i precis samma vecka med damien var livmodern 2cm större,

mitt midjemått (mätte för skojs skull alldeles nyss) 89 cm i vecka 30+0 med damien var det visst 32 cm.

Lite kul att läsa, tycker jag eftersom jag då knappt kunde äta och jag tycker inte att jag gör annat än äter under nuvarande graviditet. Kanske spelar det inte så stor roll vad man äter så länge man försöker ta hand om sig?

läste även några inlägg som jag skrev under damiens graviditet, och känner hur jag ryser. Visst jag kommer ihåg att jag mådde psykiskt dåligt då, men när jag läser så inser jag att det var nog till och med VÄRRE än vad jag trodde att det var. är så glad över att jag inte mår så dåligt denna gång..

Jag hatar att inte kunna röra på mig!! Jag hatar när kroppen gör det fysiskt omöjligt att göra allt det där som jag vill kunna göra. Så är det nu.. Jag sitter ner och ser allt som jag borde ha gjort, längtar efter rörelse, långa promenader, svettiga pass på gymmet eller på löprundan. Drabbas av jag-måste-byta-gardiner-och-putsa-fönstren feber men jag kan inte... Jag blir nästan gråtfärdig tilslut. Men just nu GÅR DET INTE!! Mina fogar, mitt jävla vänsterben kräver både värktabletter, fogbälge och kryckor för att jag ska kunna förflytta mig.. Åh när det är så så GÅR DET TYVÄRR INTE att göra alla dessa saker som jag längtar mig galen efter att få göra.. Det är fasen inte lätt när jag tom måste be M hjälpa mig att ta på sockorna..

Så frågade jag min b,m idag lite förhoppningsfullt om det fanns något som kunde typ fixa fogarna så jag kunde bli mera rörlig.. Hennes svar piffade inte direkt upp min vardag..

"det tråkiga är ju att du vet varför det gör ont, du är gravid och då luckrar fogarna upp sig. Så det kommer inte bli bättre innan bäbin kommit ut." Åh i det fruktansvärrt rastlösa tillstånd som jag befinner mig i vile jag typ skrika åh gråta en liten skvätt. För första gången under hela denna graviditet anser jag att det är väldigt lååång tid kvar tills mini ska komma ut..      

Tur M har koll på dagar och inbokade tider. Han ringde mig och berättade att jag hade 5 minuter på mig innan jag hade min tid hos bm imorse.. Jag som glömt tid och rum satt och fixade pengarna till räkningarna denna månad.

Panik, åh med kryckor fogbälte åh allt.. iväg till bilen och iväg, naturligtvis blev jag ännu mer stressad då de  stängt av den snabbaste vägen till norrlandskliniken, åh så lite mer stress på det då jag fick en stoppkloss (läs: grävmaskin) framför mig. Så hann jag oroa mig lite ytterligare för att tankmätaren stod typ på tom..  

I alla fall så verkade att bra med vårt lilla mysterium i magen. Liten ligger fortfarande gärna lite snett i magen och det både hickades och sprattlades under tiden bm kollade upp hjärtljuden med ultraljud. Liten sög även på sin tumme, gulligt!!

Jag är nu i v 27+0 (åh jag upprepar, var har tiden tagit vägen?!!!)

sf-mått: 25 (strax under medelkurvan) Det kändes skönt eftersom grannarna säger att det ser ut som om jag är beräknad i juli.. Det ligger förmodligen inte en dinosaurie modell större där inne..

hjärtljud: bra men jag vet ej hur snabbt hjärtat slog.

Hb: 121 (det har stigit!!!!)

Blodtryck (stressad som en jagad gnu) 115/60