Titta på detta videoklipp!!

Jag tycker att denna läkare verkligen gör alla en tjänst. En MAN som simulerar en förlossning. Han gör det för att förstå hur det VERKLIGEN är. hur de smärtstillande metoderna fungerar osv.

En normallång förlossning för en förstföderska är mellan 9-12 timmar lång (det är inte heller ovanligt att man får hålla på längre, dock max i ett dygn. Denna fantastiske man fixade lite mer än 3 timmar! Alltså typ 1/3-del av hur lång en förlossning kan vara.

Min personliga erfarenhet av en vaginal förlossning är fruktansvärd! I och för sig hade jag nog inte vart lika ångestfull om jag inte min dotters biologiska pappa hade vart ett bättre stöd. Han tjatade igenom de tuffaste timmarna (5timmar) om att få gå ut och röka.

Dock är man ju knäpp, jag vill gärna göra om en förlossning, dock med bra stöd. Gärna 2 personer så att de kan lösa av varandra. Det kan som sagt var bli väldigt intensivt och utdraget under en förlossning..

Efter att ha knappt fått någon sömn. Ångesten och mardrömmarna över de stora kommande utgifterna gjorde det omöjligt att sova trots aömntabletter. Jag gav upp efter 4 timmar och kollade på tv. Så mycket skumma program det går på dagtid!!

När jag tillslut klev upp så hade jag fått ett brev på posten där jag fick veta att jag betalt nästan 2000 kr för mycket på mina elräkningar. Dessa pengar ska jag få tillbaks, dessutom hade de skickat 200 kr i blomstercheckar på interflora!! Himla trevligt med lite lindring på min ångest :)

En stolt pojke visar upp sitt senaste konstverk september -09

Imorgon den 28/10 har jag varit morsa i 6 år!! Kan inte riktigt begripa det. Så sent som i går innan jobbet gick jag runt i de fleecebyxor jag hade dagen efter kejsarsnittet. De är aldelens för stora. De åker hela tiden av. Men de är sååå sköna. Mina absoluta mysisar.

Att inse att det har gått    S E X   år    sedan man fick se sitt förstfödda barn för allra första gången är kusligt. Han är nu så gammal att han inte kan räkna sin ålder på en hand längre! Han har en egen vilja. Jag har inte hunnit med. Trots allt är han ju min första lila bäbis. Jag hisnar i tanken när jag tänker tillbaks på när jag var lika gammal, då gick jag på sexårs verksamhet. Inledde min karriär som den mobbade. Den som inte dög. Jag hade till skillnad mot de andra lockigt hår och bodde utanför samhället i en liten byhåla.

Motgångar
Min son går kvar på dagis, han har ett handikapp. På grund av att hans halsmandlar var så oerhört förstorade fram till och med hans 5 årsdag så är det inte förrän detta år som han har börjat kunna tala. Hans tal är lika utvecklat som ett barn på ca 15 månader (om jag jämför med min papegoja till dotter). Men intellektuellt är han i fas med sin faktiska ålder. På grund av en klämd nerv i hjärnan är ena benet lite kortare så han är inte heller fysiskt lika snabb som en jämnårig. Dessutom så är han spastisk i ena armen.

Men han gör det bra. Han är en sådan livsnjutare! Han älskar livet. Är en sådan go och glad stor kille. Det smärtar mig när jag tänker på vad han pga. sina fysiska motgångar kan få utstå med tanke på hur utsatt jag blev för mitt lockiga hår. Men jag ber och hoppas att han ska slippa detta. Han är idag en väldigt omtyckt kamrat på dagis. Hoppas att det får hålla i sig..