Nu har jag estämt mig för att ställa in mig på att jag kommer att bli igångsatt omkring den 11/3. Det innebär att OM det nu mot all förmodan skulle ske före dess kommer jag att bli VÄLDIGT överraskad..

För att ställa in sig på det värsta ska jag även tippa på att jag inte kommer att få igång förlossningen så utan bli tvungen att snittas. Åh Bäbisen kommer garanterat antingen att ha någon sjukdom eller bara kolik typ det första året...

Det bästa med att tänka på det här viset gör att jag inte ser fram emot att föda barn. Då är det mer bekvämt med plötsliga illamående attacker, huvudvärk, ångest och depression, kissa minst en gång i timmen under de få timmar jag lyckas sova, foglossning och annat. För så länge det är så, har jag bara mina 2 fina, fina, underbara stora barn att älska av hela min själ. Dessutom kan jag lungt luta mig tillbaks och kommer säkert hinna med allt sånt som inte hunnits med i god tid innan han ska komma ut. Det drygaste är bara att jag kommer bli tvungen att gå tillbaks till min barnmorska. Fast så slappt som hon tagit på besöksfrekvensen kanske det bara är oro i onödan. Det blir säkert bara det där inbokade besöket den 24/2 att oroa sig för.. Om Bäbisen skulle dö i magen pga överburenhet så är det ju min kropps fel och inte sjukvårdens. 

Kanske är det för att jag inte tror att det kommer gå bra med bäbisen som jag inte kan relatera till den. Jag har inte drömt en endaste dröm om den. Eller jo en. Att förlossningen startade och det var ingen som kunde/ ville följa med mig till förlossningen. Åh när jag väl kom dit var jag inte välkommen in, de hade fullt. Så jag fick sätta mig på en buss till en annan stad med värkar och bajsbrunt fostervatten som rann..

Tänk bara, att som jag ser på det som ska komma med sådan negativ inställning, kommer ju att smälla av på grund av förvåning om förlossningen blir bra och inom rimlig tid och att någon kan följa med mig och dessutom OM  bäbisen är frisk och levande..

I forumet på minbebis.com är jag med i gruppen februarimammor 2011. Just nu verkar tråden explodera med bäbisar som vill komma ut!! Det är såklart spännande att följa alla som får åka och föda ut sina bäbisar på rullande band. Men det är åxå lite frustrerande att gå runt och bara vänta på att det ska ske för just MIG!! Åh som någon annan där inne skrev. Det är många som fått före sitt bf nu, det gör det statistiskt mer sannolikt för oss som är kvar att vi minsann måste vänta läänge på våra små. Typ föda på BF-dagen eller gå över tiden.. Lite dystert, men så sant.

I alla fall är jag glad över de tjejerna som faktiskt fått sina små skatter och de som just nu (för det är ett par) antingen är på väg till förlossningen eller är där in action!! Hoppas att man får följa efter snart :p

Om denna bäbis hade tänkt hålla samma tidsschema som sin storasyster har han inte många minuter på sig att se till att bli född. V kom ut 13 dagar innan BF klockan 22:49 på kvällen...

Men inte den här. Undrar så när han tänker titta ut. Tänk om man kunde få veta vilken dag det skulle ske lixom. Vilken dag som det hela skulle dra igång. Då skulle det vara lättare att hinna med att typ förbereda färdigt. Med det menar jag saker som att tvätta sånt man vill ha med sig och packa väskan färdig typ dagen innan, se till att kamera och videokamera + mobiltelefoner är fulladdade. M och E skulle veta om de kan gå på jobbet eller inte. Det skulle finnas lite proviant i väskan osv.. Nu känns det mer som om att fumla i mörkret. Att hoppas på att det ska starta helst snart men tro att det kommer att dröja minst en månad till. Jag menar, att köpa proviant till förlossningen riskerar ju att ätas av (som ex. godis). Åh de kläder och saker som inte är packade som jag ska ha med men inte kan packa än för att jag använder det än kan jag ju inte packa än heller. Det är inte så att jag har mycket att välja på i garderoben längre..

Det kommer nog att sluta med att jag står där med värkar och inser att alla favoriter som skulle med är i tvätten. Eller att vi kommer fram till förlossningen och inser att vi glömt allt det där vi skulle haft med..

Jag är dessutom fortfarande orolig för följande:

• Jag är mitt i ett aktivt förlossningsarbete åh får inte tag i varken M eller E eftersom de är på jobbet. Åh det slutar med att jag måste åka in ensam åh föda barn
• Eftersom jag har så lågt blodvärde och alltid blöder för mycket enligt min läkare riskerar att förlora för mycket blod i samband med förlossningen. Tankar som hur lågt HB kan man ha och fortfarande leva?

Men gissar som så många andra gånger att om jag inte dör innan förlossningen ägt rum kommer att få veta hur det gick..

Flera gånger idag har jag gått från att må som vanligt till att ha spyan i halsen. För att innan jag ens hinner kräkas så har det gått över och allt är som vanligt igen. Det häder oftast då lillemannen rör på sig. Åh så har jag tillfällen när jag är uppe och rör på mig då det känns som om jag åker hiss fast jävligt snabbt utför. Som om golvet inte längre fanns. Det går över om jag lutar mig fram och andas lite, men kommer tillbaks. Jobbigt när kroppen ska hålla på åh ställa till problem..

Just nu håller jag på att laga vår Eller rättare sagt min bli fri från förkylningarna på en gång gryta..

Den innehåller förutom kyckling en jävla massa lök och vitlök (typ en hel vitlök) när man blandar det med imat buljong parika lite svamp och majs blir det supergott med ris till. Åh sedan vill ingen komma i närheten av de som ätit på typ ett dygn.. Men det är EFFEKTIVT för att bli kvitt alla otrevliga små förkylningsviruspartiklar som svävar runt i hemmet.. Tror faan lukten av grytan fungerar antiseptiskt på inomhusluften..

Här har vi den förkylda familjen.. Eller alla utom jag är som kraxiga kråkor som har feber till och från. M har superont i halsen (men kan äta och dricka utan problem) så han käkar typ 5 olika typer av halstabletter per dygn.

3 st zyx, 12 st bafucin, 12 st strepsils + vicks halstabletter och så några andra som han blandar ner i varm mjölk och dricker. Han har seriöst minst ett piller i munnen dygnet runt!! (Tycker det känns som om han överdriver en aning!!) Ett par timmarefter att han varit på akuten för sin onda hals försökte han få en tid på hälsocentralen för att få någon bedövning till halsen. Han fick ingen tid utan uppmanades precis som på akuten att åka på apoteket och köpa ipren och fråga efter bedövande halstabletter. Ursäkta men jag måste småle lite..)

K är nu feberfri men är oerhört hostig och snorig!!

V vaknade imorse med feber och massa slemhosta.

Det enda positiva är att vi slipper gå på kalaset som är i eftermiddag. Istället så har V beställt semla till mellis. Vi åt en sådan till fredagsmyset igår åxå. Barnen älskar våra mjölkfria semlor!!

Så det känns bara liite skumt. När jag väntade V så ver det den här dagen som jag åkte in på förlossningen för att starta igång förlossningen. Det hände ju iof inte så mycket första dygnet, men ändå. Det känns lite som om det har vart en punkt på denna graviditetsresa som jag gått och väntat på ska passeras - eller inte..

Bild från babycenter.com

Bäbisen lägger på sig ca 30 g per dyng för att bygga ett lager underhudsfett.. Hoppas den inte lägger på sig så mycket mer än 30 g!! Eller hoppas att han inte har tid att lägga på sig 30 g per dygn allt för många dagar till..

Dricker hallonbladshe och har utmanat mig själv i ananasätning, har vart lite förstoppad, men sedan idag haf jag glufsat i mig en hel stor ananas. Så snart borde min mage svara med räzerbajs eller nåt.. Slemproppen fortsätter släppa i små små gelebitar varje gång jag lyckas göra ett litet nr 2. Är typ konstant lite bajsnödig så det har blivit ett par vändor till toan..

Känner mig kluven inför förlossningen. Jag vill föda för att han inte ska hinna bli för stor. Jag sörjer graviditeten eftersom det är min sista. Mest av allt för att jag inte fått må bra denna graviditet utan åkt allt längre ner i min depression. Samtidigt som jag ska försöka hantera min ätstörning, mitt gamla självskadebeteende och så på det alla gravidhormoner. Nu känns det mest som om jag kommer att kvävas av allt. Det hemskaste med allt det här är att jag vet att om jag hade fått äta något antidepressivt så hade denna graviditet varit en mycket mer positiv upplevelse, och jag hade känt verklig glädje och längtan efter bäbisen. Där tycker jag att sjukvården har behandlat mig fel!!

Syrran var här och knäppte kort på mig. Jag som är faan så nere/neg man kan bli fick verkligen kämpa med att försöka göra mitt bästa. En bra grej iaf. är att jag inte får le när någon tar kort på mig, för då ser jag full ut på en endaste gång..

Hoppas att nåt av de typ 100 bilderna hon knäppte blev ok så jag kan lägga upp den här. Hon ska bara retuschera dem först..

Som vanligt är det en skitdag och jag kände mig riktigt avstängd när jag kom dit.

Allt verkade... ok....

sf-mått: 34 cm

bt: 120/80

hjärtljud: 140

huvudet är nere och ruckbart

Mitt hbvärde var inte så bra men, men.. 101.. var det för en månad sedan, det kollades inte igen.

Nästa besök är den 24/2 alltså ett par dagar efter mitt beräknade datum.. Antar att bara för att jag hatar att gå till barnmorskan så mycket så kommer jag väl att bli tvingad att gå dit typ 100 gånger till innan någon bestämmer sig för att slita ut bäbisen ur min mage (förmodligen jag själv)..