Igår innan jag gick ut på min sena kvällspromenad gissade jag åh M på när det skulle vara dax för bäbisen att se dagens ljus.

Såhär gissar vi:

M gissadet på den 14/2

Jag gissade på den 28/2 eller 14/3 (hm... jag är den mer pessimistiska av oss två ibland tror jag att det aldrig kommer att titta ut en bebis..)

Börjar faktiskt tro mer och mer på aldrig teorin.. Kanske har jag bara blivit mystirskt fet!! När jag väntade K så plockade de ut honom 8 dagar före BF så imorgon vid lunchtid så har jag vart gravid längre än jag varit någonsin tidigare. En tanke som får mig att känna det som om jag redan nu går på övertid.. Suck..

Ska jag logga in och läsa om alla som redan fött och de som har värsta känningarna på att det är dax att åka in på förlossningen.. När jag själv sitter här och inser att det kommer att dröja flera veckor tills det är min tur?

Varför ska jag ta åt mig när bostadsområdets vicevärd står och hojtar om hur fet jag blivit och undrar om jag inte tänkt ge mig snart med tjockandet? Jag blir ju ledsen. Jag äter nästan inget och ändå så fortsätter magen att växa. Jag undviker typ salt och annat men ÄNDÅ har min kropp börjat svälla av vätska. Jag försöker promenera ca 3 timmar per dag för att kompensera för den maten jag äter (visst det räcker inte) men jag kämpar på i alla fall..

Varför kan jag inte bara glömma bort att det finns en bäbis i min mage? Helt ärligt verkar det mer troligt att det är en gigantisk tumör som kommer att se till att jag exploderar lagon till sommaren..

Varför måste jag då och då drabbas av massa förvärkar? Vet ju att det inte är på riktigt, men det lockar ändå till ett falskt hopp..

Varför måste tankar som ex. att jag ska få min sambos helvetiska halsont lagom till förlossningen? Men enligt honom så är den smärtan värre än att föda barn i vilket fall som helst. Kallar halsontet för helvetiskt eftersom den kräver maxdos av ipren, zyx, strepsils och bafucin för att han ska stå ut och ändå så klagar han. Men äta mat och dricka kan han utan problem...

Som sagt januari är slut och det är en ljusare tid som väntar på oss. Eftersom det är ca 10 soltimmar på hela januari månad här där vi bor så är det inte så noga då, men nu kan man ana ljuset i tunneln..

Blev grymt sugen på att byta färg här hemma (kanske av tristessnär man går hemma hela dagarna så blir allt lite uttjatat, eller kanske för att göra något konkret medan man väntar på att få ONT på riktigt.) Vill plötsligt se mina turkosa gardiner på plats i fönstren, åh de turkosa kuddfodralen i soffan.. Det kliar i fingrarna.. Det skulle vara det slutgiltiga steget åxå efter att ha putsat fönstren och planterat om växterna åxå det vet jag ju..

Vi får se hur det blir. En sak vet jag med all säkerhet i alla fall, jag eller M måste uppsöka ett apotek som har både flytande ipren och kan lämna ut M´s mollipect. Eftersom K's flaska tog slut nu på morgonen..

Eftersom M, K och V är hemma och är så förkylda/ småsjuka så ska de få baka chokladbollar (en liten sats) som de kan få gotta sig med till mellis idag och imorgon om bollarna räcker till mer än idag..

Jag kallar dem för sjukladbollar för det finns nog ingen mer än de som kommer att stå för tillverkningen som kommer att vilja äta dem.. hehe

Hade stor lust att lägga in lite bilder från kameran idag, men så kom minnet tillbaks, med ett mobilt internet långsamt nog att höra hemma på 90-talet så är det inte ett projekt som är värt alla de svordomar som jag kommer hinna rabbla innan de laddats upp.. Sorry!!

Har jag gjort nu på eftermiddagen. Det är så skön att ha det gjort. Det var nog dax åxå eftersom de hade börjat skjuta nya skott.

Sedan har jag åh syster E varit ute åh gått en promenad, det var jäkligt skönt ute. Men mina fingrar valde att svälla upp till typ dubbel storlek. Så det känns en aning knäppt att sitta här åh försöka skriva rätt med händer stora som dasslock och fingrar som frukostkorvar..

Har fått så j-la ont i ländryggen åh har lite förvärkar. Tur att jag hittade vetevärmaren i förrådet. Kommer nog att behöva den + värktabletter till natten. Är så less på att ha ont utan att det är något som händer. Önskar så att det vore möjligt att kroppen kunde vara lite snäll mot mig och bara ge mig smärtan när det var dax att föda och inte torteras fram och tillbaks först i flera j-la veckor!!

Japp, det är bara att konstatera. HELA familjen förutom jag är sjuka. Precis som förra veckan. Förutom det lilla dilemmat med en hög slemproppar som behöver snyta sig, få hostmedicin och febernedsättande så har följande saker gett upp eller börjat ge upp..

Projektorn!!

Inte billigt att fixa det. Den är nu 3 år och har redan fått byta ut allt typ 1 gång per år. Att laga den kostar närmare 10 000.. Att köpa en ny går på typ samma. Men den fungerar ok emellan åt, så den får gå tills den dör sedan köper vi en för ungefär samma peng som det skulle kosta att laga den gamla.

Routern!!

Har tappat förståndet. Den sänder så det ser ut som om man har full teckning, men det är bara en fet lögn. Eftersom jag är den enda i hushållet som inte kan komma ut på nätet utan routern är jag förvisat till mitt otroligt snabba mobila bredband!! Fy faan vad jag hatar det, hinner typ läsa ut en roman innan nästa sida laddats färdigt!! Det är inte bara jag som drabbas, eftersom vi får alla våra tvkanaler via internet och även det med routerns hjälp är vi nu oerhört basic på tvkanaler.. Lite jobbigt när man är van vid många kanaler att välja mellan..

M hoppas på att han kan få hjälp av någon att se om det går att rätta till förståndet på routern om inte tvingas vi förmodligen investera i en sådan nu åxå.. suck..

Min sambo älskar att förringa den smärta det innebär att föda ett barn. Han säger bara att det nog inte är så farligt. Att kvinnor är gjorda för det åh bla, bla, bla. Han vägrar lyssna på jämförelser som ex. njursten och liknande. Men nu har jag hittat nåt som borde få honom att åtminstone sluta klanka ner på mig för att jag har "lite lätt" rampfeber inför den smärtan som jag vet kommer att komma, den är ju oundviklig men jag vet ju inte när..

Han åkte till AKUTEN för att han hade så ont i halsen att han inte kunde sova. Ett jävligt skumt halsont eftersom han utan problem kan äta och dricka, men gnäller att det gör ont däremellan. Så pass ont att han per dygn nu äter 27st olika tabletter som verkar bedövande i svalget + 4 ipren!! Sa på skoj ikväll när han gick runt och gnällde över sin hals att det kanske var cancer.. Då blev han lite ledsen åh sa att jag inte behövde komma på hans begravning. Åh jag svara jag tror att jag hinner dö innan du dör av den där cancern!! Tippar på att den heter influensa, och går över av sig själv inom ungefär en vecka plus/ minus några dagar. Men orolig som han är över sin onda hals så ska han iväg till hälsocentralen imorgon och be dem ta reda på VILKET virus han har i halsen!! Om han gnäller sig till en tid där så ska jag åtminstone se till att han ordnar hem mera mollipect så det gör någon nytta att han åker dit.

Idag har jag testat ordentligt. Har druckit ca 6 dl hallonbladsthe och stressat hela dagen som bara faan. Städat hela huset - på tid. Åkt till mina föräldrar och mockat hela stallet. Åh hela tiden under grym tidspress. Har seriöst haft endast 1 förvärk på hela dagen sedan jag stressade igång på riktigt.

Det passar mig bra just nu. Det passar inte för bäbisen att födas nu med en sambo som är sååå förkyld. Åh 2 asförkylda barn.. Tänkte försöka stressa upp mitt tempo till att alla börjar vara friska igen. Då kanske det blir bäbis när jag lägger mig ner och vilar lite.. Eller så stannar han envist kvar- något jag skulle tippa på som mest troligt..