Så det känns bara liite skumt. När jag väntade V så ver det den här dagen som jag åkte in på förlossningen för att starta igång förlossningen. Det hände ju iof inte så mycket första dygnet, men ändå. Det känns lite som om det har vart en punkt på denna graviditetsresa som jag gått och väntat på ska passeras - eller inte..

Bild från babycenter.com

Bäbisen lägger på sig ca 30 g per dyng för att bygga ett lager underhudsfett.. Hoppas den inte lägger på sig så mycket mer än 30 g!! Eller hoppas att han inte har tid att lägga på sig 30 g per dygn allt för många dagar till..

Dricker hallonbladshe och har utmanat mig själv i ananasätning, har vart lite förstoppad, men sedan idag haf jag glufsat i mig en hel stor ananas. Så snart borde min mage svara med räzerbajs eller nåt.. Slemproppen fortsätter släppa i små små gelebitar varje gång jag lyckas göra ett litet nr 2. Är typ konstant lite bajsnödig så det har blivit ett par vändor till toan..

Känner mig kluven inför förlossningen. Jag vill föda för att han inte ska hinna bli för stor. Jag sörjer graviditeten eftersom det är min sista. Mest av allt för att jag inte fått må bra denna graviditet utan åkt allt längre ner i min depression. Samtidigt som jag ska försöka hantera min ätstörning, mitt gamla självskadebeteende och så på det alla gravidhormoner. Nu känns det mest som om jag kommer att kvävas av allt. Det hemskaste med allt det här är att jag vet att om jag hade fått äta något antidepressivt så hade denna graviditet varit en mycket mer positiv upplevelse, och jag hade känt verklig glädje och längtan efter bäbisen. Där tycker jag att sjukvården har behandlat mig fel!!