Direktlänk till inlägg 17 november 2013
Verkar man gärna upprepa gång på gång. Utan att lärdomen någonsin fastnar i hjärnan. Är det det som kallas för teflonminne??
Nu står jag alltså hemma med 4 barn själv å ett uppstartat bullbak. Frid å fröjd - knappast. Esmee är en gnällig, hostig snorflod. Diddi muckar gräl med sina storasyskon exakt var 3:e minut å jag har inte hunnit ur pyjamasen ännu. Mysighetsfaktornn ligger långt under minusstrecket!!
Tänk om detta var första gången detta händer, men se det är det inte. Det är typ såhär varje gång jag ska baka bullar. Helt enkelt vad är det för fel på mig. Men det är förmodligen nåt med att klara allt själv. Samtidigt. Alltså sköta barnen, hemmet å göra goda bullar att få bjuda de små på lite senare under dagen som gör det. Tanken är god, å förhoppningsvis resultatet. Men mitt i... Kaoset... Är det INTE lika idylliskt. Mest stressigt. Tur att degen kan jäsa väldigt länge :)
Måste erkänna, jag är medlem här! En större klant, olycksalig individ är rätt sällsynt (de råkar ofta förolyckas i förtid..) M kallar mig för porslinsdocka (å då associerar jag det med en jättegammal porslinsdocka som mamma å pappa hade i sitt sovrum...
Inte den bästa sommaren... Först bröt jag foten. Å barnen drabbades av feber. K blev så dålig att han blev inlagd. Sen blev jag åxå sjuk. Nu är jag inne på åttonde dagen med rejäla febertoppar. Men på vårdcentralen kunde de inte hitta några fel på m...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 |
22 | 23 |
24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | ||||
|