Vad spenderar du helst pengar på? Barnen, mode, skönhet & friskvård, Hemmet (men det blir mest räkningar och mat)
 

Vilket är ditt favoritprogram på tv? Alla typer av bantningsprogram (som jag tyvärr inte får se för min sambo)
 

Kan du rulla med tungan?  Nej det kan jag inte. Men typ alla jag känner.
 

Vem är den roligaste människan du känner? Definitivt inte jag själv
 

Sover du med gosedjur? Räknas min älskade sambo som gossedjur så JA!!
 

Kan du byta olja på bilen? Är supernöjd över att jag kan tanka (bensin) och köra igenom en biltvätt själv
 

Läser du någon dagstidning? Nej
 

Dansar du i bilen? Oh ja. Sjunger dessutom ofta och gärna i bilen bara jag är ensam såklart
 

Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Skrev köp frysta jordgubbar på whiteboardtavlan i köket
 

När var du i kyrkan senast? I somras då min sambos brorsa gifte sig och döpte sin dotter
 

Hur länge har du campat som längst i ett tält? Minns inte riktigt, det var på nån festival ca 4 dagar

Detta halssmycke tar jag aldrig av mig. Det ska ge mod att göra det jag måste för att ta mig mot mitt mål. Och även skydda mig mot faror... Nåt sådant..

Dessa ballonger såg jag på väg till gymmet nu på morgonen. Behöver jag ens skriva att det är minusgrader ute?

Jag är rädd för Tiden.

Min värsta mardröm är faktiskt att vakna upp en morgon och inse att livet har passerat förbi mig, att mina dagar är förbrukade. Att jag har blivit gammal. Att vara grå, kutryggig och bortglömd, döende.

Första gången i mitt liv som jag blev varse min åldersnojja var inför min 20-års dag. Helt plötsligt tyckte jag själv att när man var på andra sidan 20-års strecket skulle man ha inlett bildandet av sin familj, med alla de tillbehör som medföljer ett familjeliv (radhus, volvo, barn och äkta make).. Man skulle vara mogen och ansvarstagande, ha ett jobb och en bra utbildning.

Orsaken till den här fruktansvärda skräck bottnar i min stressiga tillvaro. Allt som oftast rusar jag fram igenom mina dagar stressad. Orolig att missa nästa inbokade tid. Dåligt samvete för mina barn, sambo och vänner. Stressar jag runt som en olycksalig ande. Min relation med Gollum är även det en sak som gör att mitt livrinner iväg mellan mina fingrar som vatten utan att jag ens hinner reflektera över något annat än mina tillkortakommanden.

Denna tidspanik har lett till att det i en reklamfilm som anspelar på att livet bara är en rad med vardagliga händelser, och det är dem vi kommer ihåg som räknas. Jag får DÖDSÅNGEST varje gång den visas! Det är inte ovanligt att jag ligger sömnlös om nätterna bara för att jag är för rädd att somna ifrån den dag som är på väg att dö ut.

Separationsångest, kan man kanske kalla det. Men kan man ha separationsångest till tiden?