Idag har jag testat ordentligt. Har druckit ca 6 dl hallonbladsthe och stressat hela dagen som bara faan. Städat hela huset - på tid. Åkt till mina föräldrar och mockat hela stallet. Åh hela tiden under grym tidspress. Har seriöst haft endast 1 förvärk på hela dagen sedan jag stressade igång på riktigt.

Det passar mig bra just nu. Det passar inte för bäbisen att födas nu med en sambo som är sååå förkyld. Åh 2 asförkylda barn.. Tänkte försöka stressa upp mitt tempo till att alla börjar vara friska igen. Då kanske det blir bäbis när jag lägger mig ner och vilar lite.. Eller så stannar han envist kvar- något jag skulle tippa på som mest troligt..

Nu har jag estämt mig för att ställa in mig på att jag kommer att bli igångsatt omkring den 11/3. Det innebär att OM det nu mot all förmodan skulle ske före dess kommer jag att bli VÄLDIGT överraskad..

För att ställa in sig på det värsta ska jag även tippa på att jag inte kommer att få igång förlossningen så utan bli tvungen att snittas. Åh Bäbisen kommer garanterat antingen att ha någon sjukdom eller bara kolik typ det första året...

Det bästa med att tänka på det här viset gör att jag inte ser fram emot att föda barn. Då är det mer bekvämt med plötsliga illamående attacker, huvudvärk, ångest och depression, kissa minst en gång i timmen under de få timmar jag lyckas sova, foglossning och annat. För så länge det är så, har jag bara mina 2 fina, fina, underbara stora barn att älska av hela min själ. Dessutom kan jag lungt luta mig tillbaks och kommer säkert hinna med allt sånt som inte hunnits med i god tid innan han ska komma ut. Det drygaste är bara att jag kommer bli tvungen att gå tillbaks till min barnmorska. Fast så slappt som hon tagit på besöksfrekvensen kanske det bara är oro i onödan. Det blir säkert bara det där inbokade besöket den 24/2 att oroa sig för.. Om Bäbisen skulle dö i magen pga överburenhet så är det ju min kropps fel och inte sjukvårdens. 

Kanske är det för att jag inte tror att det kommer gå bra med bäbisen som jag inte kan relatera till den. Jag har inte drömt en endaste dröm om den. Eller jo en. Att förlossningen startade och det var ingen som kunde/ ville följa med mig till förlossningen. Åh när jag väl kom dit var jag inte välkommen in, de hade fullt. Så jag fick sätta mig på en buss till en annan stad med värkar och bajsbrunt fostervatten som rann..

Tänk bara, att som jag ser på det som ska komma med sådan negativ inställning, kommer ju att smälla av på grund av förvåning om förlossningen blir bra och inom rimlig tid och att någon kan följa med mig och dessutom OM  bäbisen är frisk och levande..