På sätt och vis är detta något som jag brukade göra förr. Alltså under den tid då jag var ätstörd. Men då var anledningen oftast att jag knäckts under min inre strävan efter att äta så minimalt som möjligt. Åh det stannade aldrig vid det jag tänkt äta utan blev snabbt utbytt till hetsätning följt av kompensation av den ena eller andra sorten. Den tanken slog mig nyss. Följt av känslan att det är underbart att den episoden av mitt liv är över.

Men denna gång är detta en ersättning till egentid. Ett sätt att lugna ner min inre ilska över det som är. Och som inte kan vara annorlunda. Alltså direkt kopplat till det jag skrev om tidigare idag. Faktiskt, att skriva om min frustration hjälpte åxå. Sedan när jag tänkte åka förbi min syrra en stund, för att slippa alla normala ljud hemma hos oss, öppnar hon dörren åh meddelar att hon är magsjuk!! Så vi umgicks inte, så att säga.

Istället åkte jag förbi coop forum åh köpte en moussetårta åh en marängdessert så att det ska finnas lite syndigt gott hemma när behovet dyker upp.

K vill bara ha en traktor med vagn och balar.

Har hittat bla. Denna sida där det finns, men gudars så dyra leksaker det är.
http://www.farmingtoys.se/

Idag är jag så less på alla!! Åh mest tyvärr på min sons handikapp!! Han bara gråter - eller vrålgrinar åt allt - som vanligt. Åh m går runt åh är butter hela tiden. Jag vill faan bara gråta, det känns som om jag håller på att kvävas. Jag gissar att även m håller på att bli galen på k's eviga skrik åh gråt över precis allt.

Funderar skarpt på om han kanske skulle vråla lite mindre om han fick antidepressiv medicin. Eller om vi kunde få någon sorts hjälp antingen för oss andra att stå ut eller till honom för att bryta detta frustrerande mönster.

Idag hade jag behövt komma iväg ett tag, typ som när jag kunde cykla till sävar åh tillbaks för att få ett litet andrum. Men nu är fogarna rangliga, åh har alltid blivit värre efter en cykeltur, så det blir inte fler sådana, tyvärr. För jag behöver få vara själv, utan att höra ett endaste litet gnäll, vrål eller mutter i åtminstone en till två timmar!! Men eftersom jag inte kan komma på hur den ensamtiden skulle arrangeras, eller var jag skulle ta vägen så blir det inget. Eller möjligen så stannar jag hemma imorgon när de andra åker på busplaneten, då blir det ju några timmars ensamhet. Åh på så sätt tid för återhämtning.