Det känns helt fantastiskt. Efter ha mått så oerhört psykiskt dåligt under flera år så har det börjat bli bättre. Jag kan se framåt igen. Jag vill göra något åt mitt liv och har börjat formulera en plan. Jag ska börja plugga yrkesinriktat för att kunna byta karriär. Jag otrivs ju verkligen med det jobb jag har.

Har hittat ett företag som är bra på det där med distansstudier, som man kan påbörja när man vill. Jag som alltid har gillat ekonomi funderar på att fördjupa mina kunskaper, funderar på att plugga till redovisningsekonom eller något liknande. Ska gå in till min lokala studievägledare i veckan och ta reda på hur jag gör för att ansöka. Eftersom mitt arbete ser ut som det gör kan jag med lätthet nyttja tiden jag har på jobbet med att läsa upp mina betyg, för att i framtiden kunna byta jobb, till ett som jag kommer att trivas bättre med.

Ska även föra upp min önskan om att få ett barn till i familjen på tal till min sambo. Önskar att vi helst av allt till hösten kan börja jobba aktivt på att få ett plus på graviditetstestet. Jag vet att jag kan kombinera studier med både heltidsjobb och föräldraledighet.

Tja, vet inte riktigt vad jag ska skriva om mer. Men jag kände bara att jag var tvungen att berätta vad jag vill. För har man gjort det så sätter man lite mer press på sig att faktiskt nå dit