Dagen har rullat på, det brukar dom göra. Tänkte nyss på likheten mellan att borsta ett hår åh hur en dag kan se ut hos oss. Vissa stunder flyter allt på. Så stöter man på en tov (något tjorvar till sig) av varierande storlek. Den kan göra ont och ta tid att reda ut, men förr eller senare är toven borta och hårborsten glider lätt fram igen.

Fick en ny laddare till telefonen, hämtade ut medicinen, beställde skidor (de är på onsdag em) det blev skidor som ska vallas. Lunchen blev en onyttig rullkebab som jag pga extrem hunger slukade (skäms lite bara). Så gjorde vi en långpanna lasange till middagen. Den blev bra.

Jag åh barnen har lekt ute, v har gjort nästan all läxa åh k har tränat på både knappknäppning och dragkedjor.

Nu är det dax att läsa lite sune. Diddi har redan somnat.

Det vad den exakta första tanken som slog mig när jag kollade på klockan. 6:50 burkar barnen typ vara färdiga och kolla på tv. Idag låg de i sängen och som. M låg och drog sig och menade på att han brukar väcka dem omkring denna tid. Men jag kände stressen klättra likt jättespindlar i rasande fart över kroppen.

Nu hann vi ändå, jättebra till och med. Phu, vi har inte försovit oss på ca 5 år. Det är något jag inte önskar någon, hela dagen blir så fel när dagen börjar i ren och skör panik.

Idag är det en tripp förbi apoteket (k måste ha mer medicin), phone house (de skickade fel laddare med min lånetelefon så nu har jag en tom skittelefon)och så slutligen förbi en sportaffär för att eventuellt köpa en skidutrustning till mig.

Förresten, vad är det med alla, varför tror så få att jag kommer greja ett vasalopp. Fattar de inte hur jädra envis jag är, det behöver man vara för att palla det. Men eftersom jag klarat av att leva på ca 75 kcal i några månader för att gå ner i vikt, jag har burit och fött 4 barn, skulle min envishet vara förbrukad nu eller har jag utvecklat min envishet så jag kan bita ihop och greja 9 mil på skidor?!