I eftermiddag har allt varit ur balans. K's kramper å vetskapen om att det kommer dröja åtminstone 5 dagar till innan vi eventuellt kan få kontakt med hans läkare.
Jag har varit splittrad, ur balans ofokuserad. Å det på grund av den maktlöshet, en känsla som grundas i oro å leder till att jag kännrt mig arg å ledsen. Å det gör att jag är rastlös.

Men för barnens del finns det förmodligen fördelar. Som att de fick äta middag framför tv:n när de satt å såg på film.

V säger K krampar, (jag är med k just då) mamma jag hämtar stesolid.
Här jag klippte upp förpackningen.

När krampen gett sig flyttar jag honom till soffan.
Sen har de (diddi å V) varit å mjukat honom i soffan. Dididi kom med hans filt osv.

De är så snälla, fina å duktiga att man får tårar i ögonen!!

Det finns en barnneurolog i landstinget, å den läkaren jobbar endast 2 dagar i veckan (mån-tis). Detta är läkaren som sköter det medicinska runt K.
Förra helgen när K låg inne på barn för massa epileptiska kramper bad vi att läkaren som skrev ut honom skulle göra en anteckning så att hans läkare skulle ringa upp i veckan.

Men inte ringde det någon läkare!! Å nu har K haft 2 kramper idag igen!!

Jag blir faan galen snart. Jag är ju helt maktlös. Jag börjar undra om mn kan välja att resa till ett annat landsting för att få bättre hjälp. Som det känns nu skulle det vara mer värt att ha en läkare som går att nå när det behövs, även om man måste flyga ner till tex. Stockholm för att träffa läkaren!!

Som det är nu sitter man med information till läkaren som jag inte kan lämna. Å en drös med frågor som inte blir besvarade. Samtidigt som min älskade K får krampa å lida. Fy faan!

Jag är som en zombie!! Trött, segare än en kola å så slow att jag skäms!! Men så blir det när minsta hjärtat har infört mindre önskvärda nattliga rutiner.
Hon vaknar vid 23 å är helt jävla galen tills jag ger upp å går ut till vardagsrummet. Då leker hon i någon timme. Äter en smoothiepåse å sen när hon är trött igen kommer hon till mig å vill upp i famnen. Då, är det ok att gå till sängen. Inatt var det efter 02. Medan hon leker brukar jag titta på once upon a time med ett öga, den serien är bra, men jag är sååå trött när jag väl får tid att titta på den att ena ögat bara måste vila lite...

Så nu är jag alltså så trött att det är kriminellt. Å alltså gick 2 av gårdagens önskningar inte i uppfyllelse. Eftersom M tog på sig att skjutsa barnen, handla å hämta k för att åka till habben, är jag ensam hemma med esmee. Det innebär att när jag ska duscha blir det med en sötnos som sällskap. Den önskan som löste sig bättre än jg kunnat drömma om var det möte jag skulle ställa in. Hon ringde nu på morgonen å ställde in det själv!!

Men nu ska jag sparka migsjälv där bak. Å sätta fart, gissar att om ett tag kommer takten att bli mer mitt vanliga tempo än snigelfart.