Idag var mina föräldrar på Lantmäteriet och fick en karta som ska användas för att stycka ut tomten med ^^ så nu känns det som om det händer lite grann ändå :D

För det är ju så, att i vår plan/önskan är att kunna flytta in i vårt hus någongång slutet 2016 eller början 2017. För det är ju så att ju närmare i tid vi kommer desto mer längtar vi. Barnen pratar om det, diddi säger "man måste ha plankor som håller upp taket som man limmar fast annars rasar det"
Å vilda som bara häpnar över att vi inte bestämt vilket hus vi ska bygga ännu. Förmodligen så blir det ett kojbygge i Berttjärn i sommar. Då med en trappa i som diddi säger är viktig att ha.

Nä nu är det biggest looser å sängen som gäller. Natti natt på er!!

Tyckte bilderna är så talande. Visst vi har ett ställe nu också som vi kan kalla för hem. Men ändå finns en gnagande hemlängtan där. En längtan till nåt annat, större å vårt egna. Det största köpet i vårt liv....

idag var det det dax, sjukskrivningen är slut, febern borta. Å jag var laddad. Det var kul att fara på jobbet!! Skönt dock, att det är sportlov så det var lite barn å rätt lugnt. En mjukstart, passade mig perfekt. Men när mobilen väckte mig imorse kändes det konstigt att kliva upp.

Nu till nåt helt annat. Jag har bestämt mig för att det är slut med småätandet/ kvällsfika osv. Egentligen är det inte svårt att göra. Men alla dessa impulser. Ååå det skulle va gott med nått att tugga på till tekoppen. Eller mm, det skulle va trevligt med en chokladbit.. Osv. Jag har blivit så fasansfullt medveten om alla dessa impulser. Dessa sekunder som pockar på min uppmärksamhet. Det är det som gör detta till en utmaning. Som att på kvällen INTE äta nåt mer efter middagen, trots att det skulle va gott, mysigt, trevligt eller bara ett tidsfördriv. Å även om jag skulle va hungrig... Då blir det mycket varmt och gott te att klunka i sig istället.

kvällstea och lite läsning, nu är det hjältevadshus katalog som ska kollas in lite närmare...

Å sen så har jag börjat träna magen efter bråckoperationen. Det gör ont som bara den. Nervsmärtor är ju festligt. Men jag hoppas på att om jag bara spänner magmusklerna så mycket och så ofta jag kan kommer nerven/nerverna som ligger å aktiveras pga nätet att snabbare bränna ut sig. Å det tar ju ca 3 månader. Det går ju att finna sig i det och utmana smärtan när man vet varför den finns där och att det inte är nåt farligt.

avslutar med en bild på min mage som den ser ut idag. Inte smickrande men nåt att jämföra med längre fram, då kanske min målsättning gällande kost och träning visar nån sorts resultat. Det är åtminstone förhoppningen...