Direktlänk till inlägg 15 februari 2013
Uppmärksammade imorse som föera gånger tidigare hur dumt det ser ut när vuxna (barn skulle aldrig komma på tanken) gåspringer. En vuxen gåsprang åh barnet sprang (skolan bar på väg att börja). Jag fattar ärligt inte grejen. Vad är det man försöker dölja med sitt gåspringnde? Är det att man har bråttom, eller är det pinsamt att springa? En undran bara, är det mindre pinsamt att röra sig som om man försöker springa men kan inte pga det som fastnat i röven?
Har man bråttom så är det väl bättre att antingen gå så snabbt och raskt man kan eller springa och stå för det istället för att trippa med små steg framåtlutad i något tappert försök att se ut som om man bara går.
Måste erkänna, jag är medlem här! En större klant, olycksalig individ är rätt sällsynt (de råkar ofta förolyckas i förtid..) M kallar mig för porslinsdocka (å då associerar jag det med en jättegammal porslinsdocka som mamma å pappa hade i sitt sovrum...
Inte den bästa sommaren... Först bröt jag foten. Å barnen drabbades av feber. K blev så dålig att han blev inlagd. Sen blev jag åxå sjuk. Nu är jag inne på åttonde dagen med rejäla febertoppar. Men på vårdcentralen kunde de inte hitta några fel på m...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | ||||||
|