Just nu är det så tydligt!

Jag ser på andras liv, vad de gör åh vad de har.
Jag vet själv vad jag saknar. Vad jag hade för drömmar, förhoppningar å inser att de är lika bra att glömma.

Då svider det.

Framförallt eftersom jag inte önskat så mycket. De drömmar jag hade var typ nåbara. Fram till för en vecka sen. Nu är de luftslott, å orsaken till detta har inte varit inom min kontroll.

Det suger!

Bläddrade lite snabbt i trotsboken på öppna förskolan i måndags. Gissa om jag tappade hakan lite!! Oki jag vet att ungarna trotsar mycket vid 2 års ålder. Men, tydligen så har de små liven ca en konflikt med sina föräldrar var 3:e MINUT å 3 större konflikter i TIMMEN!! Det är ju fantastiskt att man som förälder står ut!!

Idag har diddi kört på den linjen. Suck. Är helt slut i huvudet. På det en grymt bestämd å gnällig 1-åring, å en frågvis svår 7-åring. Plus tankar på de som fattas hemma. M å K som är på sjukhuset.

Ikväll hade jag tänkt hinna sy å se en film. Men vet inte om jag orkar mer än städa bort... Förresten har stressätit som en tok idag. Fel dag att styra upp allt kostrelaterat!

Tvära vändningar. Vid 12 idag ringde telefonen. K ska läggas in idag kl 14:00 å då förberedas för operation imorgon.

Dagens planer blev omkastade. Fixa packning, hämta från skolan lösa så M kan va hemma osv.