Skrev nyss till M att Esmee är den sötaste, gladaste bäbisen som finns just nu.

M svarar att hon är väl inte sötare eller gladare än någon annan bäbis som finns eller funnits.

Så nu är det fel att tycka så om sina egna barn. Bara att lära sig säga att mitt barn är en medelmåtta. Inte skryta.

Det är stökigt, maten är inte förberedd åh diddi far runt som en tornado. Klättrar upp på spisen med traktorn. Far runt med stolar hit och dit för att klättra på mer eller mindre passande ställen. Miiiimiii vill baaaara ligga i famnen åh snutta i evigheter. Jag känner stresshormonerna spruta runt i kroppen, typ på samma sätt en vattenslang med högt tryck kan fara omkring om den som höll i slanden släpper taget om den. Åh det värsta är att min stressnivå inte hjälper ett dyft!!!

M blev inringd till jobbet. Kollega med magsjuka. Så nu är inte M hemma förrän vid 23-tiden. Min träning blir en långpromend, alla andra alternativ försvann med ett enda telefonsamtal.

Diddi såg hur M packade ena surfplattan åh skrek efter traktorfilmer i säkert 20 minuter. Åh esmee vaknade hon åxå, åh grät lika länge som diddi. Tillfällen då jag önskade att jag hade hörselskydd med inbyggd radio.

Nåväl, nu leker diddi med ett tåg åh miiimii ammar. Strax ska jag fixa ihop lunchen, byta blöjor, amma lite till åh bege mig ut på en 60 minuters promenad

Glömde posta inlägget. Promenaden blev 2 timmar. Nu har vi ätit mellis åh ska fixa lite i röran innan k och v ska hem.

Miiimii är en snoris, åh jag känner av förkylning åxå. Konditionsträning planerat idag. Åh då träder velpottan i mig fram. Genomföra passet åh riskera att förkylningen bryter ut ordentligt/ vs. inte göra det åh eventuellt slippa bli för förkyld för att träna. Hmmmm

Vara principfast åh träna - om jag blir sjuk hade det hänt ändå. Eller byta ut mot en lång, lång promenad åh eventuellt ducka att bli sjuk.

Jag vet att man lättare blir sjuk om man tränar mer intensivt. Men precis som ett lotteri, man behöver ju inte bli sjuk bara för man tränar.

Nä jag har resonerat färdigt. Det blir en långpromenad. Dumt att chansa. Diddi fyller år på fredag åh m jobbar i helgen. Då behöver jag inte vara krasslig, utan fit for fight.

Eftersom den träning som jag planerade för denna vecka blev jättebra väljer jag att ha samma upplägg, nästan.

Eftersom M jobbar nästa helg möblerar jag bara om lite.

Måndag: 45 min intervall på crosstrainer/ 5km skidåkning det beror på vädret vad det blir + plankan
Tisdag: kettlebells 33 min work-out
Onsdag: långpromenad + plankan
Torsdag: ben och rumpa och plankan
Fredag: skidor 5 km/ crosstrainer
Lördag: kettlebells 33 min work-out
Söndag: yin yoga

Maten är som vanligt, nästan. Efter att ätit äggröra och 200g sallad till frukost blir jag mätt längre. Så det kör jag vidare på.

Förresten, hade planerat att denna helg äta lite av mina favorit chips och en räkmacka. Men det blev inget sånt glömde bort det. Däremot blev det en hembakt dinkelsemla till fikat idag. De blev fantastiskt saftiga och GODA.

Idag ska vi ha en BRA dag. Nu tänkte jag ta tag i dagen. Låta M sova åh se till att kidsen får frukost.

Hoppas jag får yoga idag..

K ska vara med en kompis åh troligast tänkte jag bjuda på semlor till mellis.

Så det är sammanfattat vad jag hoppas för dagen.

Godmorgon

Igår gjorde jag något jag tänkt på en längre tid, med lixom inte gjort ändå. Jag sa upp hemtelefonen. Den 28/2 är sista dagen jag äger mitt nummer. Sedan är det slut.
När jag avslutat samtalet så började jag minnas tillbaka till när jag var nyss fyllda 17år åh hade med hjälp av mina snälla föräldrar tecknat ett hemtelefonabonnemang till mitt rum i den trea jag delade med 2 andra tjejer. Snart hade vi varsitt abonnemang, något som då och då kunde upplevas som stressande när det ringde på flera rum nästan samtidigt. Detta nummer har följt mig sedan jag var 17 år alltså i drygt 13 år har jag haft det att tillgå.

Jag kommer ihåg hur jag monterade upp min första telefon på väggen bredvid skrivbordet i det rummet. Och hur jag satt där och pratade i telefon. Bland annat hur vi planerade för nyårsaftonen 1999-2000. Den festen som inte blev lyckad alls. Jag tror att jag kommer minnas mitt aldelens egna hemnummer för resten av mitt liv. Men kanske är jag bara sentimental. Dock kan jag säga med säkerhet att jag fortfarande minns ett par telefonnummer till olika kompisar jag hade när jag var liten. Nummer som jag inte ringt på sådär 16år.... Namn däremot, där suger mitt minne!!