Detta skulle jag egentligen publicerat igår, men det glömdes bort. Det finns många minnen, åh jag väljer att inte ta ett minne från tiden som mamma utan gå bak i tiden mera.

Det sträcker sig över en helg det är höst. Jag är 14 eller 15 år. Jag ska vara med i klubbmästerskapen i dressyr och hoppning. Helgen till ära hade jag fått ena ögat fullt med vaglar, så jag såg inte direkt vacker ut. Men utseendet spelade inte så stor roll.

På lördagen red jag min häst Tina till ridklubben. För åh göra en lång historia kort så överraskade jag igenom att vinna vandringspokalen. Tina var ett osäkert kort på tävlingar. Hon var en riktigt nervös häst, men om hon hade nerverna under kontroll var hon svår att vinna över. Hon hoppade riktigt bra åh var supersnabb i svängarna.

På söndagen upprepade jag proceduren åh red Ballerina till ridklubben för dressyrtävlingen. Jag minns hur jag innan det var min tur hur jag gick in i klubbhuset åh såg pokalen stå där. Jag minns att jag tittade noga på den, åh önskade att jag fick vinna den. Men, jag visste åxå att jag var chanslös. Alla trodde att min ridlärare skulle vinna, Camilla på sin fina dressyrhäst.

Jag startade sist. Som vanligt hade jag fjärilar i magen när ekipaget före mig gjorde sitt (camilla var näst sist). När jag red in på banan försvann nervositeten och ett lugn spreds över mig. Även det som vanligt.

Jag minns hur jag tyckte allt gick bra, fram till då jag red fel väg!!! Domaren sa till mig och jag åtgärdade misstaget. Nu helt säker på att jag inte ens skulle få en prisplacering pga detta poängavdrag.

Efter ridturen lämnade jag min häst till skötaren och var i närheten av resultatlistan när det mest osannolika och otroliga hände. Ut kommer det en funktionär med mitt resultat åh hon flyttar ner HELA listan så mitt resultat syns högst upp!! Jag hade vunnit. Lika förvånad och överlycklig som jag blev, var nog åxå min ridlärare men inte överlycklig utan sur.

När vi skulle rida ärrvarven så var det inte med gott sportsmanship som hon var den gode 2:an. Men det gjorde ingenting. Jag var lycklig ändå.

Än idag kan jag inte förstå hur jag lyckades vinna poängmässigt över min ridlärare. Alla oddsen var emot mig redan INNAN det faktum att jag dessutom fick ett stort avdrag pga att jag red fel. Men ibland lyckas man ändå!! Åh det är jag så glad över.

Jag var först med att bli dubbel klubbmästare. Mitt namn är faktiskt de sista namnen att graveras in på pokalerna. Året efter användes de inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Måste erkänna, jag är medlem här! En större klant, olycksalig individ är rätt sällsynt (de råkar ofta förolyckas i förtid..) M kallar mig för porslinsdocka (å då associerar jag det med en jättegammal porslinsdocka som mamma å pappa hade i sitt sovrum...

Inte den bästa sommaren... Först bröt jag foten. Å barnen drabbades av feber. K blev så dålig att han blev inlagd. Sen blev jag åxå sjuk. Nu är jag inne på åttonde dagen med rejäla febertoppar. Men på vårdcentralen kunde de inte hitta några fel på m...

     Det var helt overkligt morgonen för slutbesiktningen. Jag stod i köket och packade allt från skafferiet i påsar. Då visste vi ju inte om vi skulle få lov att flytta in eller om vi skulle få återvända tillbaka till vårt mellanboende i väntan på...

            Jag höll på att fixa med inredningen i barnens garderober. Skulle "bara" hämta två hyllplan till och ger mig snabbt och lätt nerför trappen när jag kommer längst ner i trappen ser jag hyllplanen de är nästan framför mig då jag snubb...

Jag ska byta jobb, från den skola jag arbetar på nu till en som ligger mycket närmare vårt nya hus. Arbetsuppgifterna kommer även dom att skilja sig lite från de jag har haft tidigare. Det kommer nog att bli bra. Men under de knappt tre veckor som ha...