Så sitter jag här, med onda Värkar som jag måste andas mig igenom och verkligen koncentrera mig på just andning och avslappning annars börjar tårarna rulla och andningen hackar på otillåten gråt. **jäva skit** jag som ville sova eller så. Det trots att jag ahr tagit 1 g citodon och 25mg lergigan, det borde väl sänka mig tycker jag ju, framförallt om det bara är pinvärkar grr!!

Det är nu ca 4-6 minuter mellan värkarna, har svårt för att veta när de börjar och när de slutar men de sitter i ca 60 sekunder.. Visst ja!! Har även spänt fast min lilla vetevärmare över nedre delen av kulmagen med mitt foglossningsbälte!! Tänka sig att jag har inte haft så stora problem med fogarna som jag befarade att jag skulle få när jag köpte bältet men det har fungerat superbra till annat :D

Om värkarna inte klingar av och ger mig lite frid si så där inom en timme så ska jag testa att duscha. Badet utgår av 2 skäl.

Skäl 1: mina blodblandade flytningar påminner lie väl mycket om färgen och konsistensen på V's fostervatten. Även om detta inte kommer hela tiden så vill jag inte orsaka infektioner som kan undvikas..

skäl 2: Om jag börjar spola upp bad och grejer där uppe där ungarna sover kommer de förmodligen att vakna.

Vill inte åka in på förlossningen i onödan en gång till, framförallt inte på natten när jag skulle fucka upp sömnen för så många, min mamma och säkert någon fler hemma hos henne och M.. sedan så blir det onödig bilkörning i KALLT väder = inte bra för vare sig miljön eller bilen.. Åh så räcker det med att vilja reklamera sin kropp en gång per dygn pga otillräckligta värkar och dålig smärttröskel..

I dag på alla hjärtans dag blidde det ingen bebis, men förhoppningsvis före sommaren ;) M uppvaktade mig med blommor och köpte en pizza åt mig till kvällen. Av mig fick han: vara vaken längre än han egentligen orkade, tvingades se familjen anorlunda och det bara för att stötta mig igenom värkarna.

Slutsats, han är gullig och jar är ytterst egoistisk.. Men jag får väl gottgöra honom den 8/3 när vi varit förlovade i ett år..

well, well efter det kände jag mest för att reklamera min kropp.. Alla värkar som jag har haft sedan i lördags har bara varit PINVÄRKAR!!! Blir så besviken så jag kunde ha börjat gråta!!

Lillemannen var helt vild där inne och under de 40 minuter de körde CTG apparaten pendlade hans hjärtljud mellan 120 och 180 + ett x antal tillfällen då han försvann från skärmen vilden!! Men som jag sa, kan åtminstone konstatera att "it's alive!"

Nu är M även officiellt pappa till det kommande barnet och inte nog med det vi har även gemensam vårdnad om bäbisen.. Så nu är pappersarbetet klart..

Koooooomsiiiiiiiiii kooooommmmmmmmmmsssssssiiiiiiiiii lilla bäbisen!!