Ligger stilla, stilla i sängen. Å det gör så ont. Andas ytligt att dra ett djupt andetag pallar jag inte. Nog fattade jag att det skulle göra ont dagen efter operationen. Men kanske inte så pass ont att jag skulle svimma å behöva åka ambulans.

Nu är jag hemma igen. Det gör riktigt ont ännu, trots morfintabletter. Å feber har jag. Å det blöder lite i naveln. Fattar inte hur de kan skicka hem någon efter bukkirurgi med rådet ta alvedon å eventuellt Ipren. När jag frågade om tillbakagång till jobbet så lät det som nåt läkaren trodde jag skulle kunna göra i slutet av veckan.

Lite lätt pessimistisk tror jag nu att jag måste va hemma minst nån vecka till. Jag får inte diska eller dammsuga ens på en månad!! Å nu där jag ligger å fasar att hosta eller måsta gå på toaletten känns det väldigt avlägset att fara på jobbet.

Ser så pyttigt ut men storleken har ingen betydelse verkar det som. :/

Ångest. Jag har just kommit in med ambulans till akuten. Ont nåt så jävulskt. Kallsvettig, illamående å yr, yr. Är rädd att det är någon blödning. Å blev livrädd när ambulanspersonalen började prata om magsjuka. Ligger nu ensam på ett rum. Längtar efter lugnande å nån att hålla i handen. Rädd. Hade feber innan ambulansen kom 39. Nu ingen. Fy fan jag vill bara va hemma å må bra. Men nu är jag här. Liten å rädd å ensam.