Idag har vi köpt Esmees första skor. Kavat vinterkänga i strl 19. Det ser så klumpigt ut när hon har dem på. Men skor behövs ju nu. Det är kallt ute, ca 7-9 grader å blåsigt.

Imorgon jobbar m heldag å diddi är fortfarande hemma från dagis. Han har fortfarande lite förhöjd temp. Fick veta igår att han troligast har streptokocker i halsen. Så det kan vara orsaken till att han fick feber mellan fredag å lördag. Det utreddes inte närmare. Han går ju redan på antibiotika. Å han har inte bara blåmärke på halsmadeln utan det blåmärket fortsätter bakom halsmandeln å avslutar med ett sår längst bak. Läskigt, det hade kunnat gå väldigt mycket värre än det gjorde. Hönsig som jag är känns det bättre att ha honom hemma lite nu när han har ett sår i halsen å käkar antibiotika. Men då får jag vara det. Det är ju för hans skull han börjat på förskolan nu, å då ska han inte behöva vara där om han är krasslig.

K var hos läkaren idag. Det blev ett bra möte. Medicinen ska ändras, han ska även kollas upp via neurokirurgen, å ev dietist å sjukgymnast. Känns bra att han får all hjälp han kan behöva. Medicinen ska börja justeras imorgon, håll tummarna att det går bra (dvs. Att vi slipper en massa kramper pga det).

Nä nu ska jag lägga mig å sova. Just nu fungerar sömnen skit för mig, jag har svårt att somna å vaknar ofta, ca 6 gånger per natt å när det är dax att vakna är jag helt död å vill endast gå i ide. Hoppas dock på en bättre natt inatt. Godnatt

Ikväll ville miiiimii verkligen dela sitt kvällsmål med mig. Hon smakade först själv sedan skulle jag till varje pris äta av det hon bjöd på åxå.

Så vad fick jag smaka? Först kex sen lite gröt. Det är lite klurigt att komma på hur man ska göra när man ska bjuda mamma på mat. Inte så ovanligt blev handen vänd fel så det var klurigt att lyckas smaka annat än hand. Men vilken lycka hon upplevde då jag kommenterade att hon hade matat mig, hon skrattade med hela lilla kroppen :)

Nu kryper jag intill min lilla söta å ack så tempramentsfulla bäbisflicka. Godnatt

Diddis antibiotikakur gör susen å han har varit sitt vanliga busiga jag fram till kvällen då han fick lite feber igen.

Imorgon ska vi på återbesök på öron med diddi, de ska se så att det läker fint i svalget på honom. Då å då övermannas jag av hur snabbt allt kan ske. Hur otur diddi hade, om han inte haft tandborsten skulle fallet från soffan ner på en mjuk matta med kuddar å filtar på knappast en känts. Men med tandborsten i munnen....
Jag har även tänkt på vilken tur det var att k å v var hemma. De var så duktiga å jag vågade lämna dem med de små den stund det tog att rusa efter hjälp.

Någonstans har jag hört/läst nåt som kan sammanfattas såhär "Man får i regel den kraft som man behöver för att klara av en situation när man möter den." Å det stämmer!! Många gånger när man kommer i en viss situation som man inte vet hur man ska fixa. Finns styrkan i var och en att klara av det. Man tar hjälp, handlar blixtsnabbt vid behov. Å så inser man att man tagit sig igenom, krisen är över. Först då hinner man sakta ikapp. Fatta vad stark människan är!! Å förstå vad var och en skulle kunna åstadkomma om man oftare utmanade just den kraften :)

Nu lider sensommaren mot sitt slut. Esmee hade för första gången efter sommaren på sig fleeceoverall å vantar. Förundrad satt hon å tittade på de där konstiga som gömde hennes fingrar.

Äpplena är nu nedplockade från träden. Å vad jag skulle önska att de svämmade över av äpplen. Men det gör de ej. Men de äpplen vi får var rätt fina i år. Å lär typ räcka till en paj eller 2....

Imorse bakade vi lussekatter å lussebullar, jag hitade 2 påsar saffran när jag letade kardemumman. Så saffranet åkte i :) å vad jag älskar lussebullar!!

Efter lunch åkte vi till mina föräldrar. K hängde med morfar å körde tillsammans med honom traktor. M dolade på å skötte de små å jag å V tog oss 3,5 timmar i stallet. Då är det så mysigt att ha egen häst. När man har tid att göra det där lilla extra.

Så mycket blev gjort - nada noll zero!! Å det är inte illa att lyckas med så lite på så många timmar. Åtminstone för att vara jag. Chocken igår, å mardrömmarna inatt (alla de bilder som är svåra att sudda ut). Allt det ledde till en dag i vakuum.

Trots att vi borde ha nyttjat timmarna till bla. Bullbak, städa, leta några försvunna papper hämta min jacka på akuten osv.

Nu blev det 2 vändor för M till primärvårdsjouren med diddi. Andra svängen resulterade i antibiotika pga skadan i svalget. Diddis feber blev bara värre mellan läkarbesöken. Han hatar dock medicinen. Så det är en kamp innehållande tårar, fäktande armar å utspottad medicin..

Nya tag imorgon. Då med mycket mer att göra. Godnatt

Stackars lille Diddi! Han fick feber inatt, å nyss när jag pratade med 1177 så tyckte de att vi skulle åka å kolla så att han inte åkt på någon infektion av skadan i svalget. :(

Titta jag har ont dääär inne säger diddi.

Nu är jag ensam kvar vaken. Chocken har väl typ släppt, men då å då rinner tårarna. Kan bara konstatera att jag blev riktigt rädd. När dessutom det är fler barn som var ledsna å rädda å så då blir ju allt mycket värre.

Jag har kollat in de bloggar jag brukar läsa, har kollat Instagram osv. men inte så mycket nytt :( funderar på att borsta tänderna. Snart.

M stängde av projektorn å beordrade mig att lägga mig. Så nu kan jag inte slötitta på tv.


Stängde nyss av tidtagaruret på mobilen. Startade det för att sjukvårdaren skulle kolla pulsen/andning? Glömde stänga av det. Är lite glad över att jag inte tagit på pyjamasbyxorna innan middagen. Eftersom mina jeans blivit fuktiga av regnet tog jag av dem å tog på mjukisbrallor. Känns extra bra för annars hade jag åkt i utnötta trasiga pyjamasbyxor till sjukhuset.


Måste försöka radera alla otäcka bilder som jag målade upp i huvudet på scenarion kopplat till kommentarer från bla. Ambulansförarna. "Det blöder ju inte utåt, men det kan finnas inre blödningar.."
Inre blödningar är i min värld sånt som man kan dö av. Otäckt att höra när det gäller ens egna lilla busgodis.

Nu ska vi hålla koll på honom, så att det inte börjar blöda, eller att han kräks eller nåt.

En vanlig fredag, tacosmiddagen var snart bortstädad då händer det som inte får hända!!

Duns,
Skrik!
Diddi ramlade från soffan med sin nya tandborste i munnen. Jag lyfter upp, han är slapp å helt tyst. En bit tandborstskaft sticker ut ur munnen. Å han har blod runt näsan.
Jag tar ur tandborsten (den sitter fast lite) det rinner ut lite blod. Han är helt borta. Jag lägger ner honom på köksgolvet å hinner tänka
"han är DÖD!!"
Tar mobilen, i paniken är jag fumlig. Beordrade v å k att kolla diddi.

Medan jag slog 112 (ett nummer jag hoppats på att aldrig behöva ringa) rusade jag över till en granne, bankade på dörren å rusade hem. Grannen K kom över. Då hade han vaknat till. Låg helt stilla å grät.
K å V gick ut å mötte ambulansen å sen lämnade jag 3 barn hemma för en färd med ambulans till akuten.

Liten kille i ambulansen ville ta kort på sig å på foten.

Diddi lekte till och med med tågbanan i väntrummet medan vi väntade på hämtning. Allt gick bra tack gode gud!! Ett blåmärke på vänstra halsmandeln.

Återbesök på måndag.


Det är när olyckan är framme man på riktigt förstår hur bra grannar man har, tack till er, ni vet vilka ni är. Er insats var guld värd. Jag kände mig trygg att lämna barnen med kort varsel med er <3

Nu är det bara jag som ska sluta skaka åxå. Å imorgon ska jag hämta min jacka som åker runt i en ambulans ikväll.