Det där med barn och mobiltelefoner är ett område som jag känner mig osäker på. De barn som är typ 7år och redan har telefon brukar ha föräldrar som har bra argument till varför. Själv känner jag mig kluven. Vill helst inte att barnen ska ha egen mobil ännu. Är man inte lite väl liten för att ha egen mobil på lågstadiet - eller?

Sedan ännu ett dilemma, när man som jag har ett barn med grav språkstörning. Han fattar ofta inte vad som blir sagt i en telefon, åh har även svårt att prata i den. Om han ska ha en mobil måste det vara med typ videosamtal, men det tycker jag personligen blir en allt för dyr telefon till ett litet barn. Framförallt ett barn som redan har svårt att komma ihåg saker och inte förstår att vara rädd om sina saker.

Surfade runt och kollade in frågan lite. Vissa verkar tycka redan på dagis, andra omkring 10 år. Motivationen till att vänta var bland annat att det är bra om barnet först har lärt sig lite om pengars värde. En mobiltelefon är ju inte bara en engångskostnad utan en ständigt pågående utgift. Åh inte nog med det, går mobilen sönder, måste den ersättas med en ny. Argumentet för dagisåldern, var att det kan kännas bra att kunna ringa till barnet. Det tycker jag inte håller, då kan man ju ringa till avdelningen om man nu inte kan hålla sig till hämtningen. Tippar på att personalen inte heller skulle gilla mobiltelefoner till barnen.

Hur resonerar ni andra. Är mitt tankesätt fel? När fick/ kommer era barn att få sin första mobil?

Man klämmer ur sig en liten sak på ca 50cm som blir chef med första andetaget. Sedan gäller det att anpassa sig.

I vår bil poppas det en hel del skaka rumpa, vad spelas i era bilar??

Om jag levt för ca 200 år sedan eller i ett fattigt land utan bra sjukvård, så hade jag dött i barnsäng när jag skulle föda K. Han hade aldrig kunnat komma ut. Han var för stor. Det sa förlossningsläkaren som var med vid snittet när K föddes.

Även V's födelse hade förmodligen söutat med min död. På den tiden, när v föddes förlorade jag jättemycket blod. Men v hade troligen överlevt förlossningen.

Idag är det inte farligt att föda barn i sverige. De allra flesta överlever. Dödsfall av mamman är sällsynt. Men så är det inte på hela jorden. Kvinnor dör fortfarande när de föder barn. De får inte välja på massa olika bedövningar. Ingen kontrollerar graviditeten, övervakning av bäbin under förlossningen sker inte. Här är mångarädda för att föda. Jag var en sådan kvinna. Fatta skräcken de som lever i fattiga länder måste känna, de som faktiskt riskerar för att föda ett nytt liv till jorden.

Skrev nyss till M att Esmee är den sötaste, gladaste bäbisen som finns just nu.

M svarar att hon är väl inte sötare eller gladare än någon annan bäbis som finns eller funnits.

Så nu är det fel att tycka så om sina egna barn. Bara att lära sig säga att mitt barn är en medelmåtta. Inte skryta.