När man ska göra en kroppslig förändring blir fokuset ofta kilon. Man lär sig älska å hata vågen den tar över ens liv. Å inte till det positiva hållet. Snart är man fången av vågen. Det är en farlig fångvaktare.
Vågen är inte rättvis. Man kan svälta sig för länge, å ställa sig på vågen efter en rejäl omgång nr 2 å gått ner 20 gram! Å gå upp 0,5 kg av ett glas vatten.

Minns hur vågen plågade mig när jag hade problem med maten. Nu skulle jag inte vilja kliva upp på en våg. Å jag tänker aldrig släppa in en våg i mitt hem igen. Jag kan inte hantera en våg.

Men det var inte det jag tänkte skriva om. Ramlade just över detta på facebook. Fantastiskt, bra skrivet, klokt osv. Det finns så många bättre sätt att mäta sin förändring på. Därför vill jag bara lägga ut texten i sin helhet.

Jag har inga exakta mått. Jag gick på känsla men ungefär såhär. Jag ville göra en smet som en pannkakssmet

Vispa samman
2 ägg
Ca 1,5 dl mandelmjöl
Vispgrädde
Salt
Vitpeppar

Blanda sen i
En bit riven rättika
En 8-del riven gul lök

Stek i smör tills de får färg. Ät med knaprigt bacon å ev lite lingonsylt (jag fuskade lite med 1 msk hemkokt lingonsylt) å det var värt det! Asgott snabbt å enkelt.

Har tyvärr ingen bild, var för hungrig ;)

Försov mig imorse, trots att M å barnen (inte esmee) var vakna. M väckte inte mig.
Jag+stress+ingen frukost+kaos=En mindre trevlig mamma/fru.

Sedan haltade hela dagen, allt jag försökte mig på blev knas. Det kändes lite såhär:

Å så miiimiii som är en liten upptäckare. Med en ettåring i huset förändras allt. Förr var bara alla skåpdörrar silvertejpade. Idag blev även denna del av inredningen ett offer för silvertejpen.

Så nu är det inte läge att vara askissnödig när man slutligen går på toa. Då kanske man inte hinner.... #inbrottssäker

Annars då, jo jag har tvättat allt i tvättkorgarna, städat huset, roat barn, gått lös med silvertejp, veckohandlat med en vrålande esmee, bjudit på raggmunk till middag å grejsat på.