Sportlovet är över. Kim är frisk åh i och med det var båda storbarnen på skolan. Jag har bland annat varit på ett möte på morgonen, tagit en långpromenad med M åh barnvagnen.

Vi har även hunnit pyssla på hemma, åh jag kan nöjt visa upp mina pimpade tidsskriftssamlare.

Kvällen avslutades med ett föräldramöte på hällsboskolan. Dit följde båda tjejerna med. V för att hon vägrade vara hemma åh miiimii för att hon måste.

Debatternas tid är här.

Knappt hade jag hämtat mig efter allt bråk om en egen mobiltelefon och ipad förrän nästa högljudda önskan (läs, krav) poppar upp som en oönskad parkeringsbot.

V kommer instampandes åh är på alla sätt det där åskmolnet som är på väg att blixtra åh dundra. Mycket riktigt råkade jag sätta igång spektaklet med den simpla frågan, hur var det på skolan idag??

Då skriker min söta men ack så rosenrasande dotter
"jag vill ha en kanin" väser hon
"Men du vet ju att det inte går, k är ju allergisk..." Försöker jag
"Jag vill ha en ÄNDÅ, vi kan lämna bort K!" Jag tappar hakan lite åh v ser helgalen ut.
"Det där var fult sagt!" Jag försöker att inte bli lika galen jag. Samtidigt lagar jag middag åh försöker se till att diddi inte försöker lära sig skära grönsaker med den VASSA kockkniven. (Diddi klarade sig, men maten blev lite bränd.)

Det visade sig att M kläckt den briljanta iden att v kunde ha en kanin hos mormor åh morfar. Bara det att då måste morfar flytta (jätteallergisk mot kaniner).

2 i hennes klass skulle visst få marsvin. Åh hon påstod att hon kände sig retad eftersom hon minsann inte kunde få ett eget husdjur.

Så nu har hon bestämt sig för att spara ihop till en undulat. Tur att det lär ta lång tid... Innan dess kanske hon hinner ändra sig.... Annars har vi en dag en undulat i huset.... Suck. Men tack vare den iden gick det hysteriska anfallet (jobbiga, asdryga bråkamedalltochalla-humöret) över. Så bara det är nästan värt en undulat.

Debatternas tid är här.

Knappt hade jag hämtat mig efter allt bråk om en egen mobiltelefon och ipad förrän nästa högljudda önskan (läs, krav) poppar upp som en oönskad parkeringsbot.

V kommer instampandes åh är på alla sätt det där åskmolnet som är på väg att blixtra åh dundra. Mycket riktigt råkade jag sätta igång spektaklet med den simpla frågan, hur var det på skolan idag??

Då skriker min söta men ack så rosenrasande dotter
"jag vill ha en kanin" väser hon
"Men du vet ju att det inte går, k är ju allergisk..." Försöker jag
"Jag vill ha en ÄNDÅ, vi kan lämna bort K!" Jag tappar hakan lite åh v ser helgalen ut.
"Det där var fult sagt!" Jag försöker att inte bli lika galen jag. Samtidigt lagar jag middag åh försöker se till att diddi inte försöker lära sig skära grönsaker med den VASSA kockkniven. (Diddi klarade sig, men maten blev lite bränd.)

Det visade sig att M kläckt den briljanta iden att v kunde ha en kanin hos mormor åh morfar. Bara det att då måste morfar flytta (jätteallergisk mot kaniner).

2 i hennes klass skulle visst få marsvin. Åh hon påstod att hon kände sig retad eftersom hon minsann inte kunde få ett eget husdjur.

Så nu har hon bestämt sig för att spara ihop till en undulat. Tur att det lär ta lång tid... Innan dess kanske hon hinner ändra sig.... Annars har vi en dag en undulat i huset.... Suck. Men tack vare den iden gick det hysteriska anfallet (jobbiga, asdryga bråkamedalltochalla-humöret) över. Så bara det är nästan värt en undulat.