Det är den känslan som man möts av idag. Det står ca +7 grader på utetermometern. Det blåser inte alls lika mycket som väderkännarna hade förutspått heller, solen skiner. Tja man kan bara konstatera att det är härligt ute.

Var som vanligt ute med Diddi på en morgonpromenad i det härliga vädret. Diddi låg som han gör mest och filosoferade och tittade på miljön omkring oss, jag funderade på hur vi skulle fixa till staketet på uteplatsen fram som börjat ruttna. Tror att pappa kan hjälpa oss med att såga till virke, mot att vi hjälper dem med något på bondgården.

Sedan så jobbade jag med att hacka bort is på vår infart, så nu till min stora glädje börjar plattorna träda fram och isen är snart helt borta, nu äntligen kan man sitta en liten stund på förmiddagen och sola ansiktet, åh jag tog premiären för det idag.

Vi ska grilla fläskfile till middag och ha potatisgratäng till det, det har vi inte ätit på länge (potatisgratäng alltså, grilla gör vi regelbundet året runt men riktigt ofta på sommaren såklart).

Nä nu vill Diddi ut och leka lite med grannarna lite åh eftersom m ska hämta V och snart kommer moster H hem med K

bye bye

Fick ett brev hem igår att vi snarast måste bestämma om Diddi ska ha sin plats på dagis till hösten eller inte. Min grundtanke var att nu när han får ett syskon inte behöver börja förrän september året efter. Men så fick jag lite halvångest, det kan ju vara superdumt att tacka nej till platsen nu, ännu är graviditeten så tidig att mycket kan gå galet åh i så fall står jag där utan dagisplats när jag måste tillbaks på jobbet till hösten. Alternativet som jag tycker känns bättre kan vara att tacka ja tillsvidare och sedan säga upp platsen i typ maj om ultraljudet visar sig vara i sin ordning. Visst kan man kalla mig nojjig, men har man en gång fått ett handikappat barn så kommer nog oron alltid att finnas där under ytan hur kaxig man än kan verka vara på utsidan.

Samtidigt känns det lite elakt mot de som sitter och planerar och de som väntar i ovisshet på att få en plats till dagis.Men jag väljer trots allt att vara lite självisk nu..

(Jag veeet att man numera ska kalla dagis för förskola, men för mig kommer dagis alltid att få heta just dagis. åh personalen där är för mig fröknar och inte pedagoger. Det är inte för att jag saknar respekt utan för att det blir lättare när man pratar med barnen tycker jag. Barnen kommer knappast att säga "pedagogen" eller "jag ska gå till förskolan idag".)