Diddis antibiotikakur gör susen å han har varit sitt vanliga busiga jag fram till kvällen då han fick lite feber igen.

Imorgon ska vi på återbesök på öron med diddi, de ska se så att det läker fint i svalget på honom. Då å då övermannas jag av hur snabbt allt kan ske. Hur otur diddi hade, om han inte haft tandborsten skulle fallet från soffan ner på en mjuk matta med kuddar å filtar på knappast en känts. Men med tandborsten i munnen....
Jag har även tänkt på vilken tur det var att k å v var hemma. De var så duktiga å jag vågade lämna dem med de små den stund det tog att rusa efter hjälp.

Någonstans har jag hört/läst nåt som kan sammanfattas såhär "Man får i regel den kraft som man behöver för att klara av en situation när man möter den." Å det stämmer!! Många gånger när man kommer i en viss situation som man inte vet hur man ska fixa. Finns styrkan i var och en att klara av det. Man tar hjälp, handlar blixtsnabbt vid behov. Å så inser man att man tagit sig igenom, krisen är över. Först då hinner man sakta ikapp. Fatta vad stark människan är!! Å förstå vad var och en skulle kunna åstadkomma om man oftare utmanade just den kraften :)

Nu lider sensommaren mot sitt slut. Esmee hade för första gången efter sommaren på sig fleeceoverall å vantar. Förundrad satt hon å tittade på de där konstiga som gömde hennes fingrar.

Äpplena är nu nedplockade från träden. Å vad jag skulle önska att de svämmade över av äpplen. Men det gör de ej. Men de äpplen vi får var rätt fina i år. Å lär typ räcka till en paj eller 2....

Imorse bakade vi lussekatter å lussebullar, jag hitade 2 påsar saffran när jag letade kardemumman. Så saffranet åkte i :) å vad jag älskar lussebullar!!

Efter lunch åkte vi till mina föräldrar. K hängde med morfar å körde tillsammans med honom traktor. M dolade på å skötte de små å jag å V tog oss 3,5 timmar i stallet. Då är det så mysigt att ha egen häst. När man har tid att göra det där lilla extra.