På sätt och vis är detta något som jag brukade göra förr. Alltså under den tid då jag var ätstörd. Men då var anledningen oftast att jag knäckts under min inre strävan efter att äta så minimalt som möjligt. Åh det stannade aldrig vid det jag tänkt äta utan blev snabbt utbytt till hetsätning följt av kompensation av den ena eller andra sorten. Den tanken slog mig nyss. Följt av känslan att det är underbart att den episoden av mitt liv är över.

Men denna gång är detta en ersättning till egentid. Ett sätt att lugna ner min inre ilska över det som är. Och som inte kan vara annorlunda. Alltså direkt kopplat till det jag skrev om tidigare idag. Faktiskt, att skriva om min frustration hjälpte åxå. Sedan när jag tänkte åka förbi min syrra en stund, för att slippa alla normala ljud hemma hos oss, öppnar hon dörren åh meddelar att hon är magsjuk!! Så vi umgicks inte, så att säga.

Istället åkte jag förbi coop forum åh köpte en moussetårta åh en marängdessert så att det ska finnas lite syndigt gott hemma när behovet dyker upp.

K vill bara ha en traktor med vagn och balar.

Har hittat bla. Denna sida där det finns, men gudars så dyra leksaker det är.
http://www.farmingtoys.se/

Idag är jag så less på alla!! Åh mest tyvärr på min sons handikapp!! Han bara gråter - eller vrålgrinar åt allt - som vanligt. Åh m går runt åh är butter hela tiden. Jag vill faan bara gråta, det känns som om jag håller på att kvävas. Jag gissar att även m håller på att bli galen på k's eviga skrik åh gråt över precis allt.

Funderar skarpt på om han kanske skulle vråla lite mindre om han fick antidepressiv medicin. Eller om vi kunde få någon sorts hjälp antingen för oss andra att stå ut eller till honom för att bryta detta frustrerande mönster.

Idag hade jag behövt komma iväg ett tag, typ som när jag kunde cykla till sävar åh tillbaks för att få ett litet andrum. Men nu är fogarna rangliga, åh har alltid blivit värre efter en cykeltur, så det blir inte fler sådana, tyvärr. För jag behöver få vara själv, utan att höra ett endaste litet gnäll, vrål eller mutter i åtminstone en till två timmar!! Men eftersom jag inte kan komma på hur den ensamtiden skulle arrangeras, eller var jag skulle ta vägen så blir det inget. Eller möjligen så stannar jag hemma imorgon när de andra åker på busplaneten, då blir det ju några timmars ensamhet. Åh på så sätt tid för återhämtning.

Tja, hur går det med allt det? Jo just nu är det lite tråkigt, smådrygt fix som pågår. M sätter just nu kabellister åh är nästan färdig. Han har pyttelite kvar, varav en del av det kräver en lösning han hittills inte lyckats komma på.

Jag håller på åh åker på ärenden, kastar sopor åh köper till småsaker som vi inte tänkt på innan. Som idag tex. Var jag åh v åh köpte bagageremmar som M kan spänna runt madrassen till bäddfotöljen på dagtid så den inte ska ligga framme åh skräpa. Åh nu på kvällen gick jag igenom en stor påse saker som har stått och väntat på sitt öde.

Imorgon ska m förhoppningsvis bli klar med listerna. Åh lite övriga småsaker. Sedan så ska han börja gå igenom kontoret, sätta in viktiga papper i pärmar, packa bort saker som ska sparas men inte ligga framme åh samla damm.

Jag ska städa klart toaletten där uppe åh fortsätta dammtorka åh städa på småttingarnas rum. Idag städade jag k & v deras rum, renbäddade osv.

Sedan så ägnade jag em/ kvällen till att tvätta mig ner till botten på tvättkorgen. Så nu är vi mer ikapp där åxå. Förresten, på söndag ska vi tvätta allas täcken och kuddar. Det burkar kunna kännas stressigt men är så fräscht efteråt!!

En heldag innebär att kag är helt slut i ryggen. Så jag brukar sträcka ut hela ryggen/ vila den såhär. Ikväll bad jag även M att lägga vetevärmaren längs med ländryggen. Det var superskönt!! Men såg ganska roligt ut.

Man är..

Trött

Får lätt ont i ländryggen

Börjar om att må illa

Har massa sd/ förvärkar. Åh dom kommer aldrig lägligt

Foglossning - AJAJAJ

Flåsar som faan efter en latt promenad

Känner sig lätt gråtmild/ eller supersur typ hela tiden, åh gärna samtidigt.

Ser fruktat ful ut hur mycket man än försöker se fin ut - det är lika bra att ge upp!!

Det är ett helt projekt att vända sig om i sängen, kuddar som ska flyttas runt det är för varmt med täcke, för kallt utan. Åh när man vänt på sig färdigt måste man gå åh kissa....

Åh så slutligen kommentaren "åh vad stor du är!! Du ska typ föda nu va??" åh när man svarar nä, det är typ 7 veckor kvar.. "hur stor har du tänkt bli??!!" tja, vad faan tror dom, gigantisk såklart!!! Som om det är något man kan kontrollera!! Man vill ju bara gräva ner sig efter en sådan dialog.

Jag går runt åh funderar en del på om det börjar vara tid att se till att det jag vill ha med mig till bb finns hemma. Åh nu sedan igår då vi fick veta könet med säkerhet så vill jag köpa de plagg vi behöver i strl 50/56. För det känns som om det kan vara bra att ha med lite av båda storlekarna eftersom man vet ju aldrig hur lång/ kort lillan är.

Det är inte så att jag tänkt packa väskan eller något sånt där hysteriskt, men bara typ i sakta mak börja kolla över det jag tänkt packa åh det som fattas börja inhandla det. För vid det här laget vet jag hur snabbt tiden går, åh jg vill inte stå där med värkar åh försöka få ihop alla skaker i väskan när vi dessutom ska få tag i barnvakt åh komma oss iväg till förlossningen.