Jag skriver här om en sak som jag vill att världen ska veta. Om någon som läser detta har förslag på hur jag/ vi kan bekämpa detta ge mig tips och råd. HJÄLP MIG/OSS!!! Jag är desperat, så känns det. Så fort jag tänker på detta, eller pratar om det känns det som om jag håller på att kräkas. Men det blir inte bättre om jag inte gör något!!

Igår fick jag reda på mer angående hällsboskolans förestående nedläggning i umeå. Tydligen så är skälet vi fått inte det egentliga. Enligt trovärdiga källor ligger en önskan från specialpedagogiska myndigheten att flytta hela skolans verksamhet till campus i stockholm. Vilket betyder att de överger bland annat alla barn i norra sverige. Barn med grova språkstörningar har ett extra stort behov av en trygg tillvaro för att kunna våga utvecklas så mycket de bara kan. En trygghet som inte blir den samma om man måste skicka sina barn på internatskola. För vad är alternativen, lämna det liv man lever här och nu och bygga upp ett nytt liv i stockholm för att ge ett av barnen en bra skolgång. Men vad medföljer då? Arbetslöshet för föräldrarna? Boendesituationen hur blir det med den, osv? Om man nu skulle flytta till skolan vad är det som säger att myndigheten inte kommer att lägga ner verksamheten helt efter en tid?Eller så blir det drabbade barnet dömt till ett liv i utanföskap, eller felaktigt placerad i sär-skola. Ingenting känns det minsta lockande.

Jag anser att eftersom det är en statlig myndighet som bedriver den här verksamheten så är ansvaret stort för de barn som tagits ur den kommunala skolformen, en återanpassning till vanlig skola är i stort sett omöjlig. Vad är det för liv våra barn döms till, förutom utanförskap?

Sedan så är det sättet som detta gjorts på som gör mig upprörd (och fler med mig). Brevet med informationen om förslaget om nedläggning kom i min brevlåda samma dag som det lämnades till generaldirektören. Orsaken som angavs i brevet stämmer inte. Dessutom så lämnades det efter att skolan slutat för sommaren, vilket försvårade för oss föräldrar att gå samman för att agera mot beslutet. Dessutom är tidsfristen innan det slutgiltiga beslutet fattas mycket kort, i slutet av september fattas det. Efter det är spelet förlorat.

Vi föräldrar måste nu med alla medel vi har tillgång till kämpa för att ge våra (och alla andra barn med grova språkstörningar) en rimlig chans att eventuellt få behålla det enda fungerande skolalternativet för dom. Men det är inte lätt, var vi än vänder oss kan det vara försent innan det blir något av det. Min mamma föreslog uppdrag granskning, bland annat. Men även om det skulle tas upp är det förmodligen redan försent.

Hjälp, om du kan.

 

ida

9 augusti 2012 19:27

Det är ju fruktansvärt! Aftonbladet och uppdrag granskning var de första som ploppade upp i mitt huvud, namninsamlingslistor? Hoppas inte det är försent för er och alla andra! Kämpa på, jag håller mina tummar hårt!

http://hemmafruns.bloggplatsen.se

MissJA

10 augusti 2012 20:51

Jag håller med, nu ska vi föräldrar till de drabbade barnen ses på måndag och diskutera situationen och komma fram till en handlingsplan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Måste erkänna, jag är medlem här! En större klant, olycksalig individ är rätt sällsynt (de råkar ofta förolyckas i förtid..) M kallar mig för porslinsdocka (å då associerar jag det med en jättegammal porslinsdocka som mamma å pappa hade i sitt sovrum...

Inte den bästa sommaren... Först bröt jag foten. Å barnen drabbades av feber. K blev så dålig att han blev inlagd. Sen blev jag åxå sjuk. Nu är jag inne på åttonde dagen med rejäla febertoppar. Men på vårdcentralen kunde de inte hitta några fel på m...

     Det var helt overkligt morgonen för slutbesiktningen. Jag stod i köket och packade allt från skafferiet i påsar. Då visste vi ju inte om vi skulle få lov att flytta in eller om vi skulle få återvända tillbaka till vårt mellanboende i väntan på...

            Jag höll på att fixa med inredningen i barnens garderober. Skulle "bara" hämta två hyllplan till och ger mig snabbt och lätt nerför trappen när jag kommer längst ner i trappen ser jag hyllplanen de är nästan framför mig då jag snubb...

Jag ska byta jobb, från den skola jag arbetar på nu till en som ligger mycket närmare vårt nya hus. Arbetsuppgifterna kommer även dom att skilja sig lite från de jag har haft tidigare. Det kommer nog att bli bra. Men under de knappt tre veckor som ha...