Nu är vi hemma igen. Hon har kämpat på bra med maten idag. Sen var det jätteroligt att vara ute en stund tyckte hon när hon följde pappa, V å D till lillcoop för att köpa lite gottigott till fredagsmyset :)

Imorgon ska jag med V till ridskolan å på söndag har hon sin första privatlektion i hoppning. Spännande :)

Ha en underbar fredagskväll!

Inte nog med att vi är med E på sjukhuset nu då ringer telefonen... hej vi har en tid för att operera ditt bråck på måndag här i Umeå! Blev nervös över det, lite såhär, men nu?! Shit!! Hur blir det då?? Äh lika bra, vi tar allt på en gång.... Har man snart väntat ett år på sin operation så är det kanske bäst att ta det som erbjuds...

Nu sitter jag å väntar på en tid hos min läkare å sen på det lämna blodprover inför på måndag!! Tur att man kan effektivisera saker ibland.

vi är nu på Barn 2 å pappa kom hit. Med sig hade han bla hennes dyrbaraste skatt. Den blå hopphästen!!

Tyvärr så vill hon inte äta :( vilket i sig är förståeligt med frätskador i mun, svalg och matstrupe. Så just nu tror jag det blir till att använda sonden ett tag. Å så länge hon har problem med maten blir vi förmodligen kvar här.

Bilder från tidigare idag

Nya nallar till damen

Jag har fört anteckningar sedan förra blogginlägget. Här på IVA får man ju inte ha igång mobilen. Tänkte att jag skulle ge en liten uppdatering, så ni som ids får ta del av anteckningarna.

Hon kan dricka! Hon har både ammat å druckit Ramlösa. Ett tag satt hon å ropade efter hamburgare! Vilken lycka! Det tror därför att hon mot alla odds rätt snart kommer att slippa sonden. Nyss kopplades det bort lite sladdar såsom EKG å blodtrycksmätare.

Lite tidigare ikväll kom en flygläkare förbi och presenterade sig och frågade hur E mår nu. Han berättade att de hade fått veta att hon eventuellt skulle flygas till Stockholm med dom. Men det ser ut som om vi slipper det.

Återigen slås jag av tacksamhet, denna gång över att vi bor i det land vi gör. Att sjukvården är något vi alla bidrar till och alla har rätt till. Ryser vid tanken på om vi te.x vore amerikaner. Fatta vad denna olycka hade kostat! Å tänk vilka konsekvenser det ger för den som inte har råd.

Natten har varit lugn. E å jag har sovit tillsammans. Hon har till och med pratat lite i sömnen :) å så har hon ammat lite då å då. Jag är så glad att hon fixar det. Det känns som ett gott tecken. Det ger hopp om att detta trots allt kommer gå bra. Jag har inte sovit så bra. Miljön är ny å när det springer runt folk så blir det för mig som att sova med ena ögat öppet. Mot morgonen började huvudvärken dyka upp. Å då insåg jag hur mycket vätskebrist jag måste ha. Sen vi kom till sjukhuset så hade jag knappt druckit nåt. Men det har jag åtgärdat nu.

idag åt E propplösningspulver så dagen ändrades snabbt om. Bullbak, handling och mys blev inställd. Det ersattes med ambulans till sjukhuset å en inläggning på IVA. Frätskador i munnen å på ena handen. Lilla hjärtat mammas, den oro å ångest man får när ens barn råkar ut för något är hemsk. Deras smärta och skrik skär igenom allt. Det är när olyckan är framme som man på riktigt inser vilken tur man har när man bor ett par minuter från ett Universitetssjukhus.

Nu har hon varit på operation och blivit undersökt. De behöver inte hålla henne intuberad, men hon kan inte äta på ett tag och har därför fått en sond. Nu sitter jag här bredvid mitt lilla knyte som sover gott å väntar på att få mera svar å att plastikkirurgerna ska kolla till hennes skadade hand.

Det är när katastrofen är framme då lär man sig mycket om ens omgivning. Jag är otroligt tacksam över mina grannar som hjälpte till med D när jag skulle åka iväg med E. Å över min superhjältevän T som släppte allt å kom till oss på sjukhuset. Alla borde få ha en sån vän.

Nu har kirurgen tittat på handen. Å det ser inte akut ut. Plastikkirurgerna som kommer imorgon avgör om något behöver göras.
Läkaren som utförde undersökningen har varit förbi å hon har en del frätskador i matstrupen å det kan medföra problem även om han inte trodde det. Hon ska äta magmedicin för att hjälpa kroppen läka å har sond (som hon redan dragit ur en gång) för att hon ska få i sig näring medan det gör ont i mun och hals. Hon ska även få lokalbedövningssalva till munnen under den tid hon har behov av det.

Igår fick dessa två sötkottar feber. Med god framförhållning ringde jag jobbet på väg till stallet igår efter jobbet å sa att jag skulle va hemma idag. Bättre att va ute i god tid så att de hinner fixa vikarie. Å idag verkar deras feber va över. Skönt. Jag förstår inte riktigt folk som gnäller på att behöva ta en vabdag här och där. Jag tycker det är rätt mysigt. Men det är klart om det är vab superduperofta blir man ju less.

Jag är bakistrött idag eftersom jag inte somnade förrän närmare ettsnåret å det efter mer hjälp av ännu en tablett = bakistrött

Tanken är att vi ska passa på att baka bullar åh semmelbullar så vi är förberedda för en skön vårvinter med gofika i frysen.

Nog är nåt galet! Det ska skyndas hit och dit. Man stressar å springer runt. Det är galet, livet består av en viss mängd tid. Tid vi kan använda på olika sätt. Ingen har fler timmar på ett dygn. Ändå tycks vissa hinna mer. Vi finns här på jorden olika länge. Men hur disponerar vi vår tid?

Vi uppfostrar våra barn till ett samhälle där normaltillståndet heter "skynda" å där det är mer konstigt att inte vara stressade. Vi ska skynda oss upp på morgonen för att hinna i tid, vi ska skynda oss med det mesta. Till och med skynda oss att vila eller sova så att vi hinner sova det vi måste innan vi åter ska skynda oss uppför att fortsätta nöta detta moderna beteende.

Nä nu ska jag, skynda mig att försöka somna så att jag hinner sova innan klockan ringer 04:55 imorgonbitti. För att annars orkar jag kanske inte skynda mig imorgon och hur skulle det se ut?!