En härlig dag. Ledigt, gemenskap å trevligt sällskap. Å dagen började bra redan när vi vaknade. Barnen vaknade inte som vanligt vid 05-06 utan sov till klockan 8!! Snacka om att få sovmorgon :D det lär ju inte hända på säkert nåt år så det var bara att njuta.

Barronessa fick en baksko, pappa är så snäll å hjälpsam trots att han har ont.

Nu är det endast jag som är vaken. Jag ville läsa lite innan jag beger mig mot kudden täcket å lillan. M skulle egentligen ha sovit nere, men eftersom K haft massa kramper natten mot idag så sover han uppe. Då K gärna irrar mot trappen när krampen kommer. Å när den är som värst ramlar han vanligen omkull å tappar medvetandet. Otäckt.

Vad som helst kan hända då. Tur att M är så duktig å både stark och snabb. När jag är ensam hemma å K krampar tycker jag att det är riktigt jobbigt. Han är stor å tung. Syskonen blir rädda, ska kramplösande ges är det inte alltid enkelt att lyckas med det. Bara lilla dilemmat att få av en onepiece när personen ligger å krampar... Det är jättesvårt!!

Det blir att jaga läkare på måndag, kramperna brukar komma allt oftare när kylan återkommer. Å just därför ska jag i år göra allt jag kan så att K kan få en trevligare start på vintern å slippa krampa dig igenom julfirande å ledigheten precis som förra året. Det var fruktansvärt å jag vill aldrig behöva vara med om att se honom lida så.

När det blir så illa försvinner hela familjen allt slukas upp av epilepsin allt blir bara nykrampat, bieffekter av kramperna eller att vänta in nästa kramp. Ingenting fungerar normalt när det är så illa. Det jag inte begriper idag är varför de lät honom vara hemma å vara så påverkad av sina kramper!