Det är inte lätt just nu. Ena sekunden är jag hungrig/ sugen på nåt att äta. När jag väl äter så vill jag bara kräkas. Det är inte lätt att få dessa behov att gå ihop. Blir faan snart galen på alltihop!! Dessutom är jag så jävla trött, men kan inte sova bra så länge det inte är på dagtid, dumma, dumma j-la kropp!! Jag VILL ju sova på natten och kunna vara effektiv på dagtid annars känner jag mig så j-la värdelös, fet och lat..

Lillen verkar stormtrivas där inne. Tippar att han gillar när det är trångt, ju mindre utrymmer desto bättre. Eller så gillar han att tortera mig.

Åh så var det det här med förvärkar, igen!! Varför ska de envisas med att komma och gå, göra ont och förstöra utan att göra någon nytta!! Det har inte heller släppt nå mer slemmis heller så det finns inga tecken på att det tänker komma ut någon bebbe.. Åh alla man träffar undrar NÄR, NÄR, NÄR det är dax.. Jag tippar på attt det dröjer minst en månad till..

Alla önskar sig drömförlossningar, jag kan bara se de katastrofala möjligheterna. Antingen så att det blir kejsarsnitt, att jag inte hinner på förlossningen eller att de tvingas använda typ alla verktyg de har samt att inget av mina önskemål blir till verklighet. Det skulle innebära, massa kandidater, gynläge hela tiden, fast i sängen, att ingen lyssnar på mig, att jag inte får tag i M eller E när det är dax, att jag förlorar för mycket blod efteråt men att ingen (som förra gången) bryr sig om att kontrollera mitt hb-värde. Dessutom att min bebis antingen föds mycket sjuk och att det på något sätt är mitt fel..

Det skulle inte heller vara bra om de skickar hem mig så snart som möjligt efteråt med kommentaren du har ju fött förut. Eftersom jag någonstans hoppas att igenom att få mycket ensam tid med bäbisen ibörjan kanske kan få en anknytning till den. En anknytning som jag inte kunnat påbörja nu under graviditeten eftersom jag mått så dåligt psykiskt..

Nu är hans liv förmodligen över vilken dag som helst. Han har en infektion i tarmen så de kan inte operera dit en peg på honom. Han vägrar sond via näsan, så det enda sättet att få i honom näring och vätska är via dropp. Sedan så började han få hjärtflimmer igår åxå.

Jag vill att mamma ska följa med mig dit så att jag får träffa honom (kanske för sista gången) helst idag, men det verkar inte som om det blir av, mamma har inte tid och jag vågar helt enkelt inte åka dit själv. Jag vet att jag är en fegis.. Hoppas att jag hinner träffa honom innan han går bort, hoppas mer på att han och min lille D inte kommer att ha dagen gemensamt farfar's dödsdag och litens födelsedag.. Men nu är det nära för dem båda så man kan aldrig veta. Om Jag tex skulle föda på morgonen kanske farfar dör strax innan midnatt, sånt man aldrig kan veta..