Jag har tänkt skriva ett inlägg som sammanfattar året som gått. Det blev ett oväntat år.

Sitter just nu och kollar i bloggen för att lyckas skriva ihop det.

Detta blir en helt ny kategori. Om det blir bra eller inte återstår att se.

Miiimii gillar att vara i famnen åh ha sin kind mot min. Är hon ledsen blir hon oftast lugn igen av det.

När jag först läste frågan kändes svaret självklart. Men desto mer jag tänkt på frågan desto svårare känns den att svara på.

Kärlek är för mig en känsla som kan te sig på så många olika sätt. När jag tänker på känslan är det inte underligt att det just är rosen som förknippas med kärlek. För likt rosens många blad finns det många olika typer av kärlek. Allt från den ett litet barn känner till de vuxna som tar hand om det, till ungdomens första förälskelse, till vuxenlivets mindre passionerade men djupare kärlek till den bottenlösa kärlek en förälder känner för sitt/ sina barn åh till ålderdomens kärlek, hur den nu är. Men det finns även en viss typ av kärlek tillägnad ens vänner.

Jag vet inte om jag ens kan beskriva vad kärlek är. Det är en känsla som är större än allt annat. Den ligger väldigt nära känslan för hat. Uttrycket den man älskar, hatar man ibland. Däremot ligger denna varma genuint goda känslan väldigt långt ifrån likgiltigheten.

Den man älskar vill man väl, man saknar personen när man inte ses, man tänker på personen. Och beroende på vilken typ av kärlek det är vill man dela olika saker med personen.

Kärlek kan förändras med tiden, nykärlek är full med pirr i magen. Mogen kärlek är full av tillit, och tillhörighet. När man är kär blottar man en del av sin själ till objektet i för sin kärlek och blir därigenom sårbar. Kälek kan åxå svalna och dö ut. Viss kärlek tvivlar jag på kan försvinna, åh det är den kärlek man har till sina barn. Kanske även kärleken till en förälder har svårt för att försvinna. Kanske beror det på att vi en gång var helt eller delvis beroende av föräldern.

Alla sorters kärlek är viktig att ha i sitt liv, annars känns nog inte livet fulländat. Men vad vet jag? Jag vet bara att trots destruktiv relation kan man vara kär, att man måste vårda en kärleksrelation för att den ska leva kvar precis som man måste vattna sina krukväxter för att de inte ska torka ut.

Slutligen vill jag bara skriva, kärlek bara finns. Den är blind och könlös. En känsla som inte har gränser men som kräver omvårdnad och respekt.

Jag skrev ordet stearinljus överst på ett papper sedan satt jag och hittade ord med dessa bokstäver. Det fanns hur många som helst!! Åh det var roligt. Men inte något jag hann göra så länge. Men ett tips på tidsfördriv, gärna ihop med barnen i skolåldern.