Ikväll känner jag mig nere. Det finns saker jag skulle vilja skriva om som jag inte kan skriva om för jag lovat. Det som gnager mest kan jag inte prata med någon om. Tyvärr är det något som inte kommer försvinna. Tyvärr är det endast ett långsamt förväl.

Det blir lite som om det satt en flodhäst mitt på köksbordet när man ska äta middag men ingen har tillåtelse att nämna flodhästen. Det leder till att flodhästens närvaro skapar grubblerier hos alla, men på grund av att man inte ska nämna det kan missförstånd och onödiga frågor skapas.. Till exempel, är det ok att fråga hur någon mår om det är kopplat till flodhästen, om flodhästen inte var i vägen skulle den frågan inte anses som påträngande utan som omtänksam. Idag gjorde jag misstaget att just ställa den frågan, hur mår du (jag vet att hen är sjuk) jag ville visa intresse, ställde enligt mig endast en omtänksam fråga. Men frågan mottogs med ilska. Åh efter det avslutades samtalet snabbt.

Tack vare denna flodhäst har en relation blivit lika avlägsen som om ena parten plötsligt flyttat till en annan kontinent tex. Usa. Men utan direkt förvarning. Nu kommer vi bara att kunna ses vid enstaka tillfällen under sommaren precis som om vi endast kunde ses under semestern, om vi nu får ledigt från jobbet alla samtidigt. Detta är också något vi inte ska prata om. Detta är något som vi inte heller kan prata med barnen om. Från att hälsat på hit och dit året runt så blev det plötsligt slut på besök flera besök i månaden reducerades över en natt till kanske 5 besök per år. Lite skillnad utan förklaring.

Förr kunde vi prata om allt, men nu på grund av denna flodhäst kan vi inte det flodhästen mår dåligt av saker som inte är lättsamma. Mitt bollplank i svåra frågor har börjat ducka, nu har jag inget bollplank längre.

Jag känner mig så jävla ensam i allt det här. M är inget bra bollplank. Han är inte intresserad, ids inte sätta sig in i olika situationer för att på så sätt hitta en lösning till olika problem. Att själv lösa problem kan vara svårt. Men från och med nu måste jag lära mig det jag hade lika gärna kunnat ha flyttat till Afganistan. Där jag inte känner någon, inte kan språket och så vidare och inte har råd att ha telefonkonferenser med mitt gamla kontaktnät. Just nu känner jag mig ungefär lika ensam som jag troligen hade gjort då..

Jag vet inte vad jag ska göra. Känns mest som om jag behöver gråta en flod. Kanske kan jag spola bort den där jävla flodhästen då...

 

T

27 januari 2013 02:25

Ring!!! Vi börjar flytta halv tio, ring mig när du har tid innan det. Du stör inte och är inte ivägen <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Måste erkänna, jag är medlem här! En större klant, olycksalig individ är rätt sällsynt (de råkar ofta förolyckas i förtid..) M kallar mig för porslinsdocka (å då associerar jag det med en jättegammal porslinsdocka som mamma å pappa hade i sitt sovrum...

Inte den bästa sommaren... Först bröt jag foten. Å barnen drabbades av feber. K blev så dålig att han blev inlagd. Sen blev jag åxå sjuk. Nu är jag inne på åttonde dagen med rejäla febertoppar. Men på vårdcentralen kunde de inte hitta några fel på m...

     Det var helt overkligt morgonen för slutbesiktningen. Jag stod i köket och packade allt från skafferiet i påsar. Då visste vi ju inte om vi skulle få lov att flytta in eller om vi skulle få återvända tillbaka till vårt mellanboende i väntan på...

            Jag höll på att fixa med inredningen i barnens garderober. Skulle "bara" hämta två hyllplan till och ger mig snabbt och lätt nerför trappen när jag kommer längst ner i trappen ser jag hyllplanen de är nästan framför mig då jag snubb...

Jag ska byta jobb, från den skola jag arbetar på nu till en som ligger mycket närmare vårt nya hus. Arbetsuppgifterna kommer även dom att skilja sig lite från de jag har haft tidigare. Det kommer nog att bli bra. Men under de knappt tre veckor som ha...