Tänkte lämna ett litet avtryck här inne denna fredag. Ännu en dag som spenderats liggande. Lyssnande på poddar av Morgonpasset i P3 å stickande.

Frågan är om det jag stickar blir nåt av värde eller om själva värdet ligger i handlingen bestående av tidsfördriv. Emellanåt har jag även försökt nå kirurgen. Efter att imorse lagt om naveln på Norrlandskliniken å de konstaterade att den fortfarande blöder lite och gör ont. Väl hemma hade jag även lite feber ingen!! Hoppas bara att det inte är orsakat av att det kommit in nån skit i såret.



En bild från igår då diddi var nyklippt å vi låg å mös i sängen å såg på Tingeling och piratfen

Barnen verkar vara lite oroliga efter det som varit/ hänt. Men det är ju klart, det är ju vi vuxna åxå! Det är klart att man påverkas när ambulansen hämtar någon/ några medlemmar ur ens egna familj. Å sker det 2 gånger på åtta dagar blir det mer att bearbeta. V säger typ varje kväll fortfarande att det är så konstigt att jag å E är hemma.

D har då och då sagt "tack och lov att du kom hem, mamma" å vill inte sova själv.
K är lättretlig å kramig samtidigt.
Å så E bearbetar allt igenom att leka doktor/patient. Idag skötte hon om mig igenom att kolla med en kikare av toarullar på mitt förband, lägga på tvättlappar och bandagera lite här och där.
M är snäll och omhändertagande men hintar åxå om att han sen ska få ledigt från allt och bara ligga i sängen.
Å jag då. Jag har svårt att anpassa mig till att bara ligga å be om allt. Att mina råd och förslag verkar vara irriterande, men det kan ju åxå bero på stressen att va ensam om att ta hand om det mesta.

Tankar kring Diddis legotårta. Funderar på en turtlestårta med legobitskant...