. Å jag VÄGRADE ge med mig å gå upp ur sängen med henne.

Idag är jag helt jävla döende av trötthet. Å typiskt så är det en dag då m jobbar hela lååååånga dagen.

I alla fall var jag med barnen på öppna förskolan, det gillade de. Där hittade jag även den troligaste orsaken till nattens esmeemonster. En av framtänderna är på väg fram.

Vi har även skördat morötterna idag

Nu ska jag lägga mig. Alla barnen sover. Miiimii fick lite alvedon i förebyggande syfte. Å jag har tagit en ipren för min huvudvärk. Nu är det bara att borsta tänderna kvar.