Detta är en favorit. Hon kan både hålla den åh smaka på den själv. En bra julklapp från farmor åh farfar.

Kom jag v åh miimii in på bibblan. Lämna böcker, låna nya åh ut. När vi gick ut stängde dom.

Barnen (k &v) lyssnar just nu på sune böckerna. Jag eller M läser mellan 1-2 kapitel varje kväll. Det är mysigt åh dom gillar det.

Jag har valt att skriva om det första långa förhållandet. Det trots att jag redan träffat och varit tillsammans med pappa nr 1 å pappa nr2.

Han var lång, han var blond han var vältränad. Han kallades för acke. Han var snäll åh en datanörd.

Vi hade ett fint år tillsammans. Unga åh utan ansvar. Vi såg massor med filmer åh mös mycket tillsammans. Jag tror inte vi någonsin grälade. Det var kärlek på ett sådant sätt som det inte kan vara när man är vuxen åh har jobb, barn och huslån, young love.

Vi träffades på hösten strax innan jag fyllde 19 år. Han gjorde lumpen just då så vi lärde känna varandra igenom sms åh telefonsamtal. När han var ledig var vi tillsammans. Det dröjde dock ändå ganska länge innan vi var ett par på riktigt även om vi underförstått varit det ett tag då.

Han var min date till balen innan min student. Dagen innan den hade jag fått veta att jag var gravid, en graviditet jag lite senare valde att avbryta. Jag var inte riktigt redo att bli mamma då.

Men vi var på olika stadier i vårt liv. Jag som flyttat hemifrån 2 år ridigare hade haft min beskärda del av förhållanden var redo för mer än honom. Han bodde hemma hos sin mamma och jag var hans första flickvän. Lite drygt ett år senare, födde jag K tillsammans med en kille jag varit ihop med under gymnasietiden. Men den historien hör inte hit.

Ibland undrar jag hur det hade varit om vi inte gjort slut. Dock vill jag inte ha det ogjort, då hade jag aldrig fått mina 4 underbara barn som jag har idag. Vi var inte menade för varandra. Men minnet tänker jag bevara. Det kostar inget att samla på ljuva minnen.

Förresten, visst var vi fina när vi gick på balen?

Nu är lillan inte så liten längre. Men en liten klump i halsen plockade jag bort strl 50/56 igår. Visseligen var det inte för smått än. Men på nåt sätt kändes det som det var dax, vemodigt eller inte. Det är ju sista gången vi har en så liten bäbis i vårt hus.

Jag vill stanna tiden åh bara snusa på ny (relativt ny) bäbis tills jag mättat näsborrarna på babydoft. Titta på den lilla kroppen rills de är memorerade in i minsta detalj. Åh umgås med henne, lyssna till hennes babyröst, skrattet, jollret åh gråten tills jag har präntat in det i minnet för alltid.

Nog sentimentalitet, en bild på lillan åxå med ett nytt plagg för dagen.

Vår diskmaskin!!

Pumpen låter j-ligt skumt åh håller mest troligt på att haverera!! Bajsa åxå!! Hoppas den håller till den 4/1 då reparatöten kunde klämma in oss. Så nu behöver vi inte fundera vad vi ska göra med våra julklappspengar. Till antingen reparation av vår gamla diskmaskin eller till att investera en ny trotjänare. Med 4 barn behöver man ha en fungerande sån....

Men , tur i oturen är väl att vi har extrapengar att spendera till välbehövlig vitvara. Håll tummarna för att diskmaskinen inte pajjar innan nyårsafton då vi ska ha massa gäster. Att stå åh handdiska är det sista man har lust med då....