Efter att ha legat ner i 6 dagar masade jag mig in på toa för att fräscha upp mig. Efter det gjorde det ont, jätteont i naveln. Bara några minuter senare var omläggningen full med blod. Min syster E Kom som en räddande ängel å hjälpte mig byta omläggningen. 5 min senare behövdes det läggas om igen. Till primärvårdsjouren, å de pratade om stygn som gått upp, inre blödning å operation. Så nu ligger jag här, på akuten igen, rädd å orolig. Tur jag har min syster yster som sällskap. Annars hade jag nog varit ännu mer rädd å orolig.

Tänkte lämna ett litet avtryck här inne denna fredag. Ännu en dag som spenderats liggande. Lyssnande på poddar av Morgonpasset i P3 å stickande.

Frågan är om det jag stickar blir nåt av värde eller om själva värdet ligger i handlingen bestående av tidsfördriv. Emellanåt har jag även försökt nå kirurgen. Efter att imorse lagt om naveln på Norrlandskliniken å de konstaterade att den fortfarande blöder lite och gör ont. Väl hemma hade jag även lite feber ingen!! Hoppas bara att det inte är orsakat av att det kommit in nån skit i såret.



En bild från igår då diddi var nyklippt å vi låg å mös i sängen å såg på Tingeling och piratfen

Barnen verkar vara lite oroliga efter det som varit/ hänt. Men det är ju klart, det är ju vi vuxna åxå! Det är klart att man påverkas när ambulansen hämtar någon/ några medlemmar ur ens egna familj. Å sker det 2 gånger på åtta dagar blir det mer att bearbeta. V säger typ varje kväll fortfarande att det är så konstigt att jag å E är hemma.

D har då och då sagt "tack och lov att du kom hem, mamma" å vill inte sova själv.
K är lättretlig å kramig samtidigt.
Å så E bearbetar allt igenom att leka doktor/patient. Idag skötte hon om mig igenom att kolla med en kikare av toarullar på mitt förband, lägga på tvättlappar och bandagera lite här och där.
M är snäll och omhändertagande men hintar åxå om att han sen ska få ledigt från allt och bara ligga i sängen.
Å jag då. Jag har svårt att anpassa mig till att bara ligga å be om allt. Att mina råd och förslag verkar vara irriterande, men det kan ju åxå bero på stressen att va ensam om att ta hand om det mesta.

Tankar kring Diddis legotårta. Funderar på en turtlestårta med legobitskant...

när man har torrt grisigt hår i vanliga fall blir håret inte roligt av en sk. Dubbeldusch dvs 2 schamponeringar på raken å sen upprepa detta ett par timmar senare. När det efterföljs av flera dygn med feber, smärta å kallsvettningar liggandes i sängen utan att göra något åt håret är det en katastrof på huvudet. Ett fullständigt skatbo.

Frågan är, om det nu dröjer någon/ några dagar till i liggande position innan jag kan resa mig upp å ta hand om håret, är det möjligt att kamma ut? Eller är jag dömd till ett skatbo på obestämd tid?

idag har jag bättre smärtlindring sedan besöket på akuten inatt. Så idag har jag mest legat å halvsovit. Sen har jag även fått fram stickor å garn för att ha nåt att pilla med. Hoppas på att jag ska slippa starka värktabletter snart. Det är bra att sådana finns när de behövs. Men skönt att slippa ta sådana.

så har jag varit på akuten 2 gånger på samma dag iklädd pyjamas. Nu är jag äntligen hemma igen. Ny omläggning på såret å bättre värktabletter med. Nu hoppas jag på att få sova gott å gärna länge.

Ligger stilla, stilla i sängen. Å det gör så ont. Andas ytligt att dra ett djupt andetag pallar jag inte. Nog fattade jag att det skulle göra ont dagen efter operationen. Men kanske inte så pass ont att jag skulle svimma å behöva åka ambulans.

Nu är jag hemma igen. Det gör riktigt ont ännu, trots morfintabletter. Å feber har jag. Å det blöder lite i naveln. Fattar inte hur de kan skicka hem någon efter bukkirurgi med rådet ta alvedon å eventuellt Ipren. När jag frågade om tillbakagång till jobbet så lät det som nåt läkaren trodde jag skulle kunna göra i slutet av veckan.

Lite lätt pessimistisk tror jag nu att jag måste va hemma minst nån vecka till. Jag får inte diska eller dammsuga ens på en månad!! Å nu där jag ligger å fasar att hosta eller måsta gå på toaletten känns det väldigt avlägset att fara på jobbet.

Ser så pyttigt ut men storleken har ingen betydelse verkar det som. :/

Ångest. Jag har just kommit in med ambulans till akuten. Ont nåt så jävulskt. Kallsvettig, illamående å yr, yr. Är rädd att det är någon blödning. Å blev livrädd när ambulanspersonalen började prata om magsjuka. Ligger nu ensam på ett rum. Längtar efter lugnande å nån att hålla i handen. Rädd. Hade feber innan ambulansen kom 39. Nu ingen. Fy fan jag vill bara va hemma å må bra. Men nu är jag här. Liten å rädd å ensam.

Halv tio är ska jag va på kirurgmottagningen. Fastande, dubbelduschad. Redo för operation med andra ord. Å det är pirrigt!! Visst det är ingen stor operation, men ändå. Jag ska sövas osv. Läskigt.

Tänkte blogga lite i helgen, men det sket sig. Jag hade lite feber i fredags så jag vilade mig å bakade bullar i lördags. Semmelbullar, kanelknyten å ett experiment en mjölkfri butterkaka med hemkokt vaniljkräm å glasyr. Det har mina mjölkfria barn aldrig ätit. Hoppas den blev bra, den ligger i frysen och väntar på ett lämpligt fikatillfälle.

Å V hade sin privatlektion i hoppning i söndags. På ponnyn Jens, det gick bra å hon var nöjd med sin insats :)

Diddi fick sin premiär på skridskor i lördags å han knäckte visst koden rätt snabbt.