Förra veckan var ingen bra vecka för mig, av en rad orsaker, bla:
- Jag hade migrän fårn dagen innan midsommar till igår (söndag)
- fogarna brakade ihop totalt och nu behöver jag kryckor delar av dagen för att kunna röra mig
- Kims försäkringsbolag folksam meddelade att han inte kan få någon ersättning för sin epilepsi. Jävligt drygt, han får ha en sjukförsäkring men kommer typ aldrig att kunna få ut någon ersättning eftersom han är född med ett handikapp/missbildning.. Funderar på om det är värt att han har en försäkring överhuvudtaget när de bedömmer som de gör. Jag funderar på att ringa dit och fråga om det är någon sjukdom som de inte skulle kunna koppla samman med det han hade medfött. Idag ångrar jag jättemycket att jag inte tog en brta gravidförsäkring när jag väntade honom, men jag var ung då, hur skulle jag kunna veta konsekvenserna av att jag inte gjorde det då?? Sedan när han föddes och var sjuk, då hade åtmiinstone inte jag eller hans pappa en tanke på att teckna en försäkring omgående..
- Samma dag som folksam skickade ett otrevligt besked meddelade Hällsboskolan att de kommer att lägga ner sin verksamhet i umeå för att de har för stora lokaler och för få elever.. Om kim ska fortsätta gå på hällsboskolan som är det bästa och enda alternativet för honom med språkstörning måste vi hösten 2014 flytta till härnösand eller uppsala...
Det som känns så skruvat är att de hellre lägger ner verksamheten än att dra ner på lokalstorleken. Jag menar att måste de ex ha ca 130kvm för undervisning till 11 barn? Åh behöver de ha ett stort nybyggt radhus som elevhem till en elev som bor där ibland?? Det känns som om de inte tänkte till när de gjorde sin satsning. Kanske skulle de hellre satsat lite mer på att marknadsföra sig så att föräldrar vars barn har språkstörningar visste om att de fanns i umeå så de kunde ansöka om en plats dit.. Ångestklumpen som min magen har över detta är stor och tenderar att växa lite för varje gång mina tankar nuddar detta ämne..
Mitt i allt detta så väntar vi barn nummer 4, åh allt borde vara så sött och gulligt, men jag har bara ångest över hur snabbt tiden går och alla bekymmer kring kims skola...