Tänkte lite nu ikväll när barnen somnat åh lugnet sänkte sig över bostaden. På dagen i allt stoj, stim åh måsten hinner jag knappt tänka.

Att blogga är lite som att skriva på sin egna bok. Inte riktigt som en dagbok. Åtminstone inte om bloggen är offentlig. I en sådan blogg kan man inte skriva det innersta. Men jag gillar det.

I slutet på juli 2012 bestämde jag mig för att blogga varje dag. Hittills har jag lyckats. Jag läser även inlägg från tidigare år och minns tillbaks i tiden. Numera har det blivit något jag MÅSTE göra. Ibland när jag kommer på något jag vill blogga om blir det lite som att vara kissnödig. Behovet skriker på mig tills det är avklarat.

Det är lite av den anledningen som jag trots att jag öppnat ett nytt kapitel i mitt liv fortsätter på samma blogg. Jag skriver ner bitar av mitt liv, samlat på ett och samma ställe. The story of my life...

Svetten rinner ner i ögonen efter benpasset. Miiimii ammar. De andra barnen myser, käkar chips, åh laddar inför melodifestivalen.

Jag saknar m som är på jobbet. Han är en fantastisk man. Visst vi har sämre stunder åxå. Men det är han, jag vill ha.

Tänka, guud så smidigt allt går idag!!
Ca 3 minuter efter den tanken exploderade ett glas på golvet göas över hela köket, hallan och vardagsrummet. biffarna i stekpannan brändes vid och esmee vaknade i vagnen.

Det är sådana tillfällen jag hatar M's långa arbetspass! Då man hade kunnat lösa saker smidigare.

Nu fortfarande 1,5 timmar senare är inte ordningen återställd, men snart så...

Jag har idag mätt och fotat kroppen, insåg att jag inte gjort det sedan den 19/11.
Det har inte hänt så väldans mycket sedan dess. I och för sig är det kanske inte så värst mycket kvar. Kanske bara typ 10 kg eller nåt.

I alla fall här är resultaten (inom parantes 19/11 resultat)
Midjan mitt över naveln 68cm (71)
Rumpan på fetaste stället 96cm (106)
Låren mitt på 50cm (56)

Först 19/11 sedan dagens foton