Min jobbvecka är över! Det innebär att jag nu har tid att ta tag i alla de problem som hopat sig under min veckas avstängning från omvärlden. Tragiskt nog måste mycket av detta arbete göras idag. När jag är över ett dygn vaken.. Det är mindre bra och resultatet av detta kan bli lite mer tveksamt, tyvärr men NÖDEN har ingen lag...

Ha en bra måndag/ Missja

Med denna ring skulle jag känna mig FIN :)

Sitter och letar den perfekta förlovningsringen. Det är faan inte så superlätt. Önskade att jag var miljonär, minst. Då skulle jag ha råd att köpa förlovningsringar som skulle blända vårt förhållande i flera år frammåt. Istället så är jag bara en sketen arbetare som inte kan sväva ut i så stora summor. Men jag vill inte heller köpa för billiga ringar, tänk om det ger otur!!

I veckan ska jag åh sambon fara och välja ut våra ringar, spännande. Han skulle nog gärna köpa billiga ringar och istället köpa nån skitdyr onödig teknikpryl. Men jag vill att vi ska ha fina ringar. Inte minst av den anledningen att det lär ta ca 100 år tills min sambo gått med på att bli min äkta make.

Har hittat en ring som i och för sig inte ser ut som den jag hade önskat mig mest, men den skulle kunna funka. Det är mönster i den, diskret men dock där. Men när jag visade dem för min älskling så sa han bara är du galen - de ringarna är lite väl dyra tycker du inte!? Jag tyckte inte det. Nåja vi får väl se vem som får sista ordet i detta beslut. Det blir säkert någon sorts kompromiss (håller tummarna för att det blir till min fördel).

Har en jättefin ring som jag har ärvt av en gammal dam som hade mig som sin ögonsten när jag var liten. Den var värderad till över 20 000 kr för ca 30 år sedan. Den är i vitt guld och en ganska stor diamant som utsmyckning. Den skulle jag lungt kunna tänka mig att ha som vigselring, men inte till förlovningsring. Dock vill jag att förlovningsringen borde matcha den. Det skulle kunna bli ursnyggt.

I den bostadsrättsförening jag bor har vi drabbats av något som jag vill kalla för soprumspoliser. Det är 2 medlemmar i styrelsen som är penisionärer. På grund av att de inte har så mycket att göra på dagarna (förmodligen) har de satt stort värde i att kontrollera vad vi boende kastar i vilket sopsorteringskärl. Jag skojar inte ens, det har hänt att de gått igenom soppåsarna i de tunnor som är avsedda för hushållssopor!! Hur jag vet det är en relativt pinsam historia. Igenom hörsägen fick jag veta att den ena "polisen" hade gått igenom en påse som var full med glasburkar och kläder. Jag kände genast igen innehållet. I ett ögonblick av lathet när jag hade rensat ut lite hemma kastade jag allt i kärlet avsett för hushållsavfall.

Nu har denna lilla upptäckt + andras lathet lett till att detta har varit ett stort samtalsämne på styrelsemöten. Poliserna ville installera övervakningskameror så att vi andra inte skulle kunna vara lata eller helt enkelt bara dumpa skräp där som vi inte får dumpa där. Detta förslag röstades dock ner, däremot vad som gick igenom var att sätta tidlås på soprummet. Så nu kan vi boende inte kasta skräp mellan 22:00-07:00 övrig tid står soprummet öppet. Det innebär att vilken dåre som helst under denna tid kan dumpa vilken skit som helst där (jävligt genomtänkt).. Undrar om detta snart kommer att leda till att dessa poliser på allvar tar på sig ansvaret att stå vakt där på dagtid så att vi som ska kasta skräp måste visa vad vi har i våra påsar.

kompostluckan i mitt soprum

Vid ett tillfälle då jag rätt nyligen var i soprummet för att kasta en påse med kompost i komposten blev jag stoppad av en av dem. Polisen sa att jag inte fick kasta påsen i komposten. Jag svarade att jag hade en påse som var till 100% nedbrytningsbar och att den processen startade vid +10 grader. Detta tyckte polisen inte var bra nog. Jag sa bara att jag kommer att fortsätta kasta mina svinigt dyra  kompostpåsar (ca 2,50kr per påse) i komposten.

Det enda jag kan tänka är att vissa kanske inte skulle ha gått i penision, eller borde skaffa sig en hobby, typ golf eller en frimärkssamling och låta oss stackars yngre ansvarstagande slitna småbarnsföräldrar vara ifred med att fuska med sopsorteringen..

Min son har plötsligt börjat få mörkare hår. Det har lixom smugit sig på. Men nu såhär ikväll när vi satt i soffan och kollade på tv så såg jag det! Han har fått mycket mörkare hår den sista tiden.

Jag sa det "men gubben, du håller ju på att få mörkt hår!!"

Han reagerade inte alls, men min dotter!

"Men jag vill inte vara ensam med att ha gult håååår!" Så började hon gråta

"alla ni andra har svart hår, mamma, pappa och brorsan, då måste jag flytta någon annanstans!!" Hon var helt otröstlig. Tippar på att tröttheten gjorde sitt också. Det slutade med att vi läste saga och sedan marsh till sängen.

Idag hittade jag en avi i brevlådan. Något som var skickat till mig och ska hämtas ut. Eftersom jag inte väntar på något särskillt så tycker jag att det hela känns obehagligt. För ca 4 år sedan var det någon som skickade massa marianafrön till mig. Den gången visste jag inte heller vad det var som jag förväntades kvittera ut. Jag menar, tänk om jag hade åkt fast!

Nu sitter jag typ och oroar mig över detta paket. Tänk om det är en brevbomb eller något annat som jag inte vill öppna. Inte fö att jag kan komma på någon som vill ha en brevbomb, men det händer ju. Äh vad jag är rädd av mig!! Detta är inte något som jag skulle betrakta som sund oro. Men i alla fulla fall är det så det känns.

Många snackar om att det blir lättare när barnen blir lite större. Jag vet inte om jag längre tror på det snacket. Tror mest att det är ett skådespel. Ett sätt att ursäkta sin längtan efter fler barn. En befängd lögn som bygger på att man ska glömma, glömma hur det faktiskt var.

Nu vill jag inte påstå att det var särskillt lätt att vara mamma till spädbarn eller småbarn (alla stadier från 0 - 3 år). Min första unge är född med ett handikapp som har krävt och än idag kräver ofantligt mycket av mig. Min andra unge kom till värden skrikandes, och vrålade sig i genom det första året nonstop. Än idag pratar folk i min omgivning om hur fruktansvärt mycket hon vrålade. Och de var inte ens med hela tiden. Det var så illa att min syster som bodde hos mig ett tag och var drogad med benzo (hon sov typ hela tiden) bad till gud att ungen skulle sova lite, bara en liiten stund till.. Hon skrek hela nätterna, och hela dagarna, i vagnen i bilen i famnen. You name it, hon skrek, och skrek sedan vrålade hon lite till. Det fanns ingen som kunde avlasta mig. Jag förstår inte att jag klarade det. Hon vrålade så mycket att när jag fram till för ett par månader sedan hörde en bäbis skrika, blev jag helt tom inombords, så fysiskt utmattad att jag skulle kunna somna på stående fot.

Resten av barnåren från 3 år - 6,5 år (min erfarenhet har inte hunnit längre än så)

Visst på den fronten har det förändrats till... något annorlunda nu sover hon och även han (han har alltid sovit bra) på natten (åtminstone 50% av alla nätter) De har inte blöja längre och så vidare..

MEN nu håller de på med sina trotsperioder. Det verkar inte riktigt som om de någonsin kommer ur dem. De överlappar varandra. Det sägs att min dotters nuvarande ålder är en förstående och relativt bra period. Det är rent jävla nonsens!! Hon är för det mesta som en varulv på hemmaplan. Vi tassar runt för att inte skapa mer trauma än vi behöver. Sonen är nu inne i sin 6 års trots.. Den sägs vara något aldelens särskilt och nog faan har de som säger det rätt, men om min dotter nu ska vara i den bra fasen så är jag livrädd inför hennes kommande 6 års trots!!

"nu måste ni börja äta er frukost"

"nÄe! säger han

"Jo det måste ni, jag har lovat mormor att ni ska ha ätit före ni kommer"

"Jag näe!" säger min son och ser trotsig ut.

"Jag är inte hungrig" säger min dotter

"men kom igen nu, ni har ju inte ens smakat på frukosten"

"NÄÄÄ"

Jag andas, håller på att tappa tålamodet.

"Om ni inte genast börjar på att äta er frukost så stänger jag av tv:n!!" (hårda ord och hotelser)

"Nääää mamma det är enstains!"

"Om ni så gärna vill se det så sätt er vid det lilla bordet och ÄT!"

"vi vill inte"

"Jo, nu hör ni på mig" Nu med betydligt argare och mer intensivt tonläge.. "ÄT ER FRUKOST!"

Jag rusar upp, plockar fram kläder och springer ner igen. Det har börjat snöa mer och jag är outgrundligt trött. Vill iväg, är rädd för att somna vid ratten om jag inte kommer hem snart.

"ok, skit i frukosten då, ni får helt enkelt vara hungriga. Jag bryr mig inte, men ta på er kläderna nu..    Jag MENAR det, annars får ni inte fara till mormor"

(vem i hela friden försöker jag lura? De måste till mormor. Jag måste få sova. De hade nog gärna spenderat större delen av dagen med att inviga stora tv:n igen. Och slåss. Väcka mig ca 1000 gånger för att jag ska medla fred, laga mat och byta film..  Det är inte ett alternativ.)

Tillslut har de fått på sig kläderna. Lillan lekte baby så jag fick lov att klä henne. Sedan matade jag i henne all frukost, hon gapade lydigt. Sonen åt tomt på tallriken och åt även upp det lilla som fanns kvar i flingpaketet.

Ytterligare ett par tvister, om huruvida täckbyxor behövs när det är ca 14 grader kallt ute, vilken sko som ska till vilken fot samt att det UNDERLÄTTAR när barnet hjälper till när vantarna ska på. Även en fight som rörde att en liten gosedjurskanin som lillan ville skulle få åka i sonens ryggsäck med hans traktor i. Det slutade med att jag beslagtog ryggsäcken och allla leksaker fick samsas om utrymmet i den.

Väl hos mormor så gick lämningen bra och jag kunde köra hem till min säng...

Råkade nyss flytta 2000 kr till ett konto som jag inte kan röra pengarna på! det var inte alls som jag tänkt, jag råkade välja fel konto!!

BAJSA!! nu måste jag förmodligen gå in på banken och åtgärda mitt misstag!!