Ikväll har jag inte lämnat något åt slumpen!! Trött på myrkrypningar (tja helt galet less på dem) så har jag googlat på det, letat fram tips på hur det kan mildras. Så nu har jag både tagit en 30 minuter promenad i mitt gravidraska tempo (alltså försökt att ta mig fram lite fortare än sniglarna och försöka att inte vagga så fruktansvärt mycket.) Efter promenaden blev det lite välling + 2 st saltiner (insåg att jag endast fått i mig ca 500 kcal idag..) plus lite cola (det som inte ens är gott).

Sedan på det en VARM dusch för att benen ska bli avslappnade och fina..

Nu ligger jag i sängen ensam (min snarkande sambo delar vardagsrummet med V som hann somna där). Just nu väntar jag på dåsigheten av min citodon, på den blir det sedan lite lergigan.. tänkte inte ta all medecin nu utan fylla på vid behov och skita i propavanen (myrkrypningarnas herre)..

såg förresten nyår med Tina på anytime nyss.. spännade recept - med aldrig att jag skulle äta rått kött blääää!!!!

Här har jag äntligen fått tummen ur och fotat av de bilder jag har från när K kom till världen. Det var nåt galet med filmrullen så de flesta bilder blev tyvärr bara skräp :'( men de som blev är värdefulla såklart. Tyvärr tog K's biologiska pappa alla negativen så de bilder som jag har är de enda som någonsin kommer att finnas..

K var beräknad till den 5/11 det här är kvällen innan snittet alltså den 27/10

Magen var här så stor att det var med största ansträngning jag kom åt att torka mig efter toalettbesöken.

Skål!! Jag överlevde snittet :D :D åh min föstfödde ligger brevid mig i sin balja. jag var totalt väck av morfinet.. Första fotot på lille K.. 4950 g åh 53 cm

K en dag gammal, här ligger han på neontalen eftersom han fått för lågt blodsocker och inte är tillräckligt pigg för att orka äta själv. Största bäbisen på den salen. Brevid honom låg en liten sparvunge på ca 500g och kämpade för sitt liv.. 

Det värsta med magsjuka tyclker jag är förutom att det är vidrigt och att jag hatar att bli sjuk, är ovissheten. Det är svårt som nu idag att säkert säga att det är magsjuka. Åh sedan väntan, blir någon fler sjuk? Hur länge ska man vänta - när kan man räkna någon som frisk??

Sedan så får jag förhoppningsvis min havandeskapspenning utbytt mot sjukpenning imorgon på grund av samma skit som tidigare - min brist på sömn. Det innebär i så fall att M kan vara hemma med vård av barn och det skulle behövas. Men nu blir det så att han åker på jobbet i alla fall. Något som ställer till med trubbel om jag blir sjukskriven, åxå om K blir sjuk eftersom jag om jag inte får sova i natt kommer att orka med ett sjukt barn bättre då. Då blir det lika jobbigt för M's arbetsplats och väntan på hjälp hemma lika lång...

Men nu vill jag se positivt på allt. Det är klart att V bara hade fått i sig nåt konstigt, alltså ingen magsjuka utan typ komjölksprotein eller nåt. Åh självklart kommer jag sova som en stock hela natten. Åh imorgon mår alla bra och vi kan vara som vanligt. Men jag får ett sjukintyg så M får ta vård av barn för denna dag och slipper krångla till det med annan ledighet...

Nä nu ska jag försöka göra nåt vettigt, typ kasta bort massa reklam, och jobba på med tvätten..

Tja det är dagens stora fråga. I morse trodde jag det på allvar. För hon kom ner gnällde på ont i magen och ca 10 minuter senare kräkte hon lite. Sedan har hon varit beordrad viloläge hela dagen.

Eftersom jag haft en jävulsk natt med myrkrypningar värre än någonsin tidigare. Det var så illa att inte ens när jag lyckades slumra in så gav det sig vaknade ofta med panik och värre myrkrypningar som kändes över hela mig. Det slutade med ca 2 timmars orolig, avbruten och otliiräckligt slummer. Enda stunden då jag kunde ha fått lite skön vila var strax innan V kom ner och då drömde jag en superläskig mardröm om att bäbisen föddes med allvarliga fel...

När V kräktes ringde jag hem M från jobbet, insåg att med den obefintliga sömnkvot jag fått skulle jag inte palla med en dag med spyor.. Nu är M vresig för att jag tvingade hem honom eftersom det inte blev värre - men hur skulle jag kunnat veta det imorde?? i alla fall stack han iväg till en kompis för att installera ett hemmabiosystem...

Gissar att mina 2 stressiga dagar (dagen före dopparedagen och självaste julaftonen) satt sina spår, på juldagen hade jag regelbundna onda sammandragningar (förvärkar??) ca 1 var 10:e minut hela dagen de höll i sig i ca 30 sekunder - oskönt att åka bil och inte vara hemma. Var ändå modig och lämnade alla papper hemma som ska med till förlossningen. Jag hade bara bestämt att om det skulle dra igång skulle vi till vårt hemsjukhus till alla pris!!

Åh på de onda fogar från helvetet!! Inte nice direkt.. På kvällen när mina förvärkar?? lugnande ner sig fick liten i magen för sig att det var dags att sträcka på sig och böka värre än någonsinn. Tillslut gjorde det så ont överallt i min mage att livmodern kändes som ett blåmärke - AJAJAJAJAJ

Sedan till natten valde han en position i magen som klämde någon nerv vilket resulterade i ett grymt illamående i ca 2 timmar innan jag lyckats buffa honom till en bättre plats där inne.

Nu när vi är hemma igen så är allt åter som vanligt (förutom den vänstra fogen som inte vill sluta göra ont- suck)..

Hej igen. När vi var hos svärföräldrarna så var det så mycket folk så jag hittade inte någon tid att skriva en trudilutt här. Sedan till det komiska, vi hade med oss 2 st kameror + videokameran men inte ett endaste kort kom vi ihåg att knäppa. (Jag knäppte lite kort på oss under resan hem istället.)

Såhär ser det ut när vi är ute åh åker..

Julafton nr 2 blev iaf. bra och barnen blev nöjda med sina klappar. Åh om någon undrade över de försvunna klapparna så är de fortfarande helt spårlöst försvunna. Vi köpte nya klappar till K och V's små kusiner och hoppas på att hitta klapparna innan de fyller år istället...