Nu är jag ensam kvar vaken. Chocken har väl typ släppt, men då å då rinner tårarna. Kan bara konstatera att jag blev riktigt rädd. När dessutom det är fler barn som var ledsna å rädda å så då blir ju allt mycket värre.

Jag har kollat in de bloggar jag brukar läsa, har kollat Instagram osv. men inte så mycket nytt :( funderar på att borsta tänderna. Snart.

M stängde av projektorn å beordrade mig att lägga mig. Så nu kan jag inte slötitta på tv.


Stängde nyss av tidtagaruret på mobilen. Startade det för att sjukvårdaren skulle kolla pulsen/andning? Glömde stänga av det. Är lite glad över att jag inte tagit på pyjamasbyxorna innan middagen. Eftersom mina jeans blivit fuktiga av regnet tog jag av dem å tog på mjukisbrallor. Känns extra bra för annars hade jag åkt i utnötta trasiga pyjamasbyxor till sjukhuset.


Måste försöka radera alla otäcka bilder som jag målade upp i huvudet på scenarion kopplat till kommentarer från bla. Ambulansförarna. "Det blöder ju inte utåt, men det kan finnas inre blödningar.."
Inre blödningar är i min värld sånt som man kan dö av. Otäckt att höra när det gäller ens egna lilla busgodis.

Nu ska vi hålla koll på honom, så att det inte börjar blöda, eller att han kräks eller nåt.

En vanlig fredag, tacosmiddagen var snart bortstädad då händer det som inte får hända!!

Duns,
Skrik!
Diddi ramlade från soffan med sin nya tandborste i munnen. Jag lyfter upp, han är slapp å helt tyst. En bit tandborstskaft sticker ut ur munnen. Å han har blod runt näsan.
Jag tar ur tandborsten (den sitter fast lite) det rinner ut lite blod. Han är helt borta. Jag lägger ner honom på köksgolvet å hinner tänka
"han är DÖD!!"
Tar mobilen, i paniken är jag fumlig. Beordrade v å k att kolla diddi.

Medan jag slog 112 (ett nummer jag hoppats på att aldrig behöva ringa) rusade jag över till en granne, bankade på dörren å rusade hem. Grannen K kom över. Då hade han vaknat till. Låg helt stilla å grät.
K å V gick ut å mötte ambulansen å sen lämnade jag 3 barn hemma för en färd med ambulans till akuten.

Liten kille i ambulansen ville ta kort på sig å på foten.

Diddi lekte till och med med tågbanan i väntrummet medan vi väntade på hämtning. Allt gick bra tack gode gud!! Ett blåmärke på vänstra halsmandeln.

Återbesök på måndag.


Det är när olyckan är framme man på riktigt förstår hur bra grannar man har, tack till er, ni vet vilka ni är. Er insats var guld värd. Jag kände mig trygg att lämna barnen med kort varsel med er <3

Nu är det bara jag som ska sluta skaka åxå. Å imorgon ska jag hämta min jacka som åker runt i en ambulans ikväll.